Stormhierta

Dags för en flytt

2008-02-23T12:55:00.004+01:00

Oavsett hur mycket av en Google-fanboy jag är, så har jag insett och känner att Wordpress kan ge mig mer att röra mig med när det kommer till min blogg. Jag kanske återvänder när Blogger fixat sin login (så jag slipper logga in varje gång), samt kommit med lite fler fördelar.

Ni kan förvänta er att jag fortfarande kommer blogga här och då, men då noterar jag det på min huvudblogg på http://stormhierta.wordpress.com - där kan ni även finna de senaste blogginläggen (inkl. dagens).

Friheten av att rensa upp lite

2008-02-20T13:51:00.001+01:00

För några dagar sedan bestämde jag mig för att rensa bort sådant i mitt liv som jag kände, efter rannsakan, att jag inte fick ut något av. Jag rensande bort saker såsom filmer & tv-serier som hängde som outtalade krav på mig, kontakter på MSN-listan som jag inte egentligen ville ha kontakt med, till och med sajter som jag förut engagerat mig i men som numera bara var krav på mitt sinne.

Idag känner jag då frukterna av mitt arbete, jag känner mig friare än förut och inte lika tyngd under krav jag egentligen själv inte insåg fanns innan. Har du funderat på vad som tynger ditt liv utan att du tänker på det? Egentligen? Jag kommer efter min 30-dagars trial att sätta mig ner och se på mitt liv, mina rutiner och mycket annat för att se hur jag kan förändra och förbättra mig själv och mitt leverne. Jag är ganska säker på att jag kommer att finna fler saker, beteenden eller liknande som jag kan rensa bort.

Men för att kunna rensa bort så måste man först vara medveten - medveten om att man ställer krav på sig själv omedvetet, medveten om att man kan förändra sin situation och medveten om fördelarna (och nackdelarna) av sina val. Jag vågar säga att det är en konstant strävan i ens liv att arbeta sig mot medvetenheten - alltför många går igenom sina liv på automatik och reaktion, omedvetna om sig själva och sin omgivning, alltid levandes utan insikt. Till alla er som läser så uppmuntrar jag er till självreflektion och ett sökande efter medvetenhet och då är frågan “varför” essentiell.

Jag frågade mig själv “varför tittar jag på Prison Break när jag mest blir irriterad och tycker det känns jobbigt?” - jo, för att det blivit en vana, en rutin som både jag och Soile höll oss till. Det är medvetenhet, att kunna svara på frågan “varför”, och när man har det svaret kan man också lättare göra ett medvetet val i livet.

Lite snabb uppdatering om vikt och framgång - jag ligger stadigt på 145.0 kilo (-5.3 kg), så jag antar att den direkta viktnedgången bara av att ta bort en massa skit från min vardag har avtagit, kanske kommer viktnedgången att stärkas av nästa 30-dagars trial som kommer snart (nästa måndag är det dags). Jag har klarat av 26 av 30 dagar nu, jag har inte en endaste gång druckit Coca-cola (eller någon annan läsk för den delen) och inte ätit vare sig godis eller snacks och jag mår otroligt bra. Har lite svårt att fatta att jag klarat av 87% av min trial redan - tiden verkligen flyger förbi.

Ser fram emot nästa trial och eftersom förslagen inte direkt har duggat tätt i kommentarerna (kom igen nu folk!) så ser det ut som om jag ska försöka mig på något träningsrelaterat. Just nu bollar jag med iden att formulera min 30-dagars trial som sådan att jag ska göra minst 50 situps varje dag, oavsett vad. Sedan så kommer jag, utanför själva trialn, också att återvända till att gymma på World Class och försöka komma ut och gå oftare, så om denna trial har förändrat mycket med dieten så blir det fokus på träning nästa omgång!

Att hjälpa andra framåt

2008-02-19T01:28:00.003+01:00

Idag lyckades jag motivera en av mina vänner till att ta sig en ordentlig funderare på vad han egentligen ville med sitt liv. Han är 32 år gammal och har under hela sitt liv likställt framgång med ekonomiskt välstånd, även fast det inneburit att han inte har kännt sig särskilt lycklig. Att arbeta med något som han tyckte om verkade främmande för honom, rent av lite omöjligt.

Men inte är omöjligt, jag rekommenderade honom att skriva en lista på de fem jobb/sysselsättningar han skulle vilja ha (inkl egna företag) om han hade alla möjligheterna (kunskap, ekonomi, utbildning osv) och det skulle ge honom tillräckligt mycket med pengar för att leva på. Med andra ord, hans drömmars sysselsättning. Vad är dina drömmars mål?

Själv siktar jag mot ett mål då jag kan skriva för att leva - skriva en blogg om självutveckling som är ekonomiskt gångbar (detta är träning för själva skrivandet, det ekonomiska kommer vara 80% av tiden), att skriva akademiska artiklar/böcker om bl.a genus, media och frihetlig kultur samt att författa rollspelsböcker/moduler. Alla dessa tre saker tänker jag ska leda till ekonomiska inkomster under en längre tid.

Tanken att hjälpa andra gör mig gladare och gladare, jag önskar bara att jag kunde hjälpa fler människor med sina liv, att utvecklas och finna sig själv. Soile sa lite käckt - alla behöver en Andreas i sina liv, vilket jag tror kan vara sant. Någon som peppar och erbjuder lösningar, som visar på möjligheterna. Sådan vill jag vara som person, sådan tror jag att jag är!

Uppdatering, liten viktuppgång till 145.3 kilo (-5.0 kg), som jag antar är naturlig fluktuation. Vikten är ju fortfarande inte fokuset för min trial. 25 dagar utan Coca-cola light eller snacks/snask. Jag mår prima!

Att göra skillnad

2008-02-17T22:29:00.002+01:00

Som människa är det viktigt att inse att vi har all makt över våra egna liv. Idag har jag också insett att vi inte bara har kraften att förbättra våra egna liv, utan också hjälpa andra och det är genom detta som vi som människor växer. Pavlina talar ibland om polarisering, att välja en “sida” och fokusera extremt mycket på denna sida till den grad att man inte tillåter sig själv att glida över på den andra sidan. För att läsa mer om det kan ni besöka hans sajt eller läsa mitt inlägg om det hela. Idag har jag insett att det vägval som resonerar starkast inom mig vore att vara en “lightworker”, dvs att arbeta utefter tanken om kärlek till andra - det gör jag redan idag genom att jag licensierar mina böcker med Open Gaming License och Creative Commons licenser så att alla kan dela med sig av dem eller göra derivativa verk.

Hur kommer det sig då att jag just idag har insett detta? Jo, det är så att jag idag har hjälpt en annan person att börja sina första steg mot att utveckla sig själv med hjälp av en 30-dagars trial. Precis som jag föreslog så har han börjat blogga om det hela, vilket fick mig att inse hur otroligt roligt och givande det är att hjälpa andra människor. Jag rekommenderar er som läser min blogg att besöka hans, kanske ge honom lite uppmuntran eller lämna era ärliga tankar. Hursomhelst har detta öppnat mina ögon, i sanning, för att jag vill leva mitt liv för att dela med mig till andra, för att göra deras liv bättre.

Idag har jag kommit 23 dagar av 30 på min vandring mot mer kontroll över mitt eget liv och det glädjer mig att se att någon annan tagit sitt första steg. Jag hoppas att jag kanske kan få höra mer från er andra om hur NI vill förändra era liv! Har inte hunnit väga mig över helgen så imorgon kommer nästa vägningskontroll för er som är intresserade. Jag har en vecka kvar och det känns redan som det enklaste som har hänt mig.

Dock vet jag att jag generellt sett historiskt sett varit bättre på att sluta göra saker än börja göra saker, så nästkommande trial kommer vara en intressant och lärorik process där jag får chansen att utmana mig själv ännu mer. Tack till ALLA er som läser bloggen, tack till alla er som kommenterar.

Noteras: Denna blogg kommer att dubbelpostas och kanske snart att flytta till http://stormhierta.wordpress.com då jag känner mig ganska säker att jag föredrar deras interface för mig som bloggare. Kolla gärna in den sajten och säg vilken ni gillar bäst!

Livets möjligheter och de val vi gör

2008-02-17T13:16:00.002+01:00

Jag har funderat på vad jag vill i livet - en av de sakerna är att bli en framgångsrik (rollspels) författare i klass nog för att kunna leva på det jag gör. Jag tittar inte längre på TV och följer bara serier på mina egna villkor - att anpassa mitt liv efter att leva efter någon annans schema är inte något som tilltalar mig. Jag har valt att spendera mitt liv med Soile, så jag respekterar hennes behov; jag har valt att skaffa barn och respekterar hennes dagistider för att hon behöver dem. Jag har dock inte valt att leva mitt liv efter, exempelvis tv-tablåernas scheman och tänker inte börja.

Dock måste jag ifrågasätta mig om min tid verkligen är väl spenderad genom att titta på alla serier? Eller filmer för den delen? Vissa serier (såsom Kyle XY) ger mig mer än bara underhållning i form av intressanta frågeställningar, filosofiska aspekter på tankar jag själv haft eller till och med underlag för mitt arbete med att skriva. Vissa måste jag dock erkänna för mig själv ger mig inte lika mycket.

En liknande tanke måste jag lägga på filmer - vissa filmer ger mig mycket, inte bara i form av underhållning, utan även på andra mentala nivåer - såsom The Nines. Så jag rensar bland mina intressen, permanent - vissa serier får t.ex finns sig själva borttagna, trots att jag har ett förbigående intresse. Vissa försvinner permanent från min hårddisk, andra får vara kvar för framtida möjlig inspiration men är likväl borta från min lista med serier jag följer.

För er som inte vet det arbetar jag som författare på Dreamscarred Press - mitt och Jeremy's lilla företag. Jag tjänar inte massvis med pengar, men att skriva är en hobby och om jag då kan få lite extra pengar ut ur det hela blir jag bara nöjd. Min förhoppning är att kunna fokusera på detta och öka inkomsterna.

En sådan enkel fråga som - "Vad ger detta mig egentligen?" - visar mig att det finns saker och händelser i mitt liv som ger mig alldeles för lite. Mitt engagemang och min energi bör spenderas på sådant som gör mig glad och förbättrar mitt liv. Allt jag gör bör vara mot ett givet mål, att förbättra mitt liv, vilka andra optioner finns det egentligen?

Eftersom ingen annan har kommenterat mitt förra inlägg ser det ut som om jag, om en vecka när jag är färdig med denna trial, kommer att fokusera på daglig träning. Förslag tas gärna emot, men jag har ett medlemskort på World Class som jag tänker se till att använda - men hur skulle ni lägga upp en daglig träning om ni vore mig? Notera att jag i dagsläget inte kan börja med att springa exempelvis eftersom min vikt snabbt skulle göra det till en hälsofara för mina knän. I framtiden kommer ju detta förstås att förändras. :-)

30-dagars trials, ett nytt liv och erfarenheter

2008-02-15T11:02:00.003+01:00

Nu har jag kommit 21 dagar av de 30 jag lade ut i början av min trial, dvs hela 70% av resan är redan avklarad, de närmaste 9 dagarna känns ganska enkla. En del av att göra en 30-dagars trial är just det, (trial = provkörning ungefär) att provköra en förändring i sin livsstil. Tanken är att det kan vara jobbigt att göra en stor förändring i sitt liv och tänka "detta måste jag göra resten av livet", så en trial fungerar som så att man bara lovar sig själv att göra detta i 30 dagar. Alla klarar av 30 dagar av att inte röka, inte äta godis, byta till en annan diet, blogga varje dag osv. Man behöver inte klara av MER än så, om man inte vill.

Och däri ligger också det vackra - 30 dagar är lagom länge för att ändra på ett inarbetat mönster eller bli av med ett beroende, så när man är färdig så har man inte bara provat på en livsstilsförändring, man är också befriad från gamla "krav" på sig själv. Detta tillåter en att göra ett väl avvägt vägval i livet med erfarenhet både från sitt gamla liv och en prövotid med det nya livet.

Pavlina (som jag ofta referar till) provade exempelvis på att äta RAW (bara färsk frukt och färska grönsaker mer eller mindre) men kände att det inte var värt mödan efter 30 dagar, så han slutade. Så det handlar inte alltid om att använda sig av en trial som startpunkt, utan som prövopunkt - hur vore mitt liv om jag gjorde (eller inte gjorde) detta?

Så, än så länge har min trial inneburit att jag på 21 dagar tagit mig ner till 145.1 kilo (-5.2 kg), så jag är ganska nöjd med de erfarenheter jag har av detta. Jag har fått undersöka lite variationer på vad man kan äta istället för snacks, men morotsstavar med dipp är faktiskt bra mycket godare (och mindre flottigt) än chips. Jag trodde ärligt att chips skulle vara svårast att ge upp, men chokladen har varit svårast. Jag har inte "fallit" för några av frestelserna dock, så jag är nöjd eftersom det blir lättare och lättare med tiden.

Tack för alla uppmuntrande kommentarer (inklusive de som referar till mig som "girl"...), det värmer mig verkligen och jag känner mig jättepeppad. Jag har funderat på om jag ska börja ta in förslag på vad min nästa 30-dagars trial ska vara, såtillvida att intresset finns förstås. Lämna en kommentar så lovar jag att välja mellan det ni föreslår och blogga om den processen också!

Viktminskning och självförbättring

2008-02-13T08:33:00.002+01:00

När jag startade min 30-dagars trial så var det endast med förhoppningen att förbättra mitt ätande och drickande - koffeinet jag fick i mig från min Coca-Cola Light påverkade mig på ett extremt sätt, jag hade svårare att sova ordentligt, svettades mer (eftersom min kroppstemperatur höjdes) och dessutom var mitt beroende inte en mysig sak att erkänna för sig själv. Jag föredrar att JAG har kontrollen över mitt liv, inte något annat. Så jag valde att skära bort koffeinet, samt allt snask som jag smällde i mig över tiden mest för att onödigt socker (ungefär allt som inte är frukt, honung eller i maten) också är beroendeframkallande. Människan är inte byggd för att konsumera de mängder socker som vi konsumerar idag.

Och idag har jag fått bevis för hur rätt jag har haft. Mitt mål med detta var alltså aldrig att gå ner i vikt, även om jag planerade att detta skulle underlätta för framtida viktnedgång. Men idag när jag vägde mig så var jag nere på 145,8 kilo - en helt otrolig viktminskning på 4,5 kilo på 18 dagar! Detta alltså helt beroende på att jag ändrat mina kostvanor, inget annat. Jag går inte mer än jag gjorde innan, tränar absolut ingenting (tyvärr) just nu och tar inga tabletter eller äter mindre portioner.

Jag tror dock att det inte bara är att jag eliminerat koffeinet/snasket utan också att jag slutat äta rött kött (på grund av intolerans). Rött kött tar lång tid för kroppen att bryta ner och överlag är rött kött inte en särskilt effektiv proteinkälla heller. Eftersom min kropp levt på semi-vegitarisk kost i nästan tre veckor har den lättare för att behandla den mat jag stoppar i mig och på det sättet är jag övertygad om att jag förbränner det jag äter snabbare. Dessutom slipper jag paltkoman oftare och oftare med denna mat.

Så för er som läser detta, fundera på vad NI vill ändra med era liv, bestäm er för EN sak som ni tror ni klarar i 30 dagar och kör på er egen trial. Kom sen ihåg att både berätta för mig om detta i kommentarerna och varför inte börja blogga själva? Blogger.com ger ju bort gratis blog-konton som aldrig förr!

Sunkig jävla dag

2008-02-11T14:07:00.001+01:00

Fy fan vilken dag. Vaknade sur och grinig och inget har blivit bättre heller. Bråkar om poänglösa saker med folk som vägrar inse att de har fel, och hela jävla dagen är åt helvete.

Fan. Har iofs gått ner ett snäpp till, till 147.0 kilo (men den ville ner till 146.9 flera gånger), men inte ens det känns som om det är särskilt givande. 17 dagar utan snask/koffein (57% avklarat) och -3.4 kilo totalt.

Snabb uppdatering

2008-02-10T17:50:00.000+01:00

Vi kan börja med lite mer goda nyheter - trots storfest igår hos Sonja & Thord (mycket trevligt) med snaskig pizza har jag gått ner till 147.1 kilo (- 3.3 kilo på 16 dagar). Steve Pavlina påpekade en intressant sak efter sin RAW trial (bara äta råa frukter/grönsaker) - trots att han käkade cirka 400 kcal mer varje dag än sin norm, gick han ner i snitt ett kilo i veckan. Han tyckte detta var ett intressant fenomen och i linje med hans uppfattning om det subjektiva universumet påpekade han att det kan ha att göra med vilken inställning man har till det man äter.

Om man (på någon nivå) anser att det man äter är dåligt för en kommer kroppen att anpassa sig efter de tankarna (mind over matter-konceptet). Jag är överviktig men läkarna har gång på gång påpekat att de är jävligt förvånade över att alla mina värden är klockrena, till och med när de gjorde ultraljud på hjärtat när jag hade hjärtmuskelinflammation i lumpen. Varför? Jo, antagligen för att jag inte anser att den mat jag äter är skadlig för mig (godis, snacks, koffein och läsk däremot...).

Därför tänker jag försöka applicera den grundtanken, att se allt jag äter som nyttigt för mig, att förändra mitt grundperspektiv på mat ännu mer - inte bara ofarligt, utan aktivt bra för mig.

Halvvägs

2008-02-09T08:18:00.000+01:00

15 dagar av 30 avklarade, 50% - nu är det bara nedförsbacken kvar som de brukar säga. Har man klarat 15 dagar ska resten inte vara ett problem, inte för att den senaste veckan varit jättetuff, men enklare och enklare blir det.

Som en liten bonus vid sidan av så har jag gått ner till 147,3 kilo, dvs en viktminskning på cirka 3 kilo på 15 dagar eller 1 kilo var 5:e dag, något som verkligen inte känns helt fel kan jag meddela! Det är visserligen en bra bit på vägen, men med tanke på att viktminskning INTE var det primära under min "Better Life Trial", utan att förbättra min hälsa och göra mig av med mina beroenden så är jag väldigt nöjd.

Om 15 dagar till blir det slutrapportering (tror ni jag lyckas ta mig ner till 144 tills dess då? kommentera gärna) men jag märker redan nu att jag har lättare att "vakna till" på morgonen samt att jag verkar sova bättre under nätterna. Dock så får jag erkänna att jag också blivit lite tröttare av mig, men det har nog att göra med att jag faktiskt är sliten och behöver min sömn och att jag nu kan lyssna på min kropp istället för att bränna koffein för att hålla mig vaken!

På tal om sug så var jag fortfarande lite sugen på rött kött när vi var iväg och käkade på Los Sombreros tidigare i veckan, men eftersom de hade båda kyckling och fisk att tillgå så var jag nöjd med det jag fick. Undrar om rött kött räknas som ett beroende?

Inte ens varannan dag?

2008-02-07T15:37:00.000+01:00

Det har varit mycket som har upptagit min stackars hjärna och som vanligt i mitt fall är minnet det första offret. Dock har jag nyheter - 148.3 kilo visade vågen igår morse, vilket är ytterligare ett framsteg! Förhoppningsvis kommer jag kunna accelerera detta när jag efter denna 30-dagars trial går över till en 30-dagars trial på att träna varje dag.

Jag måste dock säga, som förvarning till andra och mig själv, att liknande trials ska man inte försöka göra "för stora". En trial bör handla om en, kanske två saker - som i mitt fall, sluta dricka koffein och äta snacks/snask. I början hade jag en viss övertro på hur snabbt man kan ändra på saker och ting och försökte få in daglig träning och dagliga promenader under denna tid också, men man måste som människa försöka vara mer medveten om sina gränser.

Dock ska jag säga, att vara medveten om sina gränser innebär inte att man inte ska tänja på dem, utan att när man väl är medveten om gränserna överskrida dem litegrann. Man måste bli obekväm, sluta dansa runt i samma gamla bekväma mönster, för att förändras. Om det inte är obekvämt är det meningslöst, inget kommer att hända på grund av det ändå. Så, med medvetenhet kommer ett imperativ att förändra, expandera sina gränser - dock inte så till den grad att man blir rädd för förändringen och gömmer sig i det bekväma.

Stora steg, men det gäller att inte löpa över gränserna. Man måste fortfarande inse att förändringar handlar om att flytta gränsen, inte lämna sin värld bakom sig för alltid, för det kan vi inte. Därför som jag tog tillbaka mina träningsplaner för denna 30-dagars, träningen får vänta tills jag om cirka 17 dagar är klar med denna trial och har skakat av mig mitt beroende. DÅ gäller det att ta några dagars paus (allt måste vila nån gång för att kunna växa sig starkare) och sätta igång med nästa trial, som då har som fokus att etablera ett gott tränande.

Förresten, om ni inte förstod det, 13 dagar av 30 avklarade, koffeinberoendet bryr sig inte längre om att hälsa på och inte ens fettisdagen gjorde mig särskilt stort besvär, trots att jag gillar (gillade?) semlor. I procent har jag alltså redan klarat av 43,5% av min trial. Swish.

PS. Sover mycket bättre (och mer), det kommer vara bra för en av mina framtid projekt! DS.

Varannan dag-bloggande

2008-02-04T10:22:00.000+01:00

Trots mina idoga försök att blogga varje dag, så verkar jag lyckas bättre med att blogga varannan dag istället. Undrar om det har att göra med att jag har lite att dela med mig (jag som alltid har något att säga?) eller om det har något att göra med mitt goda minne (ironi).

Hursomhelst har jag igår inte kännt av min koffein-abstinens och jag känner inget som helst "behov" av snacks eller godis, trots att jag "syndade" litegrann på lördagen då det var födelsedagsfest hos Jaya - mest för att jag var nyfiken på om jag kunde äta tofu/soja-matprodukterna, något som senast jag provade slutade med akuta magsmärtor och toalettbesök.

Till min stora förvåning så kan jag numera alltså äta både soja och tofu-mat, vilket jag inte klarade av förut då min kropp reagerade som om jag vore allergisk. Nya möjligheter till att äta mer vegetariskt (och mindre laktos-igt) öppnar sig alltså för mig. Nu har jag ju inte så stora moraliska problem med att äta just mjölkprodukter, men min mage har stora biologiska problem med det, så allt verkar lösa sig. MEN, inte nog med att jag kan äta tofu/soja, den STORA överraskningen är att jag kunde äta päron.

Alla kanske inte vet det, men jag har varit våldsamt allergisk mot kärnfrukter (ex. äpplen eller päron, frukter med hårt fruktkött och flera kärnor) och har inte kunnat äta äpple sen jag var cirka 9-10 år. I lördags förändrades alltså detta - jag har återtagit ännu fler frukter i mitt sortiment, vilket får mig att känna mig som ett barn på julafton. Jag har levt alldeles för länge utan päron, äpplen, bananer, morötter och andra viktiga frukter, bär och grönsaker.

Har inte hunnit kolla vikten idag, så ni kan vänta er en uppdatering på det imorgon istället. Jag mår dock otroligt bra, känner att jag har mer energi och att komma upp på morgonen blir lättare och lättare - förövrigt något som har att göra med koffeinet ser jag efter att ha läst lite fler av mina gamla inlägg (till höger).

Det går neråt!

2008-02-02T11:36:00.000+01:00

När jag vägde mig för första gången under denna 30-dagars period så vägde jag snäppet över 150 kilo (jag måste anta det eftersom vågen inte väger över 149.9 kilo) och idag vägde jag mig och var nere på 148,6 kilo. Så åtminstone 1.5 kg i viktnedgång på cirka en vecka är inte helt fel!

Soile gav mig en klockren rekommendation, att gå tillbaka och läsa igenom mina gamla blogginlägg (jag hade länkat om inte min Swiftfox 3 beta hade haft vissa problem med popups och annat najs, kolla in listan till höger, Januari 2007 och framåt). Jag har hunnit läsa litegrann, men det ger verkligen inspiration!

Igår och idag har det visserligen funnits lockelser, som att mamma gav oss en stor vit Toblerone och ett kilo cashewnötter (jag räknar det som snacks för denna period iallafall), jag som älskar båda två, men det blir lättare och lättare att inte dras till Coca-Colan längre och huvudvärken är så gott som borta. Nu undrar jag varför jag ens började dricka koffein igen eftersom jag måste gå igenom abstinensproblemen för att sluta - man tycker att jag borde ha lärt mig från förra gången.

Men detta, precis som det var då, är träning för min mentala självdisciplin. Det som inte dödar dig, gör dig starkare och detta gäller nog som allra mest för den mentala utvecklingen. Läste en gång att i en film är den riktiga huvudrollen den karaktär som förändras mest under filmens gång (mentalt då) och jag tänker definitivt vara huvudrollen i mitt eget liv. Varför stagnera och bli rädd för att förändras, när det finns så många otroliga möjligheter där ute? Jag har bara ett liv att leva, så jag hoppas, nej tänker, göra det bästa av det.

Jo just det ja - åt schnitzel igår eftersom jag trodde att all schnitzel görs på kyckling, tji vad fel jag hade för det var ju gjort på nåt annat (rött kött) och som tack för upplevelsen fick jag ont i magen och spenderade dagen med att fisa. Lidandet man får utstå för att man inte är kulinariskt utbildad.

Om miljö, kött och vikt

2008-01-31T09:18:00.000+01:00

Som jag lovade igår har jag vägt mig igen och det har skett saker. Kanske inte enorma saker, men från 150 kilo till 149,4 kilo (med kläder och halva frukosten i mig, ni vet ju hur mitt minne är) så har jag åtminstone kommit ner från den högsta vikten och påbörjat min bana nedåt. Även om det inte är mycket, eller om det håller i sig särskilt länge (vikt varierar ju), så visar det åtminstone på att det sker saker inom mig.

En av mina dietförändringar är att jag har slutat äta rött kött på det stora hela. Nu kan man nästan kalla mig semi-vegitarian (iallafall enligt Wikipedias beskrivningar). Det finns flera anledningar till varför jag ändrat min kost - dels så mår jag inte så bra av att äta rött kött längre, får ofta magkramper som liknar de Soile beskrivit att hon hade förut. Uppenbarligen hör detta ihop med laktosintolerans och man kan utveckla det om man inte äter kött regelbundet, vilket jag inte direkt gjort tillsammans med Soile som är semi-vegetarian.

Men, det finns en till anledning, en mental-moralisk aspekt som jag alltid haft svårt för. Rött kött kostar på fem gånger mer energi att framställa än vegetarisk kost och fyra gånger så mycket energi som (odlad) fisk eller fågel. Fisk som fångas "in naturae" kostar inte mer energimässigt sett. Vad har detta med något att göra då, förutom att det är ett slöseri med energi att äta rött kött? Jo, 75% av hela världens vattentillgångar går åt till att framställa kött (betet ska vattnas, djuren ska ha vatten, slaktprocessen kräver vatten), massvis av kväve framställs i onödan på grund av att vi ska ha så mycket kött, för att inte tala om att fem gånger så många människor hade kunnat få mat. För mig är det en miljöfråga - jag försöker vara ordentlig, sortera mina sopor, använder lågenergilampor osv, men den största förändringen jag som individ kan göra är att sluta äta rött kött.

Så, ett enormt utlägg i mitt bloggande om miljön, där ser man. Men min poäng med det hela är att små förändringar kan leda till stora fördelar, vilket är kärnan i mina tankar. Med små förändringar i mitt liv (vem behöver egentligen läsk eller snask?) kommer jag att nå stora fördelar (längre liv, orkar mer, bättre energi). Igår lade jag för första gången märke till vad jag kallar 'den minskade resistansen' - svårigheterna med mina val minskar och jag börjar kunna ta ett neutralt perspektiv. Såg en reklam för kakor (Singoalla?) och blev mest äcklad av alla människor som goffade i sig kakor, slemade med chokladgegg och var allmänt ociviliserade. :-)

PS. Ännu fler kommentarer! Jag blir jätteglad, tack allihopa!

Räknas en heldag på IKEA?

2008-01-30T20:33:00.000+01:00

Jag är lite fundersam, jag har nämnligen inte haft TID idag att träna eller gå ut (iallafall inte än), men jag har banne mig spenderat åtminstone 2 timmar gåendes på IKEA, så det måste ju räknas som likvärdigt en 30-minuters promenad. Dagen har varit fylld med sina sedvanliga lockelser (oh, dricka på IKEA... det fanns FYRA Cola-varianter (2x vanlig cola, 2x cola light) när man skulle hämta dricka) men jag har än så länge inte fallit för något.

Det sätter mig på dag 5 av 30, en sjättedel av tiden igenom redan, eller hela 17% avklarat. Så länge jag beskriver min framgång i form av procentenheter så känns det faktiskt inte så farligt längre, varje dag är ju flera steg framåt på "räknaren". Gudars vad simpelt det mänskliga psyket faktiskt är när en så enkel sak som "att räkna procent" hjälper så mycket som det faktiskt gör.

Vad är då poängen med min 30-dagars utmaning, förutom att ge mig en bra start på mitt hälsosammare (och längre) liv? Jo, detta är uthållningsträning för min självdisciplin. Det är som att lyfta tunga vikter, fast mentalt - man tränar sina disciplinmuskler, vilket kommer göra framtida, liknande projekt enklare. Jag har inte heller hört talas om någon som mått dåligt av bättre självdisciplin, så det känns som att oavsett vilka val jag gör efter mina 30 dagar, så kommer jag vara en bättre människa efteråt.

Har inte hunnit väga mig idag, men jag lovar alla som läser (och mig själv) att det första som jag gör när jag går upp imorgon (efter de vanliga sysslorna) så ska jag väga mig och blogga litegrann om det hela. Då får vi se om det sker något där iallafall. Överlag känner jag fortfarande av abstinensen från koffeinet, en ständig huvudvärk på höger sida av huvudet. Soile menar att jag har kort stubin och fräser för ofta, vilket är ett tecken på att jag också har de klassiska symptomen. På den bra sidan känns det som om huvudvärken blir svagare och svagare för var dag samt att jag inte känner samma... hugg, som jag gjorde för några dagar sedan när jag har chansen att dricka Cola.

PS. Tack för kommentarerna folk, det värmer! DS.

Framstegsrapport?

2008-01-29T10:38:00.000+01:00

Vet inte om jag vågar kalla detta för en framstegsrapport direkt, då vissa av mina resultat inte är särskilt uppmuntrande. Vi kan börja med de dåliga nyheterna - tränandet har jag helt missat att göra, vilket inte känns särskilt bra, men jag börjar också inse att jag kanske tog på mig för mycket i en sammanhängande 30 dagars period. Sen har vi det här med vikten - jag väger vansinniga 150 kilo vilket känns lite surrealistiskt. Men, jag har åtminstone tagit mig modet till att väga mig och skriva om det, vilket gör att jag inte längre kan förneka faktumet - jag är sjukligt överviktig och det är dags att göra något åt det. Ja just det ja, jag missade att blogga igår också! Damn. Men, det är bättre att realisera sina problem så man kan ta hand om dem.

Dessutom förespråkar jag Pavlinas "ready-fire-aim" tankegång (istället för "ready-aim-fire"), det är bättre att göra något och sedan anpassa sig efter vilka misstag man gör, istället för att ständigt planera utan att göra något i förhoppningen om att man ska klara sig bättre.

På den bra sidan är detta min 4:e dag utan Coca-Cola (13,3% avklarat redan!) och utan snacks/godis, vilket är framsteg. Vi har ju dessutom börjat arbeta på en mer sammanhängande vegetarisk kost här hemma, vilket betyder att vi enbart äter fågel & fisk och inget rött kött samt mer vegetariskt överlag, vilket jag tror kan hjälpa.

Men, efter att ha fått ner dessa insikter känner jag mig redo att möta framtiden. Jag tänker ändra mina mål litegrann (promenad eller träning varje dag, istället för båda två) fram tills att jag klarat av 30 dagar utan Coca-cola eller godis/snacks. Då har jag en bra grogrund för ett hälsosammare liv i form av att jag blivit av med mina beroenden, så då kan jag köra en 30-dagars trial för att börja promenera varje dag. Har hört att podcasts kan vara ett bra sätt att spendera tiden när man promenerar också!

Liten sidonotis - min sömn har blivit bättre under dessa dagar (mer utvilad), jag har börjat återhämta mig bättre idag än de tidigare dagarna utan koffein och jag har inte fått någon abstinenshuvudvärk idag!

Uppgraderingen fortsätter

2008-01-27T11:06:00.000+01:00

Så nu sitter jag här med en hel dag under bältet och ytterligare en halva avklarad. Om man som mig är besatt av att se framstegen lite mer tydligt kan man säga att jag redan kommit 5% av vägen. Det går snabbt, eller hur?

Nåväl, gårdagen var fylld med sin beskärda del av hemska lockelser. Som när vi besökte svärföräldrarna hade de, söta som de var, köpt Pepsi MAX till mig, vilket kanske inte var jättebra just då. Jag tackade nej och förklarade att jag slutat med läsk, men jag kan lova att det var jobbigt efter en hel dag utan Coca-Cola (och ja, abstinensen kändes redan av då). Att Karolina sen fick smaska godis gjorde sen också att det ryckte i snasktarmen, men jag föll inte för frestelsen.

Kvällsmaten bestod av yoghurt med bananskivor och ett par knäckebrödsmackor, vilket var riktigt gott och samtidigt bra mycket nyttigare än 4-5 ostmackor skulle varit för min del. Så på det stora hela anser jag att jag kom framåt relativt bra under den första dagen och att jag överkom alla problem. Att jag sen lyckas komma ihåg att blogga om det är också ett stort bonus.

Har inte ställt mig på vägen än, så det kommer antagligen en uppdatering senare idag med viktinformation, så att ni (och jag) får något mer konkret för att avgöra hurtillvida jag lyckas eller inte. Visserligen kommer utseende och vilka kläder som sitter bättre också att avgöra min personliga framgång, men vikt och kilon är ju traditionella, numeriska sätt att avgöra saker på.

Sen ska det faktiskt sägas, mitt mål är att förbättra min hälsa, så det primära är att bli av med Cola-beroendet och lära mig att äta nyttigare. Jag förväntar mig att detta leder till viktnedgång tillsammans med utökad träning, men om det inte gör det så kommer jag hursomhelst att ha rättat till några saker med mitt liv. Men det ska påpekas, just nu känns abstinens-huvudvärken ganska hemsk, tur att jag VET att den försvinner om några dagar...

För er som undrar så bygger jag mitt experiment på Steve Pavlinas "30 days to success" som han bloggat om tidigare och det var den typen av personlig utveckling som lät mig övervinna mitt Pepsi-beroende (även om jag ersatte det med Cola sex månader senare).

New Model No. 15

2008-01-26T16:19:00.000+01:00

Ibland kan det krävas något extraordinärt för att man ska inse att saker och ting står fel i ens liv, men ibland kan det också vara en ständigt växande, naggande känsla - som om något djupt inom en försöker väcka en från en sovande tillvaro.

Jag anser mig själv vara ganska självmedveten, men det finns en sak som jag försöker undvika konfrontationer runt och som när det påpekas får mig att reagera väldigt aggressivt. Min vikt. Jag är tjock, antagligen sjukligt tjock och även om min sambo är för snäll för att hålla med, så är det fortfarande så det ligger till.

Det har kommit en punkt i min tillvaro, då jag snart fyller 27 år, och inser att jag kanske inte kommer att leva för att se mina barnbarn om jag fortsätter i samma spår. Detta gör ont att acceptera, särskilt eftersom det i grunden är något som, kanske inte mitt fel från början, åtminstone är något som JAG måste reparera. Ingen kan göra detta åt mig, jag måste gör det själv.

De närmaste 30 dagarna tänker jag kalla för min "Better Life Trial" - en tidsperiod då jag aktivt ska leva för att förbättra mitt liv. Ingen mer Coca-Cola, snacks, godis eller liknande saker som förstör för mig. Jag vill MÅ bra. Jag ska träna varje dag, om inte på gymmet så hemma. Varje dag ska det promeneras, förutom det jag får av att hämta och lämna Karolina, i ytterligare 30 minuter (minst).

Jag ska dessutom åta mig det absolut svåraste av alla saker, att dokumentera detta i min blogg. Varje dag ska det bloggas om hur det går för mig, hur mycket jag väger, hur jag känner mig, vad som gått bra (eller dåligt). Jag tar det som ett universiellt tecken att jag lärt mig äta banan och morot igen, trots mina tidigare allergier och att jag dessutom reagerar extremt intolerant mot rött kött.

Dags att göra skillnad, för mig och för andra!

Open Source Living

2008-01-03T11:27:00.000+01:00

Grundtanken bakom Open Source är att grunden (koden) ska vara tillgänglig för alla, så att man kan lära sig och förstå, förändra och förbättra, men viktigast av allt - dela med sig. Som Bahai får jag lära mig att vara en lärare är en av de viktigaste sakerna man kan göra i livet, att dela med sig av kunskap till de runtomkring en stärker vårt gemensamma samfälle (eng. Community).

Min tanke fastnar då vid piratrörelsen och nya projekt såsom Steal This Film II och andra som fokuserar på att skapa kultur och media och dela med sig av det till vårt gemensamma samfälle. Även detta, att skapa och dela med sig av kultur stärker vårt "community" - färre kanske blir superstjärnor som tjänar miljoner på kultur, men fler och fler kommer att kunna leva på sitt kulturskapande och en större variation och utbud stärker oss som människor.

Så, vad är då "open source living" som jag betitlade detta inlägg? Jo, det är att leva utefter tanken att man ska dela med sig av det man har och kan. Kunskap, precis som musikfiler, filmer eller serier - kostar inget att dela med sig av, delandet och konsumerandet av kunskap och kultur gör oss till starkare människor, djupare människor. Jag vill leva mitt liv på det viset, så därför licensierar jag alla mina böcker under Creative Commons (Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0) - de som gör "piratkopior" på mina verk delar egentligen bara med sig på ett sätt som de redan får. I dagsläget har jag publicerat ett flertal PDF:er via Dreamscarred Press och en bok är på väg.

På vilka andra sätt kan man leva "open source"? Se över vad du har i ditt liv som du kan dela med dig av. Jag har en kunskap om Linux och datorer som gör att jag kanske kan hjälpa folk runtomkring mig, så jag samlar in äldre datorer (som få personer använder idag), installerar Xubuntu 7.10 på dem och ser till att de kommer till sin rätt (min mor har fått sin första dator av mig). Det är ett av de sätt som jag kan leva "open source" - jag delar med mig av det som utgör kärnan i mitt Jag, mitt Mig. Kärnan är datorintresserad, rollspelande (jag spelleder redan idag, ytterligare ett sätt att dela med sig) och författande. "Open Source Living" handlar bara om det - att dela med sig av sig själv till omvärlden.

Gör världen lite bättre, lev Open Source!

Massakern, snart på din skola

2007-11-08T19:14:00.000+01:00

I dagarna har hela världen fått läsa om den finska skolmassakern och alla förfasas över den stora tragedin, men alla tidningar och media missar en av de viktigaste poängerna. De gör lite enklare analyser över varför denna unga man valde att brutalt mörda människor och sedan ta sitt eget liv. Dessa analyser poängterar att han minsann hade samma musiksmak som mördarna i Columbine, att det finns likheter i vilka filmer och musik de lyssnade på. Detta skänker de en eller t.o.m flera paragrafer att diskutera - det faktum att han blev mobbad i högstadiet, det är värt en hel rad.

För de av er som har sett Bang Bang You're Dead så förstår ni antagligen vad det handlar om, för er andra rekommenderar jag er att se den. Men för att summera så är kontentan av vad en mobbad person utsätts för att de förlorar all sin värdighet, som Trevor beskriver det "They take your name away" - man är inte längre en Andreas, eller Lina eller Soile - man är "fetto" eller "pucko". När man inte har värdigheten kvar, när man inte ens har ett namn, då drivs man till att ta tillbaka sitt namn igen, att själv sätta ramarna och reglerna för vem man är.

Då drivs man till vansinnesdåd som Columbine och Tusby. Det som både händelserna har gemensamt är två saker - gärningsmännen var mobbade och de ville göra det känt för världen vad de hade gjort. De utövade hämnd mot de som mobbat dem eller bara tittat på, samtidigt som de i sina ögon - tog tillbaka sina namn. De bestämde för första gången själva över sina liv, ingen annan gjorde det längre. Som mobbad vet jag precis vad de gått igenom och jag känner igen deras raseri, deras hat. Jag har själv slagit tillbaka mot mina mobbare, jag har spöat de som mobbade mig. Fråga mig inte vad som hade hänt om JAG hade haft ett vapen.

Eller jo, förresten - fråga. För alldeles för många gör inte det. De skyller på Marilyn Manson, tv-spel, film eller andra idiotiska påhitt. Som om vi människor vore så lätt påverkade att vi påverkas av en generell stämning i musiken. I sådana fall skulle alla som lyssnar på pop ständigt vara kära och älska varandra hela tiden och hip-hop-ande vita kidz i USA springa runt och skjuta varandra för att det är häftigt. Men så enkla är inte vi människor. Mobbingen dödar själen och lämnar ett tomt skal - har man tur, som jag hade, så hittar man en väg ut eller något sätt att gömma själen (nördande i rollspelsträsket för min del). Har man otur förlorar man sin själ och hittar bara hat och raseri att fylla tomheten med.

Så det är dags att inse vad mobbingen har för konsekvenser, både i dess extremfall som i Columbine eller Tusby, men även för de hundratusentals unga som blir mobbade varje dag vars liv förstörs och vars själar dödas. Det är dags att börja syna de strukturer som gör att fler och fler dör inombords varje år. Strukturer såsom en skola med för få lärare och för stora klasser, det faktum att undervisningen är anpassad efter ålder, inte efter förmåga eller varför inte att lärare inte längre lär sig empati eller förstår vikten av social mobbing. Men detta är bara början, för att kunna förändra strukturer måste vi ge oss på många olika saker.

Vi måste göra vårt bästa för att hålla ordning på reklam som skapar en ekonomisk elit och en standard som alla förväntas följa, vi måste se över arbetstiderna för föräldrar så att de har mer tid med sina barn. Lärare och rektorer måste utbildas i psykisk hälsa, stora skolor behöver stängas och mindre öppnas. Alla som interagerar med barn och ungdomar behöver lära sig om hälsa, mobbing och hur man skapar en öppen atmosfär. Mindre dagis och mer dagmammor behövs exempelvis. Ungdomar ska inte behöva instutionaliseras från barnsben och det ska finnas auktoritetspersoner man kan se upp till och respektera, inte förakta för att de vänder bort blicken när de ser mobbing.

Att ta tag i sitt liv

2007-11-07T11:23:00.000+01:00

Dagligen möts jag av människor runt omkring som beklagar sig över sin situation, men som ändå inte gör något åt den. Jag finner det lite mystiskt att man spenderar så mycket tid och energi på att klaga på saker och ting istället för att använda all den energin till att lösa eller åtminstone mildra de "problem" man lider av. Jag vet att det jag kommer att skriva kommer att vara smärtsamt för vissa, kanske till och med jobbigt - men det kanske krävs för att man ska få upp ögonen!

Låt säga att problemet är en brist på jobb och medföljande ekonomiska problem. Detta är ett enkelt problem att lösa på många olika sätt - man kan söka jobb, om man lägger några timmar om dagen på att söka jobb och gå ut till affärer så kommer man få napp. MEN, häri ligger det riktiga kruxet - många tror att deras möjligheter slutar här, trots att så inte är fallet. Tillåt mig att illustrera med hjälp av exemplet - man kan sälja saker på auktion på internet (Tradera/Ebay) och återinvestera de pengarna man tjänar på mer saker man kan sälja över nätet - alla har saker och ting de egentligen inte behöver eller bara samlar på ändå. Man kan starta företag och sälja tjänster (man kanske kan något som andra behöver?) eller produkter, eller varför inte göra flera olika småsaker. Behöver man exempelvis tjäna alla sina pengar från en inkomstkälla? Varför inte tjäna lite från flera olika.

Samma problem finns i flera varianter (inget jobb, inga pengar, inget att göra, ingen hobby, ingen att umgås med, sitter hemma för mycket) och i alla fallen så handlar det om att konvertera den energi man använder på att klaga eller sörja över sin situation till något positivt. Vi har alla en viss mängd energi som vi kan spendera varje dag - varför inte spendera den energi som vi har på något som ger oss mer av det vi vill ha?

En annan liknelse vore pengar. Om du har en viss mängd pengar varje dag, skulle du spendera dem på meningslösa saker eller köpa sådant som du hade ett behov av? Godis, eller mat? Skvallertidningar, eller kläder? Om man är så begränsad att man måste göra liknande exklusiva val, så gäller det att tänka efter litegrann på vad man vill.

Och däri ligger själva kärnan i problemet - att veta vad man vill. De flesta som beklagar sig på sin situation gör det för att de helt enkelt inte satt sig ner och funderat på vad de vill och hur de ska uppnå det. Utan en uppfattning om vilka mål man har är det, naturligtvis, svårt att veta vart man ska ta vägen. Därför gäller det för er, som känner er begränsade av livet, oavsett om det handlar om jobb, vänner eller intressen, att fundera ut vad ni vill ha ut av det hela. När ni väl vet exakt vad ni vill ha, formulera en 'angreppsplan' på hur ni skulle kunna uppnå dessa mål.

Här är ett exempel på en 'angreppsplan' för "jag har inga pengar"-problemet:

Identifiera vad jag är bra på. (Skriva, kommunicera)
Identifiera vilka möjligheter jag har. (Har en massa Magic-kort jag kan sälja, har kontakter så att jag kanske kan få skriva och publicera PDF-böcker till D&D)
Agera. (Skriv ett utkast på en bok och skicka in till flera olika publicister, lägg upp mina kort på e-bay för försäljning).
Identifiera backup och verkställ. (Söka jobb som informatör, färdigställa en magisterexamen på Högskolan, studera tills jag inte har poäng kvar att ta ut)

På detta ganska enkla sätt har man transformerat den energi man tidigare använde för att beklaga sig, till att försöka göra något åt situationen. Jag ska försöka återkomma till de inre processerna som krävs för denna transformation, men som ett grundläggande dokument passar det bra in. Läs, fundera, bli gärna arg, men försök först att följa mina förslag innan ni skäller på mig.

Hets och stress idag

2007-10-26T22:24:00.000+02:00

Jag har de senaste veckorna insett hur lätt vi blir manipulerade och påverkade av omvärlden till att hetsa och stressa. Under lång tid har jag funderat på att uppgradera min dator för att få "mer prestanda" och "få ut mer" av min dator - men efter långa diskussioner på bl.a Alternativ.nu så har jag insett att jag faktiskt inte behöver en bättre dator. I mångt och mycket använder jag min dator för tre saker - surfande/skrivande, fildelning och att titta på serier och filmer. Jag kör Ubuntu så min dator klarar bra mycket mer än vad en Windows-dator skulle göra och med mina Desklets ser jag att jag sällan använder mer än 50% av mitt RAM-minne - så varför uppgradera?

Jo, svaret är ganska enkelt - för att jag har tränats att hetsa, i mitt fall tekno/nördhetsa. Jag behöver en dator med fyra kärnor och dubbelt med RAM för att... ja, vad? Jag spelar knappt spel och om det är det så blir det Battle for Wesnoth, som inte kräver särskilt mycket av min dator. Så kanske för att strömma mina serier och filmer bättre... men de strömmar nästan perfekt redan idag. Redan idag kör jag Gnome med effekter från Compiz Fusion och allt är nästan perfekt - så vad ska jag med MER kapacitet till?

Hetsen kommer dels från nördkulturen för min del, att vara lika bra som alla andra, att skaffa det nyaste - vad det gäller för just DIN subkultur vet bara du. Det kan vara allt från bilar och kläder till inredningsdetaljer eller hälsoprojekt. Vi har fått lära oss att jämföra oss med alla andra, att denna tävlan på något sätt ger oss "det vi behöver" - men aldrig definieras detta. Vi lotsas in i en kultur, en mentalitet, där vi förväntas tävla. Det ska finnas någon som är "bäst" och detta utesluter alla andra från att vara bäst, samtidigt som det ger någon form av idol att sträva efter att bli.

Men allt detta är en illusion. Nästan alla människor jag känner blir provocerade och förbannade när jag glatt säger att jag är bäst. Utan omsvep, bäst. Varför? Jo, för att de har lärt sig att om någon annan är bäst så är de per automatik inte det, de är sämre än vad jag är. Varför kan vi inte alla vara bäst? Jag är så förbaskat bra på att vara mig att det är helt otroligt, ingen annan kan vara lika bra på det som jag - ergo, jag är bäst. Att vara bäst ger mig en enorm mental tillgång, jag förstärker mitt självförtroende och min självbild.

Många sätt att förbättra sin självkänsla handlar om att högt upprepa att man duger, att man är bra som man är - för sig själv. Men varför nöja sig med det? Varför bara vara bra när man kan vara bäst?! Ta tag i den du är och berätta för världen att du är BÄST! Inget snack, inget omsvep - bäst! Genom att säga det högt och för andra förstärker du din mentala självbild och mår därmed bättre. Om du som jag finner en viss logik i tanken om ett subjektivt universum som formas efter våra tankar och agerande så kommer du därmed också att BLI bäst - oavsett vilken måttstock man använder.

Jag gillar att vara bäst, så nu struntar jag i andras hets och stress. Jag kör med min dator utan ett behov av att förbättra den, samtidigt som jag ser över möjligheter till att "återuppväcka" gamla datorer och ge dem nytt liv med projekt såsom Xubuntu eller t.o.m Fluxbuntu. Allt detta för att jag är så jäkla bäst! Fundera på vad du skulle göra om DU vore bäst - vad skulle du INTE behöva i dagens materialistiska och kapitalistiska samhälle? Vad skulle du inte behöva göra eller säga för att anpassa dig?

Åter till skolan

2007-08-29T13:34:00.000+02:00

Så har tiden kommit för mig att återvända till skolan och till "det normala livet" efter sommaren och det känns förbaskat bra. Jag har lagt märke till att ju mer jag har att göra desto mer effektiv är jag med ALLA andra saker - jag tränar mer, jag skriver mer, jag umgås mer och jag får mer energi till andra saker (och jag sover bättre).

Så överlag är det ett gott exempel på hur man får synergieffekter i sitt liv bara av att återvända till ett mer eller mindre normalt förfarande - genom att studera sitter jag nu på skolans bibliotek och bloggar, vilket jag inte gjort på tre veckor. Antagligen kommer mina bloggar att bli mer och mer frekventa ju mer jag gör - dels för att jag upplever mer och har mar att skriva om men också för att genom att uppleva mer så blir mitt sinne mer utmanat och jag får fler nya tankar som jag gärna vill dela med mig av.

Skolan ger mig inte bara en utmaning i form av en D-uppsats detta året, utan också en chans att avsluta mina studier och få min magisterexamen, vilket känns jättebra. I samband med att jag får min magisterexamen kommer jag att fortsätta studera ett sista halvår (förhoppningsvis kanske jag kan ta en till examen i exempelvis pedagogik?) samtidigt som jag söker jobb och startar eget.

Som sagt, ju mer man gör, desto mer energi har man för att göra fler saker och desto mer saker blir faktiskt gjorda. Jag älskar ett aktivt liv (inte bara fysiskt utan mentalt och socialt också) eftersom det utökar mina möjligheter till att faktiskt leva och, viktigast av allt, uppleva saker och ting.

Nu ska jag leta reda på min sal där jag ska registrera mig inför den kanske mest skrämmande kursen någonsin - MKV-D. Jag har inte läst Media- och Kommunikationsvetenskap på 4 år så jag känner mig lite rostig i kanterna - men inte för att jag tänker låta det stoppa mig.

Boken är färdig

2007-08-07T00:22:00.000+02:00

Idag har jag avslutat mitt arbete med The Mind Unveiled, ett projekt som har tagit mig cirka 9 månader att skriva och som tagit otaliga timmar av tankeverksamhet och arbete i anspråk. Det känns otroligt skönt att ha färdigställt ett så stort projekt (200+ sidor) och idag har jag (med små steg) påbörjat min väg mot att återställa min ideologi, min fördjupning inom religionen och mitt arbete med min personliga utveckling. Alldeles för länge har sommaren fått ta min tid genom meningslöst slösande på tid och energi för saker som jag inte fick ut något av.

En Bahá'i förväntas meditera varje kväll för att utforska vad man har gjort under dagen - dels för sig själv, men också för andra och för samhället i stort. Som jag påpekat tidigare söker jag min meditation i form av blogginläggen - och idag känner jag att jag faktiskt bidragit med något. Jag har skrivit en bok, något inte alla kan säga och jag kommer att sprida den så att jag och min familj förhoppningsvis tjänar lite pengar. Men, i anda med mina övertygelser kommer jag att licensiera boken utefter Open Gaming License och Creative Commons för att försäkra mig om att materialet kan spridas till de som inte anser sig ha råd med det.

Började arbeta med viktklubb igen idag men missade precis i slutet av dagen genom att äta två glassar och lite bacon-snacks, men överlag gick dagen annars väldigt bra så min förhoppning är att jag kommer "upp på hästen" redan imorgon. Om jag klarar av det ska jag försöka sluta med koffeinet (igen) och inte dricka något alls - just nu är en BRA position att göra det också eftersom Cola kostar pengar och vi inte har särskilt mycket denna månad (och måste klara oss längre på det vi har). Så jag tror att jag klarar av både att börja träna, äta rätt och sluta dricka koffein - varför tro mindre om mig själv när jag har klarat av att skriva en bok, hitta någon som kan publicera den, få en bunt förhandsbeställningar på mitt material OCH arbetat upp mig till delägare i ett företag?

Varför se på sig själv som om man var mindre värd än vad man faktiskt är? Jag är så otroligt jäkla bra och jag tänker inte förneka det. Det kanske låter egoistiskt, kaxigt eller bara jävligt dumt men å andra sidan är jag förbannat trött på den svenska "Jantelagen" och förespråkar därför mer av "Antelagen" - våga vara bäst!

Bahai-tron och samhället

2007-07-24T21:34:00.000+02:00

Jag har under en längre tid funderat mycket på vad Bahai's föreskrifter har för betydelse för oss som individer och för samhället i stort eftersom jag en dag ska förklara dessa tankar och betydelser för min dotter. Så, några av de saker som jag nu accepterat är nog ganska kontroversiella och "svåra att förstå" i dagens moderna värld.

Låt oss börja med alkohol och droger - Bahai menar att det inte bara är dåligt för individen att använda sig av alkohol och droger med tanke på effekterna det får (en reklam som nyss gick på TV sa det ganska fint "förstör förhållanden, startar bråk, gör människor beroende, välter personliga ekonomier överbord och mycket mer"), utan för vad det gör med samhället i stort.

Även om man som enskild individ kan konsumera droger eller alkohol på ett "ansvarsfullt" sätt så i det stora hela förstör det alltför mycket. Familjer splittras, folk dör, liv krossas - allt på grund av alkoholen (och delvis drogerna) och genom att köpa och konsumera dessa så häller vi bara mer vatten på hjulet - vinsterna blir till mer droger/alkohol som kommer att hamna i händerna på andra som inte har samma "kontroll" över sitt drickande. Min fästmö läser till hälsopedagog och gång på gång får jag höra att alkohol är vår tids stora hälsofara - glöm sjukdomar eller fetma, alkoholen är många gånger farligare. Fundera på det ett tag.

Jag, som Bahai, tänker inte dömma andra för deras val, men jag ventilerar mina egna tankar här - och de som jag en dag tänker försöka lära min dotter. En av mina grundprinciper kommer vara att förklara att jag inte kan hindra henne, bara informera henne om vad alkoholen gör med liv. Hon har rätten att själv välja i sitt liv, rättigheten att finna sanningen så som hon själv önskar. På tal om det tänker jag inte "bråka" med Soile om att Karolina ska få genomföra de kristna riterna (t.o.m konfirmationen), om hon själv vill så får hon självklart prova en religion.

Sen har vi det här med sex - Bahai säger att vi ska undvika sex utanför äktenskapet och jag funderar på varför. Jag har själv haft (och har) sex utanför äktenskapet, men jag ser mig och Soile som gifta i hjärta och själ redan, det är bara detaljerna kvar. Så, vad kan jag försöka lära min dotter? Jo, jag tänker förklara nackdelarna med sex innan äktenskapet (såsom sjukdomar, att bli sårad osv) men tänkar ge henne valmöjligheten att göra sina egna val - men att hon ska försöka ta till sig att inte böja sig för vad andra VILL att hon ska göra, utan vänta med sex tills hon träffar någon hon verkligen älskar. Det - att älska någon - tror jag är kärnan i vad Bahai menar. Man ska inte ha sex bara för njutningen, eller för att samhället och vännerna "kräver" det av oss, utan för att man älskar någon så att man kan TÄNKA sig att gifta sig med dem och leva med dem i resten av sitt liv. Mina erfarenheter av sex innan Soile är ganska meningslösa och om någon erbjöd sig att "trolla bort" dem, skulle jag inte klaga - det hade faktiskt varit ganska trevligt att slippa.

Men hur påverkar "sex innan äktenskapet" samhället? Låt mig först skriva om den där meningen i mer moderna ordalag - sex utan kärlek. Jo, vi blir till fysiska och känslomässigt ganska kalla individer som söker fysisk tillfredställelse istället för att bli "hela". Vi förlorar respekten för oss själva som individer och börjar allt mer se på våra kroppar som ting (se på den moderna tidens bantningsvansinne, anorektiska flickor och anabola-knarkande ungdomar) istället för tempel för våra sinnen. Dagens störda fokus på "skönhet" ger flickor (och pojkar) snedvriden syn på sig själva, en syn som (enligt mig) har sin grund i att vi behandlar oss själva som kärl för fysiskt, men i grunden meningslöst, sex.

En annan tanke som slog mig är en diskussion som jag och Soile ofta har - om hur SENT i livet "normen" är för att skaffa barn (30+) i dagens samhälle så kanske vi utgår från en i grunden snedvriden syn om äktenskapet. Skulle det vara så hemskt om vi gifte oss tidigare i livet? Kanske medans vi studerar på universitet med finansiell hjälp från föräldrarna? Tankar att fundera på, tankar att bolla (vilket jag ska när Soile kommer hem).

Så, i grunden har jag insett att Bahais "regler" handlar om att förbättra samhället i stort, något som vi måste göra en person i taget - men utan att förta individens egna val i livet. Min dotter får själv välja hur hon vill göra, men jag vill att hon ska förstå min syn på saken! :-)

Hur man spenderar sin tid

2007-07-17T22:50:00.000+02:00

Idag så spenderade jag mer eller mindre tre timmar med att vänta på att min mor skulle dyka upp innan hon faktiskt gjorde det. Hurtillvida det är respektfullt eller hurtillvida hon ens gav en ursäkt är faktiskt irrelevant för denna diskussion. Saken är den att det var tre timmar där jag tillät någon annan att diktera mina livsvillkor, från hur jag spenderade min tid (städa lite) till när jag spenderade den.

Ikväll inser jag att den kvällsmeditation som Bahai förespråkar är mycket givande - särskilt eftersom man uppmanas att se över sin dag och vad man egentligen har gjort med den. Dagens mest givande händelser har varit att cykla med min dotter, att äta hamburgare i spöregnet med min sambo och att skriva denna blogg. Som ni kanske kommer ihåg funderade jag för ett tag sedan hurtillvida bloggande skulle räknas som kvällsmeditation och jag har kommit fram till att så länge jag reflekterar över vad jag gjort under dagen så gör den det.

Idag tänker jag reflektera lite mer över hur jag spenderar min tid, och dels vad som förändrats i mitt liv den senaste tiden. Men först till tiden - den fråga jag ställde mig själv nu ikväll var; vad hade jag gjort istället? Antagligen ingenting, därför så funderar jag på om man ska försöka sätta upp ett dagsschema eller liknande över saker som jag vill få gjorda. Exempelvis har jag skrivit på mina monster till boken idag, men jag vet inte hur länge, hur mycket jag fick gjort eller om det var väl spenderad tid. Jag tror jag behöver lite bättre koll på sådant.

Jag har bara ett liv, ett begränsat sådant, så jag känner ibland att jag kanske ska ta tillvara min tid lite mer istället för att förslösa den. Jag menar inte att jag generellt slösar med min tid, utan att jag är ineffektiv i mitt val av NÄR jag gör saker. Exempelvis vet jag att jag är bra mycket mer kreativ på nätterna, alltså är det då jag borde skriva - allra helst efter en promenad som kickstartar hjärnan. Men i verkligheten skriver jag på dagarna oftast - slöseri med tiden.

Sen jag slutade dricka alkohol har jag märkt att jag helt enkelt haft mer tid (och pengar) för att göra sådant som jag gillar - ofta umgås med vännerna och spela spel. Jag har inget emot fester eller att få träffa folk, men om jag måste välja så väljer jag helst att spela. Varför? Jo, för att på våra egna fester vet jag vilka som kommer, detta gäller inte hos andra. Självklart brukar jag ta mig tid för att fira någons födelsedag och liknande, men det är inte alltid jag vill eller orkar. Att jag inte dricker gav mig också möjligheten att vara nykter och finnas där för nån som betyder väldigt mycket för mig när det behövdes, istället för att vara aspackad och inte riktigt medveten.

Så, på det stora hela anser jag att mina val som Bahai endast har förbättrat mitt liv - något religionen innan knappast kunde säga.

Sanning i dualiteten? Låt oss testa!

2007-07-16T14:13:00.000+02:00

Så, igår framlade jag mina tankar och teorier om den mänskliga dualiteten och den katalysator som det sociala är för oss människar. Ta gårdagens blogginlägg som ett exempel - jag formulerade mina tankar i mitt huvud men genom att diskutera med exempelvis Soile kunde jag förbättra mina tankegångar och hon påpekade även att jag borde skriva ner mina tankar. Därav bloggen.

Med andra ord har den sociala aspekten agerat som en katalysator inte bara för mina tankar och den tillfredställelse jag kände utan även för utveckling av mina tankar samt att föra dem vidare till andra potentiella läsare. Men jag snackar inte bara, jag pröver också och det kommer att vara ett litet experiment för mig att prova mig fram till vilka slutsatser jag kan dra.

Det första var ganska enkelt, bekräfta det andra redan har poängterat - igår var jag ganska sjuk av mig (jag mår dåligt av snabba väderväxlingar) och spenderade större delen av dagen med att nysa som en dåre. Efter mitt blogginlägg tog jag en snabb promenad ute eftersom det brukar få mig att må bättre mentalt. Voila, när jag kom hem mådde både sinne och kropp bättre, alltså kan vi anta att tesen "ett hälsosamt sinne i en hälsosam kropp" går åt båda hållen. Jag förbättrade min fysiska hälsa genom att göra något jag vet får mig att må mentalt bra - att vara ensam ute och låta tankarna vandra brukar agera renande för hjärnan.

Jag har insett att dessa saker kanske inte KÄNNS revolutionerande eftersom de finns, på ett sätt, redan djupt inom oss själva - det är appliceringen av kunskapen som är revolutionerande på sitt sätt. Betänk all den vardagskunskap som vi sedan länge glömt eller struntat i för att vi inte har förstått detaljerna - kanske räcker det med en promenad för att må bättre, helt enkelt för att en promenad gör så att sinnet mår bra och då mår kroppen bra. Samma promenad kan också lätta mentala problem, helt enkelt för att vissa mår bra fysiskt av att gå ut och gå.

Många som lider av depression eller ångest går med i promenadgrupper och återigen ser vi alltså här hur den sociala aspekten agerar som en katalysator, en förstärkare, av den redan existerande fysisk-mentala kopplingen. Dessa individer mår bättre, avsevärt mycket bättre, av att gå ut och gå tillsammans med andra. De behöver inte prata, de behöver faktiskt inte interagera med de andra deltagarna om de så inte själva önskar - ändå har det bevisligen bättre effekter än promenader som företas själv och även då har en ensam-promenad effekt i jämförelse med att inte promenera.

Så, då kommer vi till frågan om HUR vi ska applicera denna "återvunna" kunskap om relationen mellan de fysiska och mentala aspekterna av människan? Jag ska exempelvis börja ta nattpromenader för att förstärka min mentala och fysiska tillfredsställelse. För många handlar det dock om en tröskel att överkomma, hur BÖRJAR man med den fysiska aktiviteten när man mår mentalt dåligt? En svår fråga - men kanske med ett enkelt svar - den sociala aspekten, vår katalysator återigen. Vänner, kollegor, familj - dessa är de lösningar som erbjuds oss.

Dualiteten i mentalitet-fysikalitet

2007-07-15T23:15:00.000+02:00

En sak slog mig idag när jag och Soile såg på film, men som alla historier måste man börja från början för att förstå alla detaljerna.

Har ni tänkt på hur nöjd man känner sig efter att ha fullföljt ett fysiskt behov (sex, hunger, skitnödighet eller pissnödighet) - en sorts fysisk tillfredställelse som helt undanställer det mentala. När man slås av detta behov så tar det tillslut över våra tankar - när vi måste skita, då tänker man inte på annat, när man är riktigt hungrig så börjar våra tankar snabbt att falla undan för sätt att tillfredställa dessa behov. Detta är den fysiska aspekten av människan och vissa människor lever helt för denna aspekt av oss själva. Dessa individer kanske har sex med oändligt många människor, fester nätterna långa, tränar oavbrutet, dansar tills de kollapsar.

På samma sätt som man uppnår fysisk tillfredsställelse kan man uppnå mental tillfredställelse - en bra idé, det kreativa skapandet av något (bild, text, sång), en genomtänkt plan eller en improviserad - som går bra. Alla dessa saker leder till en mental tillfredställelse och på samma sätt har vi mentala behov. Vi är nyfikna varelser, vi har svårt att låta bli att undersöka hur något fungerar eller varför saker och ting är som de är - mycket av detta som vi identifierar som klassiskt mänskliga drag kan egentligen ses som mentala behov, instinkter på en mental nivå. Detta är den mentala aspekten av människan och precis som med det fysiska finns det de som väljer att leva helt inom det mentala. Munkar som avsäger sig sex och alkohol och söker sanningen i bön och samvaro med Gud, eller tibetanska munkar som söker sanningen i det asketiska livet där de nästan förvägrar kroppen dess fysiska behov för att förstärka det mentala.

Båda dessa aspekter av människan förbättras av den sociala aspekten, samhörigheten med en annan människa. En god måltid smakar alltid bättre i gott sällskap, sex är bättre än onani, att få berätta för någon om sin geniala idé eller visa sin kreativa skapelse för någon förbättrar upplevelsen, tillfredställelsen som vi får av något. Med andra ord kan vi säga att den sociala aspekten agerar som katalysator, den förbättrar en händelse på ett sätt som händelsen sällan själv klarar av.

Idag lider många av depression och ångest, mentalt lidande men som väldigt ofta tar sig uttryck i fysiskt agerande. Självsvält eller bulimi, alkoholism eller att man skär sig själv. Individer som jag har pratat med beskriver dessa beteenden såsom behov, man har ett behov av att skära sig själv och känner en sorts fysisk tillfredställelse vid att skada sig själv. En annan beskrev bulimin på ett liknande sätt, att det finns ett fysikaliskt behov av att vomitera upp maten och att man mår fysiskt bättre efteråt - på samma sätt som när man behöver pissa (ett behov) och den fysiska tillfredställelse som känns när man uppfyller behovet och alldeles efter.

Kan det vara som så att det mentala lidandet utesluts för en kort stund av den fysiska (iofs abnorma, men ändå) tillfredställelsen man får av detta "nya" beteende? Precis som en orgasm får en människas sinne att dränkas i den fysiska tillfredställelsen, kan det vara som så att man skapar sig nya fysiska behov för att kunna dränka ut sitt mentala lidande? Alkohol (som trots allt är en kemisk förgiftning av kroppen som vi rensar ut) och sexmissbruk är andra sätt som vi ser hur de fysikaliska behovens tillfredställande låter vårt mentala lidande försvinna för ett tag.

Man kan dra samma logik till vissa mentala "avvikande behov" såsom paranoia, schizofreni, borderline och liknande - dessa kan vara skapade utefter ett fysiskt lidande. Kanske handlar det om en misshandel, ett övergrepp eller något liknande. Människan förtränger ofta svåra händelser eller skapar alternativa, avvikande, mentala behov som vi måste uppfylla - kanske känner individen en mental tillfredställelse när de ser en ny konspiration som tillåter dem att för en stund glömma kroppens lidande. Kanske detta är anledningen till att människor som genomlider en svår olycka hamnar i koma - detta kanske inte alls är rent fysikaliskt utan en mental försvarsreaktion, skapandet av en alternativ värld.

De som jag pratat med som har kommit över sitt lidande återkommer ofta till samma punkt - nämnligen att det var någon eller några som var själva katalysatorn för deras återhämtande. Det kan vara att träffa en vän, att få en ny pojkvän, att skaffa barn eller att möta en likasinnad - nästan oavsett de exakta detaljerna så är det i det sociala som lösningen på det mentala lidandet har funnits. Kanske agerar denna sociala katalysator som så att den förbättrar upplevelserna i stort och därmed minskar behovet av avvikande beteende?

Det verkar också som om de värsta skadorna kommer från när det sociala inte fungerar - mobbing är när vänskap och sammanhållning blir ruttet inifrån ut, menlöst dussinsex med främlingar är vad som sker när sexualitet och förhållande förlorar sin egentliga mening. Kanske mår vi idag så otroligt dåliga som kultur eller folk helt enkelt för att det sociala faller sönder runtomkring oss. Det som ska förbättra våra mentala och fysiska behov och göra livet mer än uthärdligt, fallerar. Därför mår fler och fler sämre och sämre, därför tar fler av sig livet - den ultimata fysiska akten som upphäver det mentala lidandet, att jämföra med koman för de som upplever stark fysiskt lidande.

Dagens psykologi fokuserar nästan helt uteslutande på de mentala aspekterna, mentala problem kan lösas med mentala lösningar. Men kanske mentala problem kan lösas med sociala och fysiska aktiviteter? Kanske kan fysiska problem lösas med sociala eller mentala aktiviteter? Jag har läst undersökningar om att folk som idrottar i lagsporter ofta mår mycket bättre rent mentalt än andra - kanske är detta för att man skapar en social och fysisk tillfredställelse som inte blir till en besatthet?

Antonovsky talar om KASAM - känslan av sammanhang eller salutogenesis som handlar om hur ens sociala samhörighet och ens förståelse för denna samt förståelsen för omvärlden och varför saker sker tillåter människor som går igenom svåra mentala och fysiska svårigheter att ta sig igenom dessa och fortsätta utvecklas och leva som de fulländade människor de är. De individer som saknar denna känsla av samhörighet mår sämre och sämre, både fysiskt och mentalt - nästan oavsett det ursprungliga problemets härkomst.

Många har säkert hört "mind over matter" (sinnet över det fysiska) som representerar en grund i att man kan överkomma fysikaliska hinder med ett starkt sinne. Men "motsatsen" kan också återfinnas i talesättet "ett starkt sinne i en stark kropp" som antyder att den mentala hälsan förbättras av en bra fysisk hälsa. Dessa är mer eller mindre vedertagna mänskliga kunskaper som vi länge, på ett sätt eller ett annat, har anammat genom tiderna i de mänskliga samhällen som existerat.

Om man sammanför dessa till en grundtes så inser man att kontentan av det hela är att "båda de mänskliga aspekterna kan påverkas av varandra" och detta har jag själv upplevt. En promenad på kvällen och min hjärna arbetar på högvarv exempelvis, ju mer hälsosamt jag levde och ju mer "normalviktig" jag var - desto enklare hade jag för mentala saker. Precis som jag, på grund av sociala och mentala svårigheter vände mig till ätandet som ett sätt att undvika lidande genom fysisk tillfredställelse.

Det är svårt att skapa en sammanhängande teori i löpande text, men jag hoppas att grunderna i mina tankar har kommit ner här och att andra kan ta del av dessa. Det är min förhoppning att vi ska kunna ta till oss frukterna av dessa tankar i samhället och förbättra de sociala aspekterna för att på så sätt vinna över de fysiska (fetma, sjukdomar) och mentala (depression, ångest) svårigheter som vi som människor bemöts av idag.

En skön ny framtid

2007-06-03T00:04:00.000+02:00

Som alltid när jag börjar träna så åkte jag dit på en kalasförkylning, men med hjälp av kemiska preparat och naturliga örtmediciner så är jag på benen igen och tänker träna litegrann på måndag om jag kan lösa schemat utan större problem. Idag har jag och Soile aktiverat våra medlemskap på Viktklubb.se så nu börjar jakten på kalorierna!!

Ska faktiskt bli riktigt roligt, det finns massvis med bra verktyg för att underlätta mitt arbete och särskilt bra är deras "receptformulär" som snabbt och enkelt räknar ut hur många kalorier jag konsumerar per dag. Deras förslag är att jag ska äta cirka 2500 kcal per dag för att gå ner 1 kilo i veckan, men jag ska satsa på att hamna runt 2200 (normalt för en man i min ålder) så får vi se hur det går!

Träning ökar den mentala styrkan

2007-05-24T21:19:00.000+02:00

Idag var jag på mitt första träningspass på World Class tillsammans med Soile och stället är verkligen helt underbart. Öppet, stort och enormt professionellt tillsammans med trevlig personal, fräscha lokaler och nya moderna maskiner hjälper till att skapa en riktigt bra upplevelse av träningen. Överlag tror jag att jag ska hit så ofta som 3-4 gånger i veckan för att träna och ibland för att kanske sola lite (alltid roligt att vara lite brun) eller för att köra lite promenad på promenadmaskinerna (som är riktigt bra).

Men, det viktiga är faktiskt inte det fysiska välmåendet utan hur mentalt IGÅNG jag känner mig idag. Att göra något reellt av sina planer och tankar, att ta tag i sig själv har gett mig en enorm boost i självförtroendet och detta tillsammans med att min hjärna numera är mer syresatt efter träningen innebär att jag plötsligt bara kastar ur mig idéer och ord till The Mind Unveiled. Mitt mål är att vara "färdig" med boken lagom till första veckan i juni så att vi kan göra en release första juli - det kommer att kännas RIKTIGT bra för min del!

Sparka in dörren och börja förändringarna

2007-05-24T01:29:00.000+02:00

Om det är en sak jag har lärt mig av allt Steve Pavlina har skrivit så är det att fånga möjligheterna när de dyker up, vilket jag nu har gjort. Jag erbjöds en saftig rabatt (1000 kr) på ett års medlemskap på World Class gymmet nere på stan så jag bestämde mig för att ta tag i mina tankar om att gå ner i vikt och börja träna ordentligt. Min tanke är att jag ska träna minst tre gånger i veckan eftersom de erbjuder massvis med olika gruppträningar, en egen personlig coach samt - kanske viktigast av allt - barnpassning.

World Class erbjuder alltså en timmes barnpassning vilket innebär att både jag och Soile kan träna när vi själva vill (mer eller mindre), vilket möjliggör träningen på ett helt annat sätt. Inte nog med det, dagarna efter fick vi veta att vi skulle få dagmamma från och med den elfte juni, vilket betyder att vi plötsligt har bra mycket mer tid och större möjligheter att göra saker, vilket kommer att hjälpa mitt skrivande något otroligt mycket samtidigt som vi båda får en chans att återhämta oss från den hemska våren.

Sist, men absolut inte minst, så har jag gått med i Viktklubb.se för att få den där extra hjälpen som jag behöver för att få ordning och reda på min vikt. Jag inser själv att jag väldigt ogärna vill sitta kvar med den kroppshydda som jag har utan att jag vill vara lagomt stor för att känna mig bekväm med mig själv, ha tillgång till normala kläder och orka leka med min dotter.

Så, tre starka händelser som skapar synergi så att jag kan börja förbättra mitt liv. I sommar kommer min e-bok att släppas på riktigt och när det händer hoppas jag att kunna få inte lite extrapengar som kan vara mysigt att ha tillgång till. Ett par hundra extra innebär att vi kan gå på bio lite oftare exempelvis.

Efter sommaren bör förhoppningsvis mitt andra företag vara på god väg också, så då kanske jag tjänar mina egna pengar!

Nya tag och ny framtid?

2007-05-16T23:20:00.000+02:00

Igår tänkte jag blogga men faktum är att jag inte HANN för att jag gjorde så mycket tillsammans med Soile, men jag har några viktiga saker att berätta! Till att börja med avslutade jag igår mina förhandlingar med Dreamscarred Press och sen igår har jag gått in som partner i företaget med ett 40-procentigt ägande - äntligen kan jag kalla mig själv för egenföretagare. Som partner i företaget har jag nu ett riktigt ansvar för att sköta hemsidan, uppdatera och ta hand om forum, design, layout, webbshop och liknande tillsammans med statistik och framtida reklam. I utbyte för detta har jag rätten att ta ut 40% av företagets vinst i rena pengar, vilket visserligen i dagens läge inte är jättemycket pengar, men det är åtminstone något! Utöver vinsten så har jag dock likvärdigt partnerskap när det kommer till att bestämma över företaget, vilket innebär att man kan säga att jag "virtuellt sett" är jämnlik partner med Jeremy som sköter de amerikanska delarna av jobbet.

På tal om företag så är det, utan att skoja, FULL fart framåt med mitt och Chris företag - idéerna sprudlar och saker och ting verkar komma ihop sig precis så som vi behöver. Vi har hittat producenter och transportörer, nu handlar det bara om att sätta ihop alla delarna. Just nu arbetar jag med att titta på webbhosting, domännamn och CMS som vi ska använda för att få online-delarna att fungera som de ska. Både Chris och hans familj (som alla är entreprenörer) är väldigt positiva och information vi har fått från producenten antyder att vi är unika med vår idé på just denna marknad. Mer kan jag inte säga eftersom vi har bra anledningar att hålla tyst om exakt hur och vad som sker bakom kulisserna, men det rullar på FORT nu.

På ett mer personligt plan har jag nu bestämt mig för att börja träna och har skaffat ett årsabonnemang på World Class gym i centrala Gävle - trots att det kostar lite pengar så erbjuder de bland annat barnpassning vilket innebär att jag kan träna PRECIS när jag vill utan att behöva oroa mig för vad som ska ske med Karolina. De erbjuder en massa andra saker, inklusive gratis frukost på Kafé Kanel så jag börjar på allvar fundera på om jag ska börja ta mig upp vid 7-8-snåret varje morgon för att åka dit och köra ett träningspass - det minsta jag kan göra är ju iallafall att arbeta en timme på en motionscykel eller liknande för att bränna lite av mitt fett!

Jag har dessutom bestämt mig för att trots att jag sedan tidigare blivit av med mitt beroende av koffein så ville jag ha möjligheten att dricka en Cola eller en Pepsi när jag kände för det, men det är bara att erkänna att när man väl varit beroende kommer man alltid att vara det. Jag har lagt märke till att behovet sakta men säkert har ökat för varje gång jag druckit koffein-läsk, så nu får det vara nog med det. Ingen mer koffein och därmed basta.

Jag försöker även avsäga mig sötsaker och snacks, men det måste erkännas är lättare sagt än gjort, så därför har jag kommit på en alternativ, mer lateral idé - jag äter inget av det såtillvida jag inte blir bjuden (jag får alltså inte fråga, men jag får säga Nej iallafall) eller om vi är på fest / har fest.

Att inte dricka alkohol (har jag ens nämnt det här?) har gått riktigt bra och jag har insett att man har precis lika roligt på fester utan alkohol som med! Lite lätt cider och en Cola fungerade bra som dryck för min del och till nästa tillställning ska jag försöka dra ihop några goda, alkoholfria, mjölkdrinkar eftersom jag vet med mig själv att jag älskar dem. Det kanske till och med finns en alkoholfri variant av White Russian (min favoritdrink)?

Så, med mer tid och energi, skola jag faktiskt bryr mig om och ett år av träning framför mig så finner jag att jag har mer att ge än tidigare de senaste sex veckorna! Framtiden är ljus och vacker, så som jag brukar säga: Mindre Jante, Mera Ante! För fan vad bra jag är! :-)

Två dagar i rad?

2007-05-13T22:47:00.000+02:00

Ojsan ojsan - här har vi andra bloggen på två dagar, nytt rekord för mig. Jag önskar att jag hade energin och orken att ta mig tillbaka till den nivå som jag behärskade i februari då jag bloggade MINST en gång om dagen. De allra flesta försöken till personlig utveckling har, som jag tidigare påpekade, gått i stå - men nu hoppas jag på nya krafter.

En ny vecka, en bättre förmåga att hantera stressen och en ny kurs som KANSKE kommer att kännas lite mer givande än Kerstins svammel och flum. Visst var det skönt att slippa tänka eller ens göra något, men jag föredrar skolgång som faktiskt ger mig någon form av kulturellt och intellektuellt kapital. Mitt nya mål blir att hinna färdigt med det som fattas för att min B-del ska godkännas och jag funderar litegrann på att skeppa introduktionen till min nuvarande D-uppsats och istället skriva ihop något lätt med en teori jag faktiskt behärskar så att jag får mina 5 poäng och kommer närmare mitt mål.

Idag har kännts ganska menlöst - visst fick jag sova ut ordentligt men Soile har hamnat i en läsperiod vilket gör att jag plötsligt känner mig väldigt ensam. Skönt att se att hon mår lite bättre och faktiskt orkar läsa (1½ bok på en dag - shit vad hon läser!) men ensamheten smyger liksom sig på och gör sig hemmastadd i hjärtat. Konstigt, men sant.

Bloggandets förfall - 1½ månad

2007-05-12T11:48:00.000+02:00

Märks det att skola, stress och ingen dagisplats äter upp min tid? 1½ månad utan ett endaste inlägg - inte för att jag inte har haft något att skriva om utan för att jag inte har haft tiden eller energin att sätta mig ner och faktiskt SKRIVA det.

Saker och ting går framåt, jag och Chris arbetar med företaget och vi har flera sido-idéer som kan vara av bra att lyfta fram senare när vi har fått företaget på fötter och vi faktiskt tjänar pengar. Sidoinkomster är sällan fel. På tal om sidoinkomster så ska jag i veckan som kommer skriva på ett avtal för partnerskap inom Dreamscarred Press, företaget som kommer att publicera min bok (eller böcker så som det ser ut i dagsläget). Jag är verkligen jätteglad över att se hur saker och ting rör sig framåt, särskilt med företaget och att jag nu kommer att bli en riktig, officiell PARTNER i Dreamscarred Press är stort för mig. Äntligen kan jag använda titeln "egen företagare" och mena det, då kommer det inte bara vara en dröm längre utan realitet. Och när jag väl har fått igång ett företag så kommer det andra företaget (med Chris) att kännas ÄNNU bättre. Inte nog med det, om nån vecka ska jag försöka färdigställa min andra PDF-release (High Psionics: Psicrystals Expanded II) och efter den blir det fulla muggar på att skriva klart The Mind Unveiled. Så saker och ting rör verkligen på sig!

Det är fortfarande en del arbete kvar med The Mind Unveiled i form av halvfärdiga kapitel, men jag har alla idéerna färdiga så det handlar bara om att hitta tiden att sätta sig ner och skriva (något som jag antar att ni förstår inte varit det enklaste den senaste tiden). Överlag är High Psionics-releaser enklare att arbeta med eftersom man bara behöver skriva 10-15 sidor och bara täcka in ett endaste ämne så är det förbaskat mycket enklare att färdigställa än en hel bok. Men överlag är jag förbannat nöjd med allt arbete jag lagt ner på The Mind Unveiled, speltestarna verkar vara riktigt imponerade och nöjda med materialet jag har skickat dem - ett bra tecken om något och egentligen finns inte så mycket kvar att göra innan den sista, avslutande, delen tar vid.

Min personliga utveckling har skett mest på ett mentalt plan, jag har börjat ta tag i saker såsom företaget, partnerskapet och skrivandet på en helt annan nivå än tidigare. Jag har inte kommit särskilt långt rent fysiskt (inga promenader, svårt att sluta med snask) även om jag har lyckats släppa Pepsi-beroendet så är jag väl lite orolig att jag ska bli beroende av någon annan läsk. Ska försöka hålla mig till en flaska läsk per vecka så får vi se hur det går! :-)

Att finna Gud inom sig själv

2007-03-30T16:47:00.000+02:00

Hur lyckas man då hitta denna självkärlek, detta mentala tillstånd då man "andas in" världens energi, när man samlar på sig det som finns? Jag vet inte hur, men jag vet att jag har enklare för det - det mentala tillstånd, den mentala energi (eller känsla kanske är ett bättre ord) när jag fokuserar på inflödet av energi är så otroligt mer naturlig och tillgänglig än när jag försökte fokusera på utflödet.

För att jag ska kunna polarisera, och därmed hantera intention-manifestion tekniken bättre, tänker jag försöka lista några av de saker som jag önskar, med en stark inflödesenergi.

Mitt författande: Jag lär mig och blir bättre, det är en konstant utveckling av min kommunikativa förmåga samtidigt som jag utökar min intelligens. Det är också ett sätt att skapa en stadigt ökande inkomstkälla, en investering i tid som återkommer till mig.

Mina ekonomiska företag: Från reklamen till höger på denna sida, till mitt skrivande, till mina företagsidéer som jag sätter i verket samtidigt som andra läser detta - alla leder till mer pengar, mer status, mer erkännande och samtidigt ett större fristående att vara den jag verkligen är.

Mitt hem: Att vara avskild från hyreskrav innebär att jag får mer pengar över till annat samtidigt som jag får mer plats, mer avskildhet, mer status och därmed bättre självkänsla och möjlighet att utforska mitt inre.

Min tro: Att vara Baha'i innebär att jag tillslut hittat ett sätt att känna mig tillfreds med mina spirituella sidor och veta att jag haft rätt hela tiden.

Mitt avsägande av spriten: Att sluta dricka alkohol är ett förbättrande av min ekonomi, min fysiska hälsa och ger mig i slutändan mer av att närvara på de fester jag går på samtidigt som jag får ett nyktrare (skämt åsido) sätt att avgöra om festerna är värda min tid och min ansträngning.

Som ni kanske ser går det att polarisera ett inflöde även på sådant som rent teoretiskt sett kanske oftast är designerade som utflöde (som att skriva eller starta ett företag). Visst kommer mina mål, mina inflöden att leda till ett större utflöde också och detta är en av kärnpunkterna i polariseringens tankar. Om jag får mer, så ger jag mer och tvärt om - för någon som fokuserar på inflödet som jag gör kan det handla om att tillfredställa sitt ego, att känna sig väl till mods eller helt enkelt att få skryta.

Att få bjuda på middag är en handling som ger mycket utflöde då man delar med sig av det man har, men inflödet för mig vore att jag får njuta av god mat i goda vänners lag, att jag får en chans att socialisera mig samtidigt som jag visar att jag har möjlighet och vilja att dela med mig. Jag fokuserar alltså på vad jag får ut av det hela - även när andra får ut något av det.

Det är lite som en cirkel, när man finner sin polarisering och lyckas följa den hela vägen (vilket kommer ta lång tid för mig) kommer man finna att man gjort lika mycket både för sig själv som för andra, oavsett vilket fokus man hade, oavsett om man gjorde allt för sig själv eller för andra. Nästan lite magiskt, men det handlar om en grundläggande tanke som alltid kommer att överensstämma - det som är bra för mig är i längden bra för alla andra, det som är bra för alla andra är i längden bra för mig.

Jag är Gud - Du är Gud?

2007-03-29T01:13:00.000+02:00

Jag försöker läsa alla Steve Pavlinas bloginlägg eftersom jag finner dem både intressanta och upplyftande, men ett fastnade på ett sätt väldigt få saker har gjort. Den sista raden faktiskt... "Thou art God" - är något som resonerar väldigt djupt inom mig.

Pavlina presenterar en teori om polarisation, som jag diskuterat tidigare i min blogg - tanken att man inte ska omfamna den dualitet som utgör människan utan fokusera på en av två vägar. Båda vägarna är lika bra, lika godtagbara och leder i slutändan till samma mål, men vägen dit skiljer sig väsentligt. Den väg som är viktig för diskussionen just nu är den "mörka" vägen - att erkänna sig själv som Gud, att man älskar sig själv och ärar den gudomlighet som utgör ens individualitet.

"I am God" är titeln på en låt som fastnade i mitt sinne redan som ung. "Thou art God" fastnade på samma sätt. Beakta tanken - du är Gud. Pavlinas tankar om den subjektiva verkligheten som förändras utefter dina tankar blir ännu viktigare här för den som vilt kastar sig in i tanken att de är Gud ser inga konsekvenser. Du är Gud - i din värld. Ingen som älskar sig själv över alla andra, kommer att förstöra sina egna chanser, förstöra sin egen kropp eller kasta bort tid på att sitta i fängelse.

Skit samma - läs Steve Pavlina du behöver veta mer, jag ska inte behöva förklara allt för dig.

Hursomhelst så resonerar tanken, konceptet, mer med mig än den "ljusa" vägen där man skall älska alla andra. Kanske handlar alla mina inre problem om att jag är för tudelad, jag försöker vara den älskande ljusa människan, men att det går emot min själsliga och spirituella verklighet? Jag kommer att hjälpa andra, som en effekt av att jag hjälper mig själv och inte tvärtom.

Jag ska se om jag kan polarisera mig själv mer, för ska jag vara ärlig så var det knappast den ljusa och varma sidan hos mig som dikterade mitt beteende med vissa problem utan den mörka, och det visade sig att den sidan var både effektiv och kändes rätt - även om det var lite ovant.

Så, jag kanske ska prova den "mörka vägen" ett tag för att se vart det tar mig? Att älska mig själv över allt annat, att se mig själv som den Gud jag egentligen (?) är. Ja, den vägen kanske låter hemsk eller ond för många, men det viktiga att förstå är att vi alla delar samma väg, att detaljerna inte kommer att skilja sig särskilt mycket utan att det kommer att vara energin som driver detaljerna som förändras.

Litegrann som när de byter från bensin till etanol på stadsbussarna här - samma busslinjer, samma bussar, annat drivmedel. Om ni tänker på det på ett sådant sätt kommer ni snart att inse att den "mörka vägen" inte skiljer sig markant från den andra - förutom i den energi jag kan uppbåda.

Det är dags att stå upp för min gudomlighet, den inre potential som gör mig till den jag är istället för att simma runt i dyngan av tveksamhet och dualitet. Dags att sparka mig själv i röven och ta tag i saker och ting!

Uppenbarligen kan man geopositionera mig nu

2007-03-28T03:34:00.001+02:00

Jag har placerat min blogg i Gävle på bloggkartan.se

Medborgarjournalistik

2007-03-28T02:59:00.000+02:00

Jag börjar med att citera Martin Jönsson från SvD: dessutom kan det vara rätt nyttigt att inse att journalisterna faktiskt inte är de enda som klarar av att bedriva relevant journalistik. Det kan även medborgarna emellanåt prestera.(Läs till exempel Terry McDermotts artikel "Blogs can top the presses" i Los Angeles Times.)

Frågan jag vill ställa är om inte bloggare, så kallade medborgarjournalister, per definition kommer att vara mer engagerade i att bedriva RELEVANT journalistik. Traditionella journalister idag begränsas av vem de arbetar för, att de faktiskt kan få sparken eller skapa sig fiender som kan stoppa eller avbryta deras karriärer, hur det de vill skriva om passar med det media de är anställda av och så vidare. Medborgarjournalistiken har inga sådana begränsningar, eller åtminstone inte till samma grad som en journalist har i vanliga fall.

En bloggare kan lätt skriva om en tidningschefs fiffel med pengar, eller tvivelaktiga metoder för att producera nyheter, något som hade varit tabu för de egna anställda - av enkla anledningar. Bloggare nätverkar, samverkar och skapar på så sätt ett större djup redan när de första raderna skrivs. Idag länkar tidningsartiklar till relevanta blogginlägg, en legitimering av medborgarjournalistiken om något.

Medborgare med en önskan om att upplysa varandra har idag fått de verktyg som behövs, samtidigt som vårt gemensamma förtroende för en enda nyhetskälla snabbt minskar. Vi blir mer och mer medvetna om de vinstbehov traditionell media "lider" av, samtidigt som vi inser att vi idag har tillgång till fler etablerade samt nyskapande källor till nyheter och information. Journalistiken som vi känner den håller på att förändras. Om några år kommer inte TT att vara de första med rapporter från ett inbördskrig eller en katastrof, det kommer att vara bloggosfären när någon enskild medborgarjournalist delar med sig av text, bild och kanske till och med film som visar vad som händer.

Dagens medborgare är inte längre en konsument, vi är lika mycket producenter och deltagare, individer som inte längre nöjer sig med att matas med utvald information som anpassats till oss. Vi har fått nog av att andra berättar för oss hur vi ska tänka, vad vi ska tänka. Vi är framtiden.

Alkoholens negativa påverkan

2007-03-26T10:36:00.000+02:00

Jag ska inte ljuga, jag har druckit som en bortsbindare svär i helgen när vi firade min födelsedag. Men med detta kom också en insikt till ytan som legat och puttrat djupt inom mig ett ganska långt tag - nämnligen att det här med att dricka alkohol är jävligt dumt. För min del handlade det om att jag dels missade slutet på festen eftersom jag somnade i sovrummet, men också att jag inte var närvarande när min helt splitternya kamera gick sönder.

Visserligen gick det att pussla ihop vad som hände ganska snabbt, men saken är den att alkoholen inte var det som gjorde att jag hade kul på festen. Det var aktiviteterna (socialiserande, SingStar och roliga diskussioner) och människorna (alla mina vänner och kompisar, samt några nya) som kom hit som gjorde festen rolig. Jag hade fått ut bra mycket mer av dessa två element om jag inte hade druckit.

Förut var en av mina motivationer till att dricka det ganska klassiska att det fick mig att släppa loss lite mer, vara lite mer framåt mot och med tjejer och så vidare. Men i dagsläget har jag inget behov av att vara framåt med tjejer eftersom jag har funnit kvinnan i mitt liv, modern till mitt barn och min framtida fru (jag kallar henne redan för min fru) och jag har sedan länge skakat av mig problemen med att släppa loss. Jag har inget emot att bjuda på mig själv för jag vet att det handlar bara om perception, att jag har fått för mig att andra skulle skratta åt mig och att detta skulle vara något dåligt. När jag väl insåg att det faktiskt inte rörde mig i rygger hurtillvida folk skrattade och att när de gjorde det faktiskt oftast skrattade MED mig istället för åt mig så var det ingen fara.

Så, alkoholen gav mig inga fördelar under själva festen och flera nackdelar. Som vanligt blir jag inte bakfull, men jag tror bestämt att jag blev alkoholförgiftad igår. När jag vaknade (vid 08:00 ska tilläggas) så var jag otroligt yr och illamående på grund av yrseln. Låg jag stilla försvann illamåendet ganska omgående och efter lite undersökningar på nätet idag verkar lättare alkoholförgiftning vara den enda förklaringen.

Efter att jag druckit en massa och käkat lite samt sovit nästan hela dagen kände jag mig som vanligt efter en fest - trött, lite fysiskt sliten men utan huvudvärk, illamående och andra "klassiska" bakfyllekänslor. Men summa summarum, trots min förmåga att undvika baksmällor så innebar min förgiftning att jag essentiellt förlorade en hel dag av mitt liv. Lätt summerat så var det alltså inte värt det - jag missade en del av festen, missade hur kameran gick sönder och missade en hel dag av mitt liv. För vad?

Inte nog med det ovanstående, vi lade också ut en massa pengar som vi hade kunnat göra av med på annat. Jag kan tänka mig att Soile skulle vilja ha en ny tröja eller ett par nya byxor för de pengarna, jag hade kunnat köpa ett spel eller två eller varför inte bara äta ute 3-4 gånger?

De flesta som druckit och lidit av baksmälla verkar ställa sig själva samma frågor som jag gör nu just då, men återfaller ändå i att festa hårt nästa gång. Jag tror jag ska följa Håkans (en vän) vana att bara dricka lättcider - det handlar om attityd och inställning, inte alkoholmängden man konsumerar. Han har alltid roligt, för att han GÖR sig roligt på festerna - samma taktik kommer att vara mitt mål.

Vi är bjudna på två fester framöver, om jag kan gå beror på om min mor vill sitta barnvakt men efter denna dubbelhelg är det tveksamt om hon kan och orkar. Men hursomhaver så tänker jag inte dricka sprit eller ens riktig cider på dessa fester om jag går - det blir lättcider och en bra inställning istället.

För de som läser detta - fundera på vad ni VERKLIGEN får ut av ert drickande. Var ärliga, även om det kanske gör ont. Ekonomiskt, socialt, fysiskt och psykiskt har jag inte fått ut något positivt av mitt drickande, bara negativa aspekter. Mitt val är inte särskilt svårt.

Stress och personlig utveckling

2007-03-23T02:09:00.000+01:00

Att lära sig att hantera stress är för tillfället det som ligger först på min lista över saker som jag behöver göra för att kunna fortsätta utveckla mig själv som individ. Stressnivåerna har blivit nästan ohärdligt höga, i mångt och mycket på grund av bristen på dagisplats - men också på grund av ovetskapen. Precis som Steve Pavlina påpekar att det är lättare att ta tag i något och göra något av eller mot ett problem om man är ärlig, så är det också lättare att hantera en stressig situation om man har mer information om tillståndet.

Om jag exempelvis hade fått reda på exakt NÄR vi förväntas få tid, även om det är en månad framåt i tiden, så skulle jag ha mycket enklare att hantera tiden där emellan eftersom jag då har ett mål att fokusera på. Precis som 30-dagars testerna (som för övrigt inte alls går särskilt bra för mig för tillfället, men mer om det senare) så är allting enklare med ett överkomligt mål i sikte.

Nu vet jag iallafall att vi kommer att få besked under april om plats (såtillvida inget dyker upp tidigare) så nu har jag två generella områden att fokusera min energi på. Först gäller det att hantera stressen fram till i april och efter det så får jag ett nytt datum att se fram emot då stressen lugnar ner sig och jag kan ta tag i mitt liv mer effektivt.

Mina 30-dagars projekt har mer eller mindre alla kraschat, men det betyder inte att jag inte försöker efterleva dem så gott det bara går. För det första har jag inte lyckats (orkat?) gå ut varje dag som jag hade tänkt mig, vilket är en stor miss egentligen eftersom jag alltid får mer energi efter en promenad (Soile säger att det utsöndrar oxytocin) så det gäller för mig att komma på ett sätt att komma över den mentala tröskeln som förhindrar min utgång. Godis/snaskandet bröt jag för bara någon dag sedan när Karolina var extra jobbig under en extra lång dag med Soile i skolan, vilket kanske inte är världens bästa sak, men jag klarade mig åtminstone två veckor och är numera "clean" och åter med i programmet.

Det är väl ganska uppenbart att mitt bloggande har fått lida, vilket också i förlängningen innebär att min "mentala meditation" har fått lida. Jag spenderar mer och mer tid med att göra hjärndöda saker som att konsumera tv-serier och det är ett typiskt bevis på att stressen invaderar mitt liv. Min stressmage har gjort sin återkomst, vilket har nullifierat hälften av fördelarna med att sluta med Pepsi/koffein och min sömn tar sig också stryk, vilket är den andra hälften av fördelarna - iofs så har de ekonomiska fördelarna fortfarande en stark position samt att jag är FRI från ett beroende.

Födelsedag och ett nytt år!

2007-03-21T12:14:00.000+01:00

Det känns som om det blivit alldeles för tydligt via exempelvis mina blogginlägg att jag inte längre har samma tid och möjligheter som förut att skriva, vilket känns jättedåligt eftersom det är ett så bra forum för personlig utveckling och intraspektion.

Igår fyllde jag 26 och det är nog första gången som jag har känt mig förhoppningsfull inför framtiden, inför tanken att starta eget eller söka jobb, inför tanken att mina studier rör sig mot ett slut och att jag har styrkan att förändra mitt liv om jag bara fokuserar tillräckligt mycket på det.

Jag behöver dock återta min "tid" som idag fördelas mellan att ta hand om Karolina (ofta, mycket och länge), skolan (alldeles för lite på tider då jag inte är produktiv) samt mina små försök att umgås med Soile och ta det lite lugnt. Jag vill kunna umgås med Soile utan att känna att jag missar tid att studera eller koppla av i fred. Jag vill kunna ta hand om Karolina utan att känna att det äter upp min tid för annat - jag vill att det ska vara roligt, att vi ska kunna leka tillsammans och njuta av det.

I dagsläget behöver Karolina jämnåriga kamrater att leka med, men dagisplatserna uteblir. Det känns inte särskilt bra, men jag har fått lära mig mycket om tålamod, samspel, kraften i att kommunicera med varandra och hur bräckligt det stabila livet ändå är.

Lite ironiskt och intressant är det faktum att min intention att komma upp vid 08:00 på morgonen verkar ha manifesterat sig, per automatik, genom att Karolina vaknar tidigare. Vi misstänker att hon vaknar så tidigt eftersom hon hör alla bilarna som åker till jobbet utanför, bildörrar och husdörrar som smäller igen och motorer som startar. Som Pavlina säger gäller det att följa med flödet och i mitt fall börja gå och lägga mig vid en seriösare tid än vid 03:15 som det blev i natt.

Intentionen är mäktig.

Bloggning som meditation?

2007-03-12T17:00:00.000+01:00

Jag har funderat på om inte mitt bloggande även skulle kunna fungera som den meditation Bahai förevisar att man bör genomföra på kvällen. Om jag bloggar om vad jag gjort under dagen, är ärlig mot mig själv samt mina läsare och försöker se på vad jag åstadkommit och vad jag därmed kan göra bättre så kommer jag att få flera starka motivationer. Dels kommer jag att uppfylla det förståndiga "kravet" på kvällsmeditation, samtidigt som jag undviker att mina tankar vandrar iväg vilket de oftast gör under "vanlig meditation".

Förutom detta kanske jag kan öka på mina blogginlägg och därmed uppfylla åtminstone ett annat av mina åtaganden. Och att vara offentlig på detta sätt med mina tankar, känslor och min utveckling så kan jag inte alltid blunda för mina misstag och blir därmed mer sporrad och engagerad att göra de förändringar som behövs i mitt liv.

Framsteg och baksteg

2007-03-12T15:40:00.000+01:00

Ibland fokuserar man lite för mycket på sådant som är, i det stora hela, oviktigt. Som att jag har lagt ett sådant fokus på personlig utveckling och förbättring av min hälsa när jag missat hur beroende jag blivit av att sitta vid datorn. Som jag har sagt tidigare, att erkänna sina misstag är ett första starkt steg mot att ändra på dem.

Lite ironiskt att jag sitter här vid datorn och beskriver mitt nyfunna beroende av just datorn, men låt mig förklara. Genom att skriva ner detta och göra det offentligt kan jag inte gömma det, glömma det eller undvika att processera det hela - bloggandet gör det "verkligare" så att säga, så verkligt så att jag får en spark i baken för att ta hand om det hela problemet.

En del av problemet är att Soile och Karolina har fått mindre kvalitetstid med mig, vilket självklart leder till att de blir ledsna och besvikna på mig. Det var inte en sådan människa jag hade tänkt mig att bli och därför känns det som om jag har en enorm tur att de fortfarande har tålamod med mig och att jag har en chans att ändra på mig.

Idag gick hela familjen ut på en lång promenad (75 minuter) runt hela Storhagen och tittade på hus och bara diskuterade. Det var skönt, avkopplande (större delen av tiden) och framför allt så var det mysigt att spendera tid tillsammans. Jag har insett att alldeles för många saker har blivit "måsten" i mitt huvud, saker som borde vara "vill". Jag vill leka med Karolina, jag vill lära henne saker, jag vill läsa med henne. Jag vill mysa med Soile, jag vill ha långa (oändliga?) diskussioner med henne, jag vill umgås med henne.

På tal om promenader så var jag ut igår också (bara 30 minuter, men ändå) och jag fick lite klarhet i flera saker jag funderat över när det gällde lite kritik som framkommit över vad jag skrivit inför The Mind Unveiled. Det var bra att få höra, särskilt som det framlades också - så att jag inte gjorde misstaget att introducera något som egentligen aldrig skulle användas. Promenerandet satte igång mina tankeprocesser och vips hade flera lösningar presenterat sig som hjälpte till - flera speltestare har återkommit med positiva (överraskande positiva) reaktioner på förändringarna vilket visar mig att jag är på rätt väg.

Ofrivillighet?

2007-03-10T02:31:00.000+01:00

Igår (den åttonde mars) fick jag mina promenader ganska ofrivilligt eftersom jag fick kila fram och tillbaka till svärföräldrarna för att jag inte har ett riktigt minne. Jag glömde den CD-skiva jag gick dit för att bränna kvar i deras brännare. Klockrent - men det såg också till att jag fick det promenerande som jag behövde.

Idag har jag inte promenerat, vilket känns riktigt dåligt och eftersom Soile sover kan jag inte gå ut nu heller. Får ta det som en smäll helt enkelt och fortsätta vidare. Imorgon har jag lärt mig av mina misstag och blir en starkare person.

Jag har inte heller kommit fram till hur jag ska meditera INNAN jag går och lägger mig eftersom jag är alldeles för trött. En idé vore kanske att meditera en stund när Karolina går och lägger sig - då varvar jag ner och kan reflektera över dagen på ett mycket bättre sätt och om jag inser att något fattas, ja då har jag fortfarande tid kvar på kvällen för att göra något åt det.

Framsteg efter framsteg

2007-03-08T13:23:00.000+01:00

Att blogga ger mig en viktig insikt i hur jag går framåt men ger mig också en ännu viktigare motivation att fortsätta göra det jag gör. Igår hade jag en otrolig huvudvärk som bara inte ville ge med sig trots att jag åt, drack ordentligt och sen tog huvudvärkstabletter - men det var inte förrän jag tog min dagliga promenad i 30 minuter som huvudvärken släppte. Det gör skillnad hos mig, både psykiskt och fysiskt och tillsammans med att jag dricker mer vatten, äter mer frukt och märker av skillnaderna så är jag nu övertygad om att jag kommer att må bättre och bättre för varje dag som går.

Trots att jag misslyckades med min intention att helt sluta äta rött kött så har jag däremot gjort en stor förändring i och med att jag har minskat ner mitt röda kött otroligt mycket. Numera äter vi nästan aldrig rött kött hemma, det är bara undantagsvis när vi är ute som jag äter rött kött - men detta sätt att se på situationen har faktiskt underlättat för mig. När jag vet att det är OK att äta rött kött om inget annat finns eller om jag verkligen verkligen vill, så har jag en starkare motivation att INTE göra det.

Samma sak gäller för allt egentligen - det finns inget som förhindrar mig att dricka läsk eller äta snask och att vara medveten om detta gör att jag har lättare att INTE göra det för att det blir mitt egna val. Om något är mitt eget val så fyller jag det med min inre energi på ett helt annat sätt än när jag gör något för någon annan.

Nyligen har jag läst mycket om Steve Pavlina's tankar om polarisation - tankar som kan sammanställas i att man bör välja ett fokus i sitt liv och vända allt till att följa detta fokus istället för att låta sin energi dras till olika ändar och ta ut varandra. Exempelvis om du vill ha en högre lön för att ha det bättre samtidigt som du överlag är en människa som gillar att göra det bättre för andra så motarbetar du dig själv. Genom att förändra ditt tänkande så att du tänker på att en högre lön skulle ge dig mer möjligheter att hjälpa andra, mer energi att göra det så kommer du att vara "i linje" med dig själv.

Jag tror att Pavlina har en poäng i vad han säger (egentligen är det ju bara en förlängning av hans tankar om att finna en sammanhållen väg att vandra i livet), men det har fått mig att fundera på hur jag själv har gått tillväga, vad som gått bra i mitt liv och vad som har gått dåligt. Pavlina definierar två typer av människor, båda lika moraliskt korrekta och värda lika mycket, nämnligen de som drivs av en kärlek för andra samt de som drivs av en kärlek till sig själv. Många skulle säkert reagera över denna definition och se de som drivs av egenkärlek som "onda" eller åtminstone "moraliskt fel" - men dessa individer kan vara lika trevliga, roliga och goda människor som vem som helst. Det är vad som DRIVER dessa individer som skiljer dem, inte hur de beter sig mot andra.

I ett försök att inte bara vara en del av "ekosfären" så vill jag tillägga här att jag personligen har svårt att riktigt definiera vilken typ jag själv är - är det så att jag är rädd för att vara egenkär eller är jag bara misstänksam mot min kärlek gentemot andra? Mina försök att skriva och bli publicerad har gått mycket bättre när jag gör det med grundtanken att jag hjälper andra och att den ekonomiska motivationen har blivit sekundär. Jag älskar att kunna få betalt för vad jag skrivit, oavsett hur lite det är, men det är bara grädde på moset att få skriva något som andra kan använda, som de får en del av. Jag ska härmed försöka att förändra mitt tänkande för att komma i linje med den "positiva" sidan, att se allt jag önskar i livet genom en lins av hur det kan förbättra livet för andra.

Min ekonomiska situation har, nästan magiskt, förbättrat sig själv och jag tror att det har mycket att göra med intention-manifestation principen eftersom jag har fokuserat på att jag ska få ett bättre och hälsosammare liv och jag anser att jag har tagit de möjligheter som getts mig. Däremot behöver jag en bättre kvällsrutin så att jag kan fundera på vad jag faktiskt har gjort under dagen (en av Bahai's förehavanden som är tänkt att få oss att bli mer introspektiva och fundera på vad vi gör med vårt liv), samtidigt som jag kan fokusera på min intention.

För övrigt är min intention att "Jag ska leva ett hälsosamt liv där jag mår bra och utan stress och oro så att jag kan hjälpa min familj och andra" och det vore kanske en bra idé att meditera lite framåt kvällen. På så sätt kan jag meditera över vad jag har gjort under dagen, vad jag åstadkommit och genom reflektionen få en bättre känsla av mitt liv, samtidigt som jag kan fokusera min inre mentala energi mot min intention och därmed komma mer i fas med vad jag önskar.

Sömn, skola och utveckling

2007-03-06T19:32:00.000+01:00

Ett av mina mål är uppnådda, veckans seminarium är avklarade och nu behöver jag bara göra färdigt en hemtentamen för MKV-B, en kompletteringstenta för KP-A samt en annan uppgift så är jag "ikapp" rent skolmässigt. Jo, jag måste förstås transkribera vår brainstorming från idag och lägga upp mina tankar om John Dewey på Blackboard och DÅ är jag färdig med skolarbetandet denna vecka.

Jag tänker faktiskt inte beklaga mig, jag har börjat på MKV-B uppsatsen, som kommer att ligga som grund för min D-uppsats så hellre att det får ta tid så att jag känner att jag har en bra grund att utgå ifrån - nu gäller det bara att mina Bourdieu-böcker kommer i god tid så jag kan studera de teorier som jag behöver. Även om förtroendekapital kan beskrivas som en effekt av det kulturella kapitalet och som en en produkt av att ha mycket utbildningskapital kommer det fortfarande att vara svårt att definiera helt i klassiska akademiska termer.

Har fått min dagliga promenad idag (30 minuters pulsande i snömodd från Högskolan till Gävle Centrum) samt att jag hållit mina andra antaganden - ska käka en apelsin som mellanmål när jag skrivit färdigt min blogg. Jag trodde ärligt inte att jag skulle gilla apelsiner eftersom jag en gång föråt mig på dem så till den grad att jag tidigare blivit illamående, men igår funkade allt som det skulle. Det var så länge sen jag käkade frukt, men gudars vad gott det är!

Dagens föreläsning höll på att urarta lite eftersom jag och Ron har diametralt motsatta åsikter om pedagogik och hur man ska lära sig. Han tror på tradition, institutioner, betyg och en klassisk "kunskapsskola" där man minsann ska mäta varje kunskap och stämpla ut betyg åt eleverna, medans jag är en stark proponent för frihetspedagogiken även om jag kanske inte går lika långt i mina tankar som Illich som vill "avskola samhället" och ta bort skolorna. Jag tror istället på en syntes av lärare som handledare som lär sig tillsammans med sina studenter.

Överlag borde skolväsendet omdanas - jag föreslår en lekbaserad "lägre grundskola" som täcker upp de områden som idag representeras av förskola, lågstadiet och en eller två årskurser av mellanstadiet. Denna lägre grundskola ska vara fokuserad på att erbjuda barnen en möjlighet att lära sig genom lek, att själva bestämma vad de vill lära sig och att aktivera barn på alla sätt och vis (mentalt, socialt och fysiskt) så att de blir balanserade individer.

Den högre grundskolan ska basera sig på projektinriktat lärande där eleverna själva får bestämma vilka projekt de vill undersöka. En viss grund baseras för alla eleverna i form av böcker att läsa eller föreläsningar att närvara på och efter detta får alla eleverna själva utforma sin skoltid, sina projekt och sina problemlösningar. Denna högre grundskola borde uppta övre delen av mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet fram till 18-års åldern. Efter detta fortsätter man till högskolan/universitetet.

Jag saknar dig pappa

2007-03-06T01:52:00.000+01:00

Aldrig har jag saknat dig så mycket som jag gör nu. Någon att prata med, någon som förstår. Någon som har svaren jag saknar. Någon som inte kritiserar mig för allt jag gör som mamma. Jag saknar dig pappa...

Dagens promenad

2007-03-05T13:32:00.000+01:00

Har alldeles nyss kommit hem från en 45 minuters promenad runt Lillhagen, har sett allt från Gavlegårdarnas lilla radhusområde (som känns väldigt utanför här) till det nyligen restaurerade huset bredvid Lillhagsskolan. Både det huset och det gamla Lillhagsdagiset var hus jag funderade på om man skulle investera i för att sedan rusta upp - men som alla vet valde vi ett otroligt fint radhus i samma område istället.

Det är ganska imponerande, det gamla huset vid skolan var inget mer än ett ruckel, antagligen en gammal fäbod med tanke på hur det såg ut. Nu har det satt dit en massa stora fina fönster på alla 2½ våningarna och rustat upp utsidan rejält med nytt virke som de målat falurött. Mycket fint! Det gamla dagiset har de inte gjort så mycket på än förutom att byta ut den gamla dörren och tagit bort några fönster (svårt att få det privat annars), men då såldes ju den fastigheten ganska sent också.

Att ta en promenad ger mig inte bara mer mental energi, det underhåller Karolina som får följa med ut samtidigt som vi båda får friskluft. Jag tror starkt på att konstant miljöombyte underhåller fantasi och tankeverksamhet väldigt bra och detta område är ju perfekt för det - allt ifrån radhusområden och villor till lägenheter och fabriker, allt inramat i natur i form av skog och sjö.

Nu känner jag mig genast friskare och mer motiverad att göra mina skolarbeten och jag har mer tålamod med Karolina, vilket jag tyvärr måste erkänna att jag inte alltid hade förut. Att erkänna vad man gör fel och inse sina misstag är för mig en viktig del i att komma till rätta med mig själv. Om jag inte kan erkänna för mig själv att jag väger för mycket, att jag har för lite tålamod med saker och ting och att jag varit alldeles för oengagerad i vårt nya hem - hur ska jag då kunna förändra dessa saker?

Dagens jobbiga erkännande - jag väger mer än vad vår våg orkar med att visa. Mitt första mål måste alltså bli att gå ner till en vikt som vågen klarar av att visa, för annars kommer jag aldrig att veta hur väl mina personliga projekt faller ut.

Svacka?

2007-03-05T11:37:00.000+01:00

Förr eller senare hamnar alla i en svacka - det kan bero på yttre omständigheter eller inre, eller till och med båda två. För mig har det varit en svacka som beror på att jag haft (och HAR) mycket skolarbete som ska in samtidigt som Karolina inte har fått någon dagisplats vilket leder till att jag dels har förlorat viktig tid på dagarna men också att jag är tröttare än vanligt när väl Soile kommer hem från sin skoldag.

Att jag varit mer stressad och trött har också inneburit att jag har varit ganska oengagerad i många saker, speciellt här hemma, vilket inte alltid är den bästa av situationer när man precis har flyttat in i sitt nya hem där man ska bo länge. Jag har helt enkelt varit lite disträ de senaste veckorna - i motsats vad man kanske borde förvänta sig av någon som flyttat in i sitt drömhem!

Men, gårdagen visade två viktiga saker för mig - den första är att jag verkligen behöver ta tag i promenerandet, inte för att jag "måste" utan för att jag har inte mått så bra på två veckor som jag gjorde igår efter en två-timmars promenad med Soile och Karolina. Vi gick halva Bomhus runt, Soile berättade historier om det mesta vi passerade - vi skrattade och hade roligt. Efter promenaden var jag ganska fysiskt trött, men mentalt utvilad och jag mådde helt enkelt otroligt bra!

Den andra saken gårdagen visade var att ibland behöver man sova, inte roa sig, för att må bra. Jag och Soile la oss runt 22:00 snåret igår för att "ta en liten tupplur" som snart blev till att vi kröp ner i sängen och la oss inför natten. Idag när Soile gick upp vid 07:00 var jag själv ganska pigg och eftersom Karolina lät mig sova några timmar till mår jag mycket bättre idag än vad jag gjort på morgonen länge. Jag kanske ska oroa mig mindre för mitt skolarbete (som jag har oroat mig massvis för) och se till att jag mår bra. För om jag mår bra, då blir mitt skrivande mer kvalitativt och effektivt.

I och med idag så börjar jag om med fyra trettio-dagars "kurer" för att få lite ordning.

Jag ska gå ut och gå, minst 30 minuter, varje dag för det gör så att jag blir klarare i huvudet och mer mentalt utvilad.
Jag ska inte dricka något koffein alls (inget kaffe, ingen cola-variant) för det förstör min sömn och gör mig beroende, vilket är JOBBIGT.
Jag ska inte äta eller dricka "snask" i form av chips, godis, läsk, kaffebröd, bakelser eller liknande för jag får ett enormt sötbehov och det gör mig trött och sunkig.
Jag ska blogga varje dag om hur det går med de ovanstående projekten, om hur min personliga utveckling går och hur livet i stort är.

Det kanske låter överambiöst med fyra projekt, men jag känner nu att det handlar om att ta i allt jag har för att få ordning på livet (speciellt det inre livet) så att jag får må bra. Varför göra något halvtaskigt när man kan göra det ordenligt?

Ekosfären?

2007-02-22T03:08:00.000+01:00

Det jag kommer att skriva nu är en ironi på så hög nivå att det nästan är skrämmande. ProBlogger noterade idag att bloggosfären, det samlade namnet på världens alla bloggar sakta men säkert har förlorat sitt konversativa drag och förvandlats till en ekosfär där alla säger samma sak efter varandra. Så, bara det faktum att jag tar upp det han skriver, är ju ett eko - därav ironin.

Kärnan i hans blogg var att vi skulle söka efter att återskapa konversationen i bloggandet, kommunikationen och utbytet av information och tankar mellan människor och jag tror att han har en stark kärna i vad han säger överlag. Saken är den att hans tankar inte bara gäller bloggosfären utan den västerländska människan överlag - och inte heller bara mellan människor utan även inom människan.

Vi måste lära oss att kommunicera med andra, men först och främst med oss själva. Det skrivna ordet är i grund och botten beskrivet såsom en konversation med oss själva och jag har funnit att när jag skriver mina blogger så droppar det fram fler och djupare tankar än när jag bara sitter för mig själv. Kanske inte så konstigt när man väl börjar formulera sig, men faktum är att jag oftast får ut mer av att blogga om till exempel The Mind Unveiled än att chatta med folk om det hela. Antagligen för att jag själv får ha "konversationen" ifred, jag tillåter mina tankar att ta sig hela vägen fram utan att bli avbruten av någon annan som vill injiciera sina idéer och förslag.

Det är som någon som hela tiden drar dig åt olika håll när du är ute och går - visst fortsätter du att promenera, men det tar längre tid att komma dit du skulle (medvetet eller omedvetet) eftersom den andra personens vilja påverkar dig. Nu menar jag inte att detta alltid är dåligt, utan att om man aldrig får låta "tankens konversation" spela ut så kommer man tillslut att sitta fast i en mental värld där man inte längre kan uttrycka sig.

Det är också detta som jag tror gör bloggandet så starkt och så framåtskridande - det utvecklar hela mänsklighetens inre konversation om vi bara anstränger oss lite, om vi bara tillåter oss själva den inre diskussionen istället för att följa andras tankar. Bloggandets sociala aspekt, det faktum att individer efter publiceringen av dina tankar sedan kan kommentera det hela gör att vi fångar BÅDE den inre konversationen med oss själva och sedan provocerar en diskussion med våra läsare och därmed ger kraft till den intra-mänskliga konversationen.

Att misslyckas

2007-02-22T02:00:00.000+01:00

Förr eller senare kommer man att misslyckas med det man företar sig. Idag har jag misslyckats med att ta min 30 minuters promenad vilket inte känns särskilt bra. Jag skulle kunna försöka bortförklara mig med att jag varit sjuk och inte haft orken, men ska sanningen fram så har jag helt enkelt inte orkat för att jag varit för lat. Men att misslyckas behöver inte vara något negativt, nu har jag lärt mig något om mig själv, vilket ger mig de första verktygen till att överkomma mitt beteende och ändra det.

Till att börja med måste jag erkänna att jag inte riktigt kände att jag hade motivationen att ta min 30 minuters promenad, alltså bör jag arbeta upp en större entusiasm och istället för att beklaga mig (mentalt) över att behöva ta en promenad måste jag VILJA ta en promenad. En av de anledningar som får mig att vilja ta en promenad är att jag får komma bort från allt annat ett tag, får en liten stund av mental frihet att tänka i lugn och ro.

Förut brukade jag alltid gå och snabbt försvinna in i min egen värld, vilket jag tänker göra denna gången också. Jag har företagit mig ett mål och det är att ta mig till Lillhagsskolan, över bäcken som rinner bakom vårt hus och sedan ta mig runt tillbaka till vårt hus. Detta ska, om inte vägen blir alldeles för kort, bli min primära "minirutt" som kommer att få skapa det sanctum mitt sinne kan behöva.

Att misslyckas är att lära sig.

Med sikte på framtiden

2007-02-20T19:51:00.000+01:00

I helgen passerade jag mina 30 dagar utan Pepsi MAX (koffein och aspartam egentligen) och eftersom vi flyttade passade jag på att efter en hård dags arbete ta mig en Pepsi... men effekten uteblev. Den smakade inte ens i närheten lika gott som den alltid hade gjort tidigare, jag drack den mer för att jag var törstig efter arbetandet och på grund av min sjukdom än något riktigt behov eller för att det var gott.

För det första innebär det ett enormt framsteg, jag har kastat av mig mitt koffeinberoende och mitt aspartamberoende, så nu är jag fri att SJÄLV välja när jag vill dricka Pepsi MAX istället för att vara styrd av kemiska processer som tvingar min kropp att bete sig på ett visst sätt. Men det innebär också, tyvärr, att jag har insett att Pepsin faktiskt inte var så himla god som jag trodde - vilket faktiskt var lite av en besvikelse. Numera tror jag att jag bara kommer att konsumera Pepsi när jag har svåra skolarbeten att ta mig igenom, som jag förut brukade göra med kaffe i min ungdom.

Visserligen börjar jag också fundera på hur min kropp kommer att förhålla sig och reagera på koffeinet och aspartamen, om jag kommer att "falla ner i beroendet" igen för att vara dramatisk eller om jag kommer att kunna övervinna sådana känslor? För ner i "träsket" vill jag verkligen inte igen eftersom det både var dyrt och extremt jobbigt!

Idag är det 11 dagar sedan jag helt slutade med chips, godis, snacks, kaffebröd och bakelser, även om jag lämnade en "bakdörr" i just detta öppen i form av att jag fortfarande tillåter mig själv att äta nötter. En del av mig känner nämnligen inte att det är nötterna som stör min metabolism utan allt det andra (ofta mer artificiella) som gör att jag mår sämre. Sedan jag slutade känner jag att jag har fått en bättre respons från min egen kropp när jag äter mat - jag känner mig både mättare och att jag får mer energi av maten men allra bäst är att vanlig mat smakar lite bättre än det gjorde förut.

Jag upplever ett större "behov" av att äta grönsaker och att variera min mat, vilket är ett riktigt bra steg framåt. Ju mer av dessa fördelar jag lägger märke till, desto mer är jag övertygad om att jag är på rätt väg med mina förändringar.

Idag börjar också mitt nästa 30-dagars projekt som jag hoppas ska ge mig en bra grogrund för framtida motionering - jag ska börja promenera minst 30 minuter varje dag. Visserligen var jag ute och drog runt Karolina på hennes pulka i 35 minuter igår så om jag hinner med en promenad idag så kommer jag faktiskt, rent effektivt, redan ha hunnit med TVÅ dagar av mitt löfte. Inte en alldeles pjåkig början på ett 30-dagars projekt! Fördelen är att då får jag också en chans att lära känna området, se hur vägarna går och hitta ett "promenadstråk" där jag kan promenera i framtiden!

Framtiden ser ljusare ut för varje dag!

En subjektiv verklighet?

2007-02-12T15:17:00.000+01:00

Forskare inom kvantmekaniken har bevisat och definierat att elektroner beter sig både som partiklar och som vågrörelser - samtidigt. När ingen observerar en elektron beter den sig som en vågrörelse, som en våg på havet har den ingen fast punkt, ingen definitiv existensiell plats. När någon observerar den får den en plats, den "blir verklig", som vågen skulle dra ihop sig och samlas till en partikel - fast bara när vi observerar den.

På ren svenska betyder det alltså att elektronerna finns samtidigt, i hela universum, tills vi observerar dem, då binder vi dem, genom vår observation - genom att se dem, till en plats. Elektronerna utgör en av de minsta partiklarna i en atom och atomerna utgör tillsammans de molekyler som skapar vår omvärld. Med andra ord kan man säga att hela världen existerar enbart för att vi observerar den. Utan vår observation återgår elektronerna till sin vågform och går från att vara materiella till potentiella, alltså "möjligheter".

Om hela världen bara existerar genom vår observation finner vi oss vid en intressant fråga - vad, förutom mitt eget medvetande, finns egentligen? Tanken om subjektiv verklighet är alltså att världen inte existerar oberoende av oss, utan på grund av oss. Ur en kristen synpunkt kan man säga att det i sanning är som så att Gud är med oss alla, för Gud skapade världen. Jag vågar nog ta det hela ett steg längre och säga att vi alla skapar de världar vårt medvetande förväntar sig.

För om man ställer sig frågan - hur vet JAG att alla de jag känner uppfattar världen likadant som jag gör? Det enda medvetande som jag kan anknyta till är mitt eget, alltså vet jag bara hur min observation av världen binder just de partiklar som jag observerar. Kanske den färg jag kallar röd uppfattas som grön av någon annan, utan att vi egentligen kan bevisa att så inte är fallet. Det är utifrån denna princip, att världen är skapad genom ett samarbete mellan universum och vårt medvetande som intention-manifestation principen, iallafall för mig, får sin logik.

Men varför kan man inte förändra vad som helst? Varför kan jag inte vilja observera min datorskärm och se den som en blomkruka istället? Jo, av två anledningar - den första är att vi helt enkelt inte VILL detta tillräckligt mycket. Vårt medvetande är ganska förnöjt i sin trygga värld som den har ett ganska bra grepp om, men den andra förklaringen har sin grund i min Baha'i-tro. Baha'i menar att vi lever detta livet för att lära oss något, att livet är som en klass man går i i skolan - när man uppnått den kunskap man behöver går man vidare till nästa klass. Med andra ord så, när vi har lärt oss det vi (vår själ, vårt medvetande) behöver i detta liv går vi vidare till nästa liv, som är ett "högre tillstånd" än detta. Så fortsätter vår resa och vår skolning. Den andra anledningen till varför jag tror att vi är så nöjda med säkerheten är för att vi har kommit till denna värld för att lära oss vissa saker, saker som kanske inte går att lära sig utan ett visst mått av förståelse för vår omvärld.

Nästa steg i utvecklingen

2007-02-10T14:10:00.000+01:00

Efter att ha klarat 22 dagar utan Pepsi (eller koffein och aspartam överlag) så har jag bestämt mig för att "rensa" mitt liv på ett till sätt. Igår var sista dagen jag käkade glass, snacks eller godis. Från och med idag så ska jag genomgå en trettiodagars kur då jag avsäger mig alla former av liknande onyttigheter och om jag gillar hur jag mår efter denna trettiodagarsperiod kommer jag nog att fortsätta låta bli snacks, godis och glass förutom vid speciella tillfällen såsom födelsedagar eller fester.

Överlag tycker jag att sådant som en gång i tiden var ovanligt och speciellt, något utöver det vanliga, har idag blivit en standard. Vi smäller i oss godis och snacks nästan varje dag och glass har alltid en given plats i kylen - jag vill kunna njuta av dessa saker som ovanligheter igen, som något särskilt och speciellt, inte som vardagsflott. Jag tror inte att godis, snacks och glass är särskilt skadligt för den mänskliga kroppen i normala mängder, men idag så äter vi inte det i vad som ens skulle kunna vara i närheten av normala mängder.

Jag vill verkligen inte låta som någon hälsofanatiker och saken är att jag faktiskt inte gör detta för att gå ner i vikt (även om det är en positiv sideffekt) utan för att kunna NJUTA av dessa saker vid de få tillfällen jag får chansen att äta dem. Glass ska vara något särskilt, något speciellt exempelvis så istället för att köpa billig glass och äta ofta (även om vi nu inte äter något av det ovanstående särskilt jätteofta) så kommer jag att äta det väldigt sällan men istället köpa någon extra fin eller god glass som Vienetta exempelvis.

Det allra svåraste blir nog att säga nej när någon annan bjuder eller ställer fram snask på bordet för alla att ta ifrån, som när vi har spelmöten. Jag vet med mig själv att jag har svårt att sluta äta snask om det väl står framför mig, men vad vore en utmaning utan någon form av svårighet? Knappast en utmaning iallafall. Det är också en förlängning av att jag har börjat acceptera sanningen om mig själv, jag vet att jag äter för mycket snacks, särskilt när vi spelar rollspel - men om jag klarar av att stå emot att ta en Cola när ALLA andra dricker samtidigt runt mig, så borde inte detta vara ett problem. Jag är ju trots allt inte beroende av flott och socker (små saker att vara tacksam för).

Mina idéer om passiv inkomst har mottagits väl på Dreamscarred Press och jag tror att det är dags att diskutera hur företaget är organiserat och vilka som bör utgöra kärnan i företaget. För oavsett vad andra säger så är det jag och Jeremy (han främst) som sköter om sajten, företaget och det grova arbetet. Andra må ha skrivit boken som blev grunden för DSP, men nu är det faktiskt Jeremy som driver fram arbetet och jag som hjälper till vid sidan av. Förhoppningsvis kanske jag får en mer inflytelserik plats på företaget om jag sköter mina kort väl.

Förövrigt har jag fått ännu mer inspiration av att lyssna på Steve Pavlina's podcasts och denna inspiration har förvandlats till entusiasm och energi. Denna energi har lett till att jag har färdigställt 50% av en minibok som jag tänker ge ut före The Mind Unveiled och som kan ge lite extra cash i kistan både för TMU, mig och företaget!

Så, nu tar jag alltså mitt nästa steg i min personliga utveckling, mot en ny Andreas, i en ny värld.

Passiv inkomst, finns det?

2007-02-09T03:08:00.000+01:00

Tanken att kunna tjäna pengar löpande, likväl som när man sover som när man är vaken - utan att arbeta med fasta tider. Tanken är ganska lockande, tanken om passiv inkomst som klarar sig själv. Frågan är bara hur man skapar denna inkomst och hur man bibehåller den - mitt första steg är den Adsense reklam som ni ser i den högra kolumnen. Även om jag bara tjänar 10 kronor i månaden på denna reklam, så är det 10 kronor mer än tidigare. Kan jag då lära mig att monetisera, det vill säga tjäna pengar, på att berätta för andra om hur jag experimenterar med mig själv och söker mina mål, ja då är det ett steg närmare en passiv inkomst.

Idag är det inte många som läser min blogg och det är inte här jag kommer att försöka som seriösast heller för att genomföra en passiv inkomst som fungerar. Nej, jag ska ta några av mina goda idéer och överföra dem till ett företag som jag samarbetar med i USA, samma företag som ska publicera min bok (The Mind Unveiled).

Under en längre tid har jag försökt hitta ett sätt att sammanföra min ideologiska övertygelse om att kultur bör vara fritt för användarna att kopiera och sprida som de själva önskar med den reella önskan jag har om att tjäna pengar på det jag gör. Mina tankar om kulturfrihet grundar sig i att jag tror att detta förstärker den kulturella andan i vårt samhälle och skapar ett samhälle där alla kan delta på samma villkor. Min förhoppning är att det jag skriver ska vara av värde för människor och om det är av värde så kommer de att komma, eftersom en del av konceptet blir att ge bort något som har ett värde... alldeles gratis.

Det är svårt att konkurrera MOT gratis, vilket är en av anledningarna till att vi väljer detta tillvägagångssätt - andra kommer att ha svårt att motarbeta själva konceptet eftersom de knappast kan "sälja för mindre vinst än oss" då vi redan inte gör någon reell vinst på att sälja själva innehållet, men detaljerna kan jag inte riktigt dela med mig än.

Rent officiellt (eftersom det räknas som fredag nu) har jag varit "Pepsi-fri" i 21 dagar (TRE veckor) och jag har bara 9 dagar kvar av min 30-dagars kur. Den delen av mitt experiment har gått otroligt bra, samtidigt som mitt försök med att börja komma upp vid 08:00 har misslyckats kapitalt. Detta kan dock ha flera andra anledningar, såsom det faktum att vi flyttpackar sent in på nätterna och att livet överlag är lite kaotiskt just nu. Därför tänker jag återuppta detta experiment så fort vi har packat upp och gjort oss färdiga i det nya huset - dels eftersom jag inte kommer att störa Karolina på samma sätt, dels för att då har jag inte samma störande omgivning.

Mitt nya projekt, att lära mig att tänka som en "smal" person har inte fått särskilt mycket respons från er läsare, men jag fortsätter ändå att beskriva processen. Det gäller att komma över alla de väldigt små men väldigt många mentala hindren och hitta en annan väg att "mentalt vandra". Jag har sakta men säkert börja se på promenader som något trevligt och att inte hela världen går under om man missar en buss, man kan helt enkelt (oftast iallafall) gå dit man ska om man inte har bråttom. Visserligen har jag haft bråttom, men tanken slog mig hurseomhelst när jag nästan missade bussen från Eriks videobutik på Söder.

Tills nästa gång!

Att se sanningen i vitögat

2007-02-07T19:46:00.000+01:00

Innan man kan förändra något i sitt liv gäller det att inse sanningarna om sig själv. Det var inte förrän jag insåg och accepterade sanningen att mitt Pepsi-drickande inte var bra för mig, eller min familj, som jag faktiskt kunde göra något åt det hela. Men sanningen i sig självt må vara befriande, men accepterandet i sig själv gör inget, men det är ett krav för att man ska kunna fortgå med att förändra något. Tillåt mig en analogi, att inte acceptera sanningen är att blunda och inte se vägen, när du väl accepterar sanningen så kan du öppna ögonen och se vägen dit du ska - men du måste fortfarande gå den själv.

Så, vad är nästa steg efter att man har bemästrat den svåra konsten att acceptera sanningen, som att min övervikt är dålig för mig och stjäl den energi som jag skulle kunna använda till annat, ja då måste man fortfarande ta sig hela vägen till målet. Men om man tittar ut över vägen och säger till sig själv att det är en lång väg att vandra så kommer det kännas jobbigt, kanske så jobbigt att man struntar i att göra något åt det eller bara gör något halvdant. Hursomhelst kommer man inte fram.

Nästa steg är att sätta sig själv i rätt mentalt tillstånd. Vi människor kan göra precis vad som helst som vi bara kan tänka oss, om vi bara föresätter oss det. Däri ligger själva kruxet för att överkomma den mentala fälla som fångar oss, som får oss att inte ta oss hela vägen. Vad är då rätt mentalt tillstånd? Jo, att tänka som om vi redan var i den positionen vi vill uppnå. Tillåt mig en till analogi, låt oss anta att det finns en människa där ute som gillar att hålla sig i form, som sköter om sin kropp på en regelbunden basis men som inte är besatt eller överdriven i sitt beteende. Om denna individ, eller rättare sagt dennes psyke, en dag skulle vakna upp i en kropp som vägde 50 kilo mer skulle personen ifråga genast börja göra något åt det hela - han eller hon skulle omedelbart inse att detta inte var bra för honom eller henne och göra något åt det. Det skulle kanske inte vara lätt, eller gå att göra omedelbart, men personen skulle börja rätta till problemet så fort den bara kunde.

Alltså, för att rätta till min hälsosituation och gå ner i vikt måste jag börja tänka som en smalare människa skulle göra. Här behöver jag ER hjälp, ni som läser min lilla blogg - hur tänker en person som väger "normalt"? Vilka tankesätt är normen för någon som mår fysiskt bra? Skicka gärna in era förslag via kommentarerna.

Själv kan jag tänka mig några områden där tänkandet är annorlunda, eftersom jag själv en gång i tiden var smalare än vad jag är nu. För det första så gillade jag promenader, inte för att de var nyttiga utan för att jag fick tid för mig själv, jag tänkte bättre när jag promenerade än annars och jag gjorde det för att det var kul. Jag såg det inte som ett problem att jag missade den sista bussen hem till Valbo utan gick hem, trots att det tog 2-3 timmar (beroende på sällskapet) att ta mig hem. Den andra mentala tanken som slår mig är att jag inte hade något problem med fysiska aktivteter eller träning, jag gillade de rent av ibland eftersom de "tömde ur mig" så till den grad att när jag återhämtat mig så mådde jag genast bättre - en form av reningsverkande med andra ord.

Med andra ord behöver jag börja tänka på promenader som något roligt, lite tid för mig själv och inte som något jag MÅSTE göra för att gå ner i vikt. Om de blir roliga, nyttiga och trevliga så kommer de genast att kännas bättre också, samtidigt som jag faktiskt FÅR ut en ren viktminskande effekt av dem. Sedan gäller det att börja se träning och fysisk aktivitet som något renande som hjälper mig att tänka klarare och att bli av med frustrationer.

Detta är vad jag själv kan tänka mig, så nu gäller det att börja sätta mig in i dessa tankegångar rent mentalt, att förändra mig själv inuti så att jag förändras utantill efteråt. Vissa kallar detta att vara mer i "fas" med det mål man söker, men jag ser det på ett enklare sätt. Det mentala tillstånd som gjort mig tjock skulle hålla mig tillbaka som ett släpankare, men ett mentalt tillstånd som "redan" gjort mig smal kommer att dra mig framåt. Varför göra det svårare för sig själv än man behöver?

Att fylla på - tanken

2007-02-05T23:38:00.000+01:00

Att fylla på tanken har två betydelser för mig idag, dels att fylla på energi och komma igång igen efter en ganska slapp helg som varit ganska improduktiv men ack så skön. Idag har jag på allvar kommit igång med D-uppsatsen och trots att det bara är en knapp sida så har jag fått ner Inledning och Syfte, så att jag åtminstone kan börja arbeta med detta och komma någon vart. På samma sätt känner jag mig peppad med idéer för arbetet med The Mind Unveiled.

Denna energi har jag fått dels genom att spela rollspel och ta det lugnt, men också från att lyssna på Podcasts (ljudfiler med en person som berättar om något ämne, ofta från en blogg) om motivation och personlig utveckling, något som har gett mig mer entusiasm och energi att göra saker. Det har också fått mig att inse att jag behöver möta den kärva sanningen om vissa aspekter av mitt liv och arbeta med dessa.

Den andra betydelsen av "att fylla på tanken" är att fylla på själva tankeverksamheten vilket jag gjort både genom att lyssna på inspirerande berättelser, men också på att självmant börja fundera och fokusera på vad jag vill med mitt liv. Mina tankar virvlar av idéer som presenterats för mig och precis som växter som mår bra av solljus och vatten mår tanken bra av att få lite extra tankeverksamhet som gödningsmedel - nu gäller det bara att "plantera" dessa tankar på rätt ställe och få dem att växa sig starka.

Jag ska återkomma lite senare med en rapport om hur mitt senaste projekt (att skriva till The Mind Unveiled varje dag) går samt hur det har gått med mina andra projekt och personliga förändringar som jag försöker genomföra.

Mitt nästa val

2007-02-05T03:42:00.000+01:00

Om jag klarar av att blogga varje dag och sluta med koffein (Pepsi) så finns det väl egentligen inga gränser för vad jag klarar av? Så tänkte jag iallafall och med ett fokus på att jag vill bli mer produktiv med mitt liv har jag därför bestämt mig för att under de närmaste 30 dagarna så ska jag skriva något (helst en sida minst) på min bok (The Mind Unveiled som kommer att publiceras av Dreamscarred Press) - detta av den enkla anledningen att jag tror starkt på tanken att jag bör spendera min tid med något som är både roligt och som kan innebära att jag tjänar pengar i framtiden.

Jag har också ansökt om att få ett AdSense-konto och även om jag tror att chanserna är ganska minimala då det varit lite problem tidigare så är det fortfarande min förhoppning att jag får en andra chans av Google - om inte så finns det alltid fler och intressanta lösningar på tanken att skapa någon form av passiv inkomst. Överlag gillar jag idén med passiv inkomst men ställer mig lite frågande till vilken form som skulle passa mig bäst - PDF Publishing kanske är vägen att gå ändå?

De senaste dagarna har varit hektiska, men kvalitativa och givande. Lördagen spenderades i min mors sällskap och sedan spenderade jag hela kvällen och natten med att spela rollspel med Chris och gänget. Jag har kommit fram till att rollspelandet med Chris tjänar ett tvåfaldigt syfte, vilket jag inte hade förväntat mig - för det första får jag roa mig utomordentligt, men jag får också chansen att ständigt arbeta på min tal-engelska vilket är utomordentligt bra och viktigt för mig då jag har insett att man alltid behöver träna sina språkförmågor löpande för att bibehålla en grundläggande funktion.

Jag funderar allvarligt på att skaffa mig en webbplatslösning så att jag kan 'hosta' mina egna filer, en egen blogg samt kanske migrera hela OmegaProject till den. Visserligen skulle det innebära en kostnad, men om jag ska fundera på att skapa en passiv inkomst kan det vara en bra start. Å andra sidan kanske jag ska ha en solid affärsidé innan jag börjar springa iväg och spendera pengar som jag inte har råd att spendera på vad som kan vara en bra idé om ett tag?

På tal om skrivande så har jag insett att mitt bloggande på Dreamscarred Press hjälper mig att filtrera och fokusera mina tankar, vilket förstärker min teori att om man bloggar med ett särskilt fokus (som jag gör här med min personliga utveckling och där om bokens utveckling) så förbättrar man sin prestation genom att skriva av sig - på så sätt bearbetar min hjärna informationen istället för att bara förvara den vilket får effekten att jag får ur mig fler bättre idéer samtidigt som jag lättar "förvaringsbördan" på hjärnan genom att föra över informationen till en blogg.

Framtida projekt och nutida

2007-02-01T12:15:00.000+01:00

Jag har idag insett svårigheten med att helt avstå från rött kött. För det första så behöver jag generellt sett välja vegetarisk mat om jag ska avstå helt från rött kött i skolan - vilket inte riktigt är ett steg jag vill ta just nu (om någonsin). Så, min taktik gentemot det röda köttet är lite förändrat - om det finns ett val (som när vi köper hem mat, eller på en meny) så äter jag inte rött kött, men om det absolut inte finns ett val (som när man blir bjuden på mat hemma hos någon eller när alla menyval är rött kött) så kan jag godta att käka rött kött.

Pepsin verkar nu vara helt bortblåst ur mitt system (efter 12 dagar!) och nu känner jag bara att det skulle vara gott med en Pepsi - trots att vi handlade igår så var inte ångesten påtaglig som första gången och nu handlar det mest om vanor jag behöver ändra. Jag höll nämnligen på att ta Pepsi MAX av ren vana igår när vi tog lite att äta i caféet vid Ica MAXI - ett exempel på en vana att bryta.

Så, till mitt nya projekt så ligger jag just nu mellan en av följande:

Att i 30 dagar göra en av följande varje dag: armhävningar, situps eller benböj - detta för att komma i rätt mentalitet när det gäller tränandet och börja få lite mer energi om dagarna (för träning ger mer energi).
Att skriva minst en sida på min bok varje dag i 30 dagar - på detta vis så kommer jag minst 30 sidor närmare mitt mål när det gäller att publicera boken. Visserligen behandlar jag nästan dagligen feedback från mina speltestare och integrerar detta i slutprodukten, men det finns MASSVIS med arbete kvar att göra.
Att redan nu börja ta en 30 minuters extra promenad varje dag i 30 dagar - detta för att jag redan har initiativet i form av att jag går till Karolinas dagis nästan varje dag, så jag behöver bara förlänga vägen hem från dagiset med 15 minuter så lyckas jag med min förutsättning.

Frågan är bara vilken av dessa jag skall följa och varför. De står utan inbördes ordning, två hjälper min hälsa, en hjälper både min framtid och min mentala förmåga att fokusera på ett arbete och få det gjort, något som kommer att vara till en stor fördel både när det kommer till framtida publiceringar såsom min kommande D-uppsats.

Livet fokuseras

2007-01-30T23:03:00.000+01:00

Idag var jag på det första seminariet för den fempoängkurs som fattas för mig på MKV-B och jag fick massvis med bra feedback både från handledare och från övriga studenter vilket gjorde att jag kunde fokusera ännu bättre på mitt framtida arbete. Att kunna få början (inledning, teori & metod) avklarade redan innebär egentligen fem poäng med extra tid att arbeta med mitt projekt i höst och gör dessutom så att alla mina energier rör sig åt samma håll inom skolan.

Idag och imorgon verkar universum återigen rätta in mig på rätt spår då jag gick upp vid 08:50 idag och antagligen kommer att komma upp vid 08:30 imorgon. Som synes verkar tiden röra sig allt mer mot mitt mål på 08:00 oavsett vad jag gör. Intention-manifestation återigen.

Kulturpedagogiken verkar bli intressant om än aningen tam, varken lärare eller elever verkar särskilt intresserade av att diskutera i allt för stor utsträckning trots att vi uppmanas att ifrågasätta hela tiden. Måste erkänna att det var lite av en besvikelse, då jag valde kulturpedagogiken mycket med tanke på dess historia inom Cultural Studies och dess tvärvetenskapliga och ofta ifrågasättande grundtankar.

Det känns som om hela mitt liv fokuseras, som om jag plötsligt ser allting genom en lins som gör allt skarpare och mer klart. Jag känner att jag har mer energi till det som är viktigt, samtidigt som jag tänker "lättare" och har enkelt för att komma till skott med saker och ting. Än är inte allt precis som jag vill ha det och jag känner att jag behöver en nästan daglig "påfyllning" av entusiasm och motivation, vilket jag får både från min familj och från att läsa om Steve Pavlina.

Nu när rött kött och Pepsi känns som något jag har klarat av vill jag fokusera på nästa detalj inom min personliga utveckling. Jag har bestämt att börja motionera regelbundet när vi har flyttat till Bomhus, så det är en kommande förändring som jag kommer att använda mig av 30-dagars metoden för, men vad mer kan jag förbättra och fila på hos mig själv innan dess?

Vikten kommer att komma av sig själv nu när jag äter mindre, dricker mer vatten och snabbas på när jag börjar motionera - jag kanske behöver lära mig att äta mer frukt? Det vore en idé om det inte vore för att vår ekonomiska situation inte direkt tillåter att jag spenderar en massa pengar på dyra frukter - jag är ju som bekant allergisk mot majoriteten av vanlig frukt så det blir bara dyr exotisk frukt kvar och som student är det inte möjligt att lägga ner flera hundra på frukt.

Fokus på studierna

2007-01-30T00:10:00.000+01:00

Idag kom jag fram till att jag inte alls missat dagens seminarium som jag trodde utan bara hade sett fel på dagarna. Imorgon klockan 10:00 (10:15 med tanke på bussen) börjar mitt första seminarium på "Teori & Metod" kursen, vilket förvandlar tisdagen till en heldag i skolan. Jag har inte läst allt jag behöver från McQuail men seminarierna brukar lösa sig på ett sätt eller ett annat såtillvida inte Sylwan har förändrats helt och hållet som lärare sen 2002 när jag hade honom senast.

En av de stora fördelarna med denna kurs är att jag får chansen att gå genom de klassiska och grundläggande teoribildningarna för Media och Kommunikationsvetenskapen inför min D-uppsats till hösten. Jag kommer också använda denna tid till att fila och fixa till min forskningsfråga så att den både är intressant för mig samt fungerar inom den "akademiska och vetenskapliga världen" på ett sådant sätt att jag får klartecken för den.

Detta visar också hur intention-manifestation principen fungerar, nu när jag har fått bukt med koffeinberoendet börjar universum hjälpa mig att komma upp i en fungerande tid (runt 08:30) precis som det hjälpt Soile att komma igång med promenerandet. Soile har, ganska omedvetet, skapat sin egen intention; att leva ett hälsosammare liv nu när hon börjar på Hälsopedagogiska programmet, och universum har genast svarat med en manifestation - hon missar bussar och får möjligheten att själv gå hem från högskolan och gör det väldigt ofta.

Ju mer jag öppnar mina ögon för intention-manifestation, desto mer övertygad blir jag om dess effektivitet. Att en gång om dagen fokusera på att "jag kommer att leva ett hälsosamt liv, där jag är tillfreds med mig själv och lycklig, nöjd med mitt arbete och min familj" tar inte lång tid men sakta och säkert rättar sig universum efter mina tankar. Det är som att ha en personlig chatt med Gud, att man medvetet visar att man har valt ett mål i livet och litar på att han väljer den bästa vägen dit.

Bättre sömn, bättre människa?

2007-01-29T11:18:00.000+01:00

De senaste dagarna har min sömn blivit bättre och bättre och jag känner att jag har mer energi när jag går upp än vad jag brukar ha. Samtidigt märker jag att jag är lite tröttare under dagarna, jag vill gärna ta en tupplur eller två men i jämförelse med förut brukar dessa tupplurar faktiskt inte vara längre än 20-25 minuter. Förut kunde jag somna och sova i flera timmar när jag väl "fick chansen" men nu verkar inte min kropp behöva det - även om jag var piggare generellt sett på dagarna tidigare (men det är väl inte så konstigt med tanke på mängden koffein jag fick i mig).

Den mängd mat som förr i tiden knappt fick mig mätt får mig numera så mätt så jag håller på att vomitera, vilket faktiskt känns ganska betryggande - min kropp börjar återställa sig ganska snabbt till någon form av "normaltillstånd".

När det kommer till att komma upp tidigare har jag insett att jag måste ta mig genom koffeinberoendet först innan jag på allvar kan göra något åt mina sömnvanor. Trots detta tänker jag försöka vara mer uppmärksam på när min kropp säger åt mig att sova och försöka komma upp senast vid 09:00 om dagarna eftersom Karolina ändå vaknar då. Om 22 dagar då jag har gått igenom min koffein-avvänjning kan jag börja fokusera på en 30-dagars rutin för att ändra mina sovvanor till det bättre.

Det vore dumt av mig att försöka göra alldeles för mycket samtidigt med tanke på att jag vet hur överentusiastisk jag kan bli - nu försöker jag finna både en realistisk OCH optimistisk väg att gå som kommer att leda fram till målet att göra mig till en hälsosammare människa som lever ett bättre liv.

Men nu gäller det att få ordning på mitt sura humör som är en av nackdelarna med abstinensproblemet - som tyvärr har fått gå ut alldeles för mycket på min omgivning. Men med tanke på att huvudvärken och behovet har börjat släppa borde det inte vara alldeles för svårt att gå tillbaka till "mitt vanliga jag" - som kommer vara nästa sak att ta hand om. Jag behöver vara mer positiv i livet generellt sett, se alla möjligheter som finns inte alla hinder.

Som en del av min konvertering till Baha'i har jag börjat kontemplera vad jag har gjort varje dag som varit konstruktivt och till min stora förvåning och förskräckelse gör jag väldigt lite som jag själv definierar som konstruktivt. Visst kommer detta per automatik att förändras nu när skolan drar igång igen (en veckas andningspaus var välbehövt för min del) men det fick mig verkligen att fundera på vad jag spenderar min tid med.

När jag väl insåg att jag spenderar alldeles för mycket tid på "ingenting" eller meningslösa saker som att titta på TV eller läsa forum som inte riktigt intresserar mig så har jag förstått att jag måste börja rensa lite i mitt vardagsbeteende och börja göra något givande med min tid. Jag vill verkligen ta ikapp mina fem poäng som fattas på MKV-B så det är en av sakerna som ska få ta upp mer av min tid, samtidigt som jag vill vara en bättre far och leka mer med Karolina så det ska också få lite mer av min tid.

Dessa bloggar är viktiga för mig, dels för att jag får fokusera på min personliga utveckling ett tag, dels för att jag tänker över vilka förändringar som sker hos mig och min omgivning, något jag annars kanske inte hade gjort. Precis som kvällarnas kontemplering över dagens "arbete" så är detta ett sätt för mig att se över vad jag har förbättrat med mig själv och välja vilken väg jag ska vandra i framtiden.

En av de största utmaningarna

2007-01-28T15:14:00.000+01:00

Igår gick jag genom en av de svåraste utmaningarna jag varit med om när det gäller mitt koffeinberoende. För det första var vi hos min mamma och åt lunch samt var sociala, men under lunchen berättade mamma att hon minsann köpt mig en Pepsi MAX - bara det hade inte varit någon fara, men när jag hjälpte till att packa saker så öppnade jag kylen och såg den stå där, kall och oöppnad och det var banne mig inte kul att motså den lockelsen.

Frestelserna fortsatte dock eftersom Chris och grabbarna hade kommit över för att spela rollspel på kvällen och Chris köpte ett tio-pack med Coca-Cola för att bjuda alla på. När alla andra satt där med en cola i handen, nyöppnad och allt kunde jag känna lukten omge mig och jag höll på att krevera - inte ens Pepsin hos mamma hade verkat lika lockande som tanken på att "bara ta en liten burk med Cola..." men jag lyckades motstå frestelsen, något som jag är väldigt stolt över. För de flesta kan detta verka ganska meningslöst och poänglöst, men för mig var det en enorm vinst - att välja bort koffeinet under det tillfälle jag under 10 år alltid druckit Pepsi var stort för min del.

På tal om Chris så kommer Karolina otroligt bra överens med honom och det märks att hon gillar honom skarpt, samtidigt som han har god hand med barn och är fullständigt van med hennes busande. Vi satt och spelade Soul Calibur 2 igår (jag, Chris och Soile) och Karolina sprang runt, satt i allas knän, kramade folk och var allmänt söt - utan att det påverkade någon! :-)

Morgonrutinerna har inte riktigt kommit på plats än, men jag har märkt av två väsentliga skillnader av att jag har slutat dricka koffein och slutat med rött kött - för det första så sover jag mycket mycket bättre på nätterna. Jag känner mig utvilad, det syns på sängen att jag inte kastar mig fram och tillbaka hela tiden och jag svettas inte som en gnu som jag alltid gjorde förut. Från att vakna i en pöl av svett till att vakna som precis alla andra känns som ett stort steg; ett mycket hälsosamt steg antar jag.

Den andra stora fördelen är att jag absolut inte är lika hungrig som jag var förut, Soile tror det beror på att jag slutat tänja ut magsäcken med 3+ liter vätska om dagen (1-2 flaskor Pepsi plus all annan vätska jag fick i mig förut) men jag tror att det har mycket att göra med aspartamen också. Som jag förut påpekat har jag inte haft något särskilt sötsug av sötningsmedlet vilket annars är det vanligaste problemet, däremot har jag fått höra att man också kan få ett större matbehov, man känner sig helt enkelt hungrigare. Dessa två tillsammans har alltså lett till att jag äter mindre mat än förut vilket bara kan vara bra för min vikt och min hälsa.

Så, fördelarna börjar kännas mer och mer uppenbara vilket är en stor fördel för motivationen och entusiasmen - saker som jag kommer att behöva mycket av inte bara för att klara av dessa problem utan för att kunna trycka in möjligheten att läsa ikapp fem poäng aktivt på MKV-B (Media & Kommunikationsvetenskap B) - med aktivt menar jag alltså att delta på de flesta seminarierna, inte bara skriva en uppsats i slutet. Skolan känns dock rolig, Kulturpedagogiken verkar absolut vara intressant och kan komma att vara ett bra tillskott till min framtida D-uppsats inom MKV som kommer att fokusera på gräsrotskultur, användargenererad massmedial kultur och dess effekter på det kulturella fältet enligt Bourdieu.

Bättre och bättre

2007-01-26T21:18:00.000+01:00

Idag har jag tagit mig tid att fokusera på mina intentioner igen. Jag behöver också läsa lite mer av det Steve Pavlina skriver för att, precis som han förutspådde, behöver man en nästan daglig dos av inspirerande text eller material för att kunna bibehålla en ständigt hög entusiasm för det man gör och för den framtid som man arbetar mot.

Idag har saker och ting gått bättre och bättre, även om det har haft en mörkare sida till sig. Jag kom upp utan problem 07:45 idag när Karolina vaknade och lät henne ligga på soffan och käka frukost medan jag mös i sängen och njöt av att vara halv-vaken och när Karolina kom in vid 09:00 sköt jag upp ur sängen och var genast igång. Hon öppnade mammas garderob och rotade fram ett par byxor och en t-shirt åt mig och visade stolt upp vad hon hade valt ut för kläder åt mig! Jag åt frukost efter ett tag och vi hade det roligt och det var här jag insåg att jag inte hade vaknat med en enorm huvudvärk som jag hade gjort de tidigare dagarna.

Huvudvärken och den värsta grinigheten är över även om jag fortfarande kan vara lite kinkig och fräsa i när jag absolut inte borde det. Men att spendera en hel dag utan riktig huvudvärk känns helt otroligt befriande och att plötsligt inte känna sig alldeles uppe i varv av irritation över varenda detalj har också varit skönt. Baksidan av detta är att jag nu känner mig helt slut på alla sätt och vis, det märks att kroppen har slagits mot abstinensen i sex dagar nu, att jag har kommit över det värsta innebär ju fortfarande inte att det är över. Cirka fyra dagar till innan min kropp har renat sig från beroendet och jag kan finna någon form av balans i mitt liv.

Nu kommer helgen och jag har som mål att gå och lägga mig när jag faktiskt är trött, inte förlänga dygnet bara för att jag är envis och sedan ska jag komma upp vid 08:00-snåret för skam den som ger sig! Jag menar, bara för att jag inte lyckats till 100% på en gång betyder det ju inte att jag inte är på rätt väg, för jag HAR ju faktiskt vridit fram min inneboende sömnklocka till att hamna ungefär rätt.

Idag hade jag en längre diskussion med Krank och han berättade att han brukade gå och lägga sig vid 18-19:00 om kvällarna och går upp cid 01:30 för att han har insett att han bara slösade bort kvällarna genom att sitta och drälla på forum för att se om någon skrivit något nytt. På natten sover hans inneboende så han har inget annat val än att göra skolarbeten eller vara kreativ samt att det hjälper honom att vara pigg och vaken när han kommer till jobbet vid 08:30 medans alla andra är trötta. Han dricker förresten inte heller koffein utan håller sig till vatten - även som lösning när han har huvudvärk vilket jag inte vet om jag skulle klara. Inte än iallafall.

Idag känns det som om jag inte har gjort särskilt mycket, men jag insåg precis att jag har diskat två gånger, lagat mat, lämnat och hämtat Karolina från dagiset, dammsugit och fixat lite skolarbete så helt dålig har jag ändå inte varit. Saken är den att eftersom energinivån har känts så nere så verkar det som om jag inte har gjort något. Soile hjälpte mig till sist med det genom 50 minuters underbar huvudmassage och intressanta diskussioner som fick mig på "benen" igen rent mentalt och efter detta satte jag fart mot köket för att försöka göra chokladbollar - visserligen inte nyttigt, men gudars så gott! Dessutom behövde jag nog energikicken från chokladbollarna och massagen för nu känner jag mig både kreativ och uppåt, till motsats från känslan som dominerat under dagen.

Personlig utveckling kommer ett steg i taget.

Gårdag och Idag

2007-01-25T11:58:00.000+01:00

Igår hann jag inte skriva något inlägg, mest för att vi var upptagna med att hinna med en massa ärenden på stan. Mina försök att komma upp vid 08:00 misslyckas dag efter dag, vilket får mig att fråga mig själv om mina metoder verkligen är korrekta. Jag har inte arbetat alls på att träna mitt undermedvetna att komma upp när klockan ringer, så som jag blivit rekommenderad, vilket kan vara en av anledningarna till att jag inte klarar av det.

Dessutom har jag av en eller annan anledning haft svårt att gå och lägga mig precis när jag börjar bli riktigt sömnig - ibland är det opersonliga anledningar såsom att vi har filmkväll men ibland är jag helt enkelt för envis, jag väljer att vara uppe för att jag inte vill att dagen ska vara slut än.

Idag är det femte dagen utan Pepsi (koffein + aspartam) och gårdagens svåra problem känns som om de har släppt. Igår var jag lättirriterad, ledsen och kände av mitt "behov" mer än någonsin förut, det var helt enkelt inte lätt att vara mig igår. Men det verkar också som om den fjärde dagen var "toppen" på berget och att jag nu mår mycket bättre. Jag har inte vaknat med huvudvärk och jag känner inte ett enormt sug efter vare sig Pepsi eller något sött.

Idag hann jag inte heller äta frukost, vilket jag först trodde skulle distrahera mig något enormt, men det har visat sig att jag har fungerat relativt bra de två första timmarna utan frukost, så jag kanske får revidera mina morgonplaner vid ett sådant tillfälle att jag faktiskt kommer upp vid 08:00 - till att vara mer fokuserade på personlig utveckling så tidigt.

För det första vore morgonen ett bra tillfälle till att ta en promenad och duscha innan Karolina vaknar, sedan kan jag göra gröt och äta frukost tillsammans med min dotter och känna mig fräsch och pigg istället för stendum och halvdöd som brukar vara standard annars när jag sover för länge. På så sätt kommer jag dels att vara piggare, få mer gjort, känna mig fräschare samt förhoppningsvis gå ner litegrann i vikt också. Den enda nackdelen är att om Karolina vaknar när jag inte är hemma så får Soile gå upp istället för mig.

Det för oss oavbrutet in på den andra delen av "problemet" med sådana morgonrutiner - de förutsätter nämnligen att Soile är hemma, för annars kan jag inte lämna en sovande dotter ensam hemma i 30 minuter medan jag går på morgonpromenad. Det vore att svika min dotters och min fru's förtroende och att vara en riktigt dålig far. Bara tanken får mig att må illa.

Överlag måste jag säga att det känns bra att jag iallafall ligger väldigt bra till med tre av fyra av mina personliga utvecklingsprojekt: Jag bloggar dagligen, så jag kan föra en journal över vad jag gör och hur jag mår, jag har slutat dricka koffein och genomgår både en reningsprocess och en abstinensprocess samt att jag har slutat äta rött kött. Dels för att det tar längre tid att smälta och jag känner mig som en utslagen buffel efter att ha ätit, dels för att jag mår generellt sett bättre med vitt kött såsom fågel och fisk.

Men nu har tiden kommit att ta mig till bussen, åka hem, ge min fru en kyss och gå hem och äta frukost!

Effekter

2007-01-23T18:47:00.000+01:00

Igår somnade jag 22:00, dels på grund av att Soile "lurade" mig i säng eftersom hon var trött, men likaledes som en reaktion på att jag sov så lite dagen innan. Jag har på ett helt annat sätt blivit medveten om kroppens reaktioner på mina medvetna val, något jag är övertygad om kommer att ge mig ett starkt stöd i mina fortsatta personliga utveckling.

Lite som av en slump vaknade jag vid 08:00 idag, inte på grund av att jag satte klockan (detta glömde jag eftersom jag somnade med Soile vid 22:00) utan för att Soile lämnade lägenheten och jag mer eller mindre återställt mitt sömnbehov. Visserligen låg jag i sängen fram till 09:05 och dels försökte somna om, dels njöt av att vara så pigg som jag var så här tidigt.

Effekterna av att jag lämnat Pepsin bakom mig (tredje dagen idag) börjar dock visa sig, fast inte till den grad jag hade förväntat mig. Viss huvudvärk, lite irritation och ett starkt sug efter Pepsin har manifesterat sig, men det är också allt. Jag är inte alls lika stingslig som jag hade förväntat mig, men detta kan bero dels på mitt nya lugn och dels mitt fokus på att bli av med mitt koffeinberoende.

Jag har också bestämt mig för att utvärdera den tid jag lägger ner på att se på TV (allmänt), tv-serier och film för att bättre kunna utnyttja min tid. TV överlag har ingen som helst mening har jag upptäckt för trots att om jag ser ett bra avsnitt av en serie så är aldrig serien tillräckligt bra för att jag ska ta mig till datorn och ladda ner den för att se den från början. De serier jag följer är redan nog - så jag rensade i gamla serier som jag ändå inte ska se eller se om. Jeremiah var en av dem - trots att den täcker in ett ganska intressant spektrum (efter apokalypsen och gudomlighet) så känner jag inte att den ger mig tillräcklig mycket som individ.

Jag har kommit fram till att en serie måste uppfylla vissa kriterier - antingen ska den roa mig eller ge mig någon form av kunskap, eller så ska den ge mig uppslag och idéer, antingen för mitt spelledande eller för mitt liv och min utveckling i stort. Om jag inte får ut något av det jag ser, vad är då poängen i att överhuvudtaget se det då? Filmer brukar jag få ut väldigt mycket av, både i form av underhållning och i form av idéer.

Soile fick stå ut med ett litet utbrott av mitt dåliga humör och jag märker, alltmer dagen löper, hur jag har bra mycket kortare stubin än innan. Än så länge tror jag Soile föreslagit att jag ska börja dricka Pepsi kanske 20 gånger... så ni förstår själva att jag måste varit lite jobbig att vara med.

Denna vecka börjar både våra nya serier och rollspelandet, något som verkligen är ett utomordentligt sätt för mig att underhålla mig. Som SL får jag utmana och utveckla min fantasi samt min sociala förmåga, vilket jag även känner när jag själv spelar. Då är det också starkt avslappnande. Speciellt nu när jag har fått en möjlighet att spela på engelska tillsammans med Chris i en kampanj som på alla sätt och vis verkar passa min spelstil!

Lilla bror Duktig

2007-01-22T12:12:00.000+01:00

Mitt experiment föll i bitar idag, iallafall rent sovmässigt - men det fanns flera förklaringar varav den starkaste var att jag inte gick och la mig när jag började bli trött och att jag inte varvade ner ordentligt. Soile var smart och la sig i sängen och läste så att hon lätt kunde somna när hon blev tillräckligt trött medan jag valde att sitta framför datorn halva natten. Att Karolina vaknade cirka en timme efter att jag gick och la mig hjälpte inte heller eftersom jag då förlorade viktig REM-sömn.

Jag arbetar för fullt med att utnyttja min tid bättre och även om framstegen för tillfället är små så har jag de senaste dagarna kommit långt. Jag har fortsatt skrivandet på The Mind Unveiled, min psionics-bok som jag skriver för Dreamscarred Press och trots lite mental skrivkramp under julhelgen har saker och ting börjat lossna till sist.

Rent skolmässigt sett så har jag nu fått en examinationsuppgift att göra för att komplettera Media & Kommunikationsvetenskap C (MKV-C) som jag kan göra hemma, vilket är en stor fördel för mig. Imorgon blir det till att söka reda på den kurslitteratur som jag behöver använda mig av för att besvara frågorna och kopiera alternativt låna det jag har ett behov av. Känns jävligt skönt att faktiskt ha tagit tag i detta och börjat ordna upp med de gamla saker som har hängt över mig sedan flera år tillbaka.

Förhoppningsvis så kan jag få en hemtentamen av Mathias Sylwan också som blir den som ansvarar för att jag får mina 5 poäng för MKV-B, vilket är det sista hindret för att jag ska få en kandidatexamen till sommaren, samt att jag med gott sinne kan fortsätta mot att läsa MKV-D till hösten och ta min magisterexamen.

Som jag sade tidigare handlar det för mig numera om att fokusera på mitt mål, entusiasmera mig själv och inte ge upp. Inget är längre omöjligt!

Att sätta mål

2007-01-22T02:05:00.000+01:00

Idag har jag då satt mitt mål att under 30 dagar gå upp klockan 08:00 eller tidigare, oavsett vad som händer och sker. Om jag gillar det efter denna tid kommer jag att fortsätta för att på så sätt få mer dagsljus och mer aktiv tid. Jag har lagt märke att de dagar jag generellt sett går upp "tidigt" så är jag visserligen trött en stund på morgonen men jag är piggare under hela dagen.

Visserligen var så inte fallet idag eftersom jag var trött som en hel armé bara för att jag vaknade tidigt, men då var jag inte heller mentalt förberedd på det hela. Idag har jag fokuserat på ett annat sätt och snart är det dags att gå och lägga sig eftersom jag känner tröttheten krypa på. Sen har jag inte druckit en massa Pepsi innan jag ska gå och lägga mig, vilket lär hjälpa med min sömn.

På tal om Pepsin, jag undrar om det inte börjar bli dags att knäcka den där pippin trots allt? Jag tänker inte föresätta mig att bryta mina Pepsi-vanor innan vi har flyttat, men ju mer jag funderar på hur ett bra liv är desto mer inser jag att jag inte kan uppnå mina mål om jag hela tiden är beroende av koffein och aspartam. I det långa loppet är jag fullt medveten om att jag inte får ut något av att dricka Pepsi förutom att vi i familjen spenderar nästan 1000 kronor varje månad på mitt beroende.

Seriöst, vad kunde inte vi göra med de pengarna istället? Skulle inte min kropp må bättre av att jag inte pumpade den full med VÄLDIGT mycket koffein och aspartam varje dag? Det stora problemet med att sluta med Pepsin blir ju faktiskt sötsuget och min grinighet (helt normalt när man lider av abstinens) - så jag får helt enkelt se till att köpa en massa grönsaker att snaska på när suget kommer och gå ut och gå en massa när grinigheten smyger sig på.

Huvudvärken tänker jag försöka fuska med och ta huvudvärkstabletter för att klara mig igenom, men annars så har jag ett starkt förtroende i att jag kommer att klara av att överkomma mitt starka beroende. Jag tänker försöka redan idag - min sista Pepsi är urdrucken och ekonomin tillåter inte att vi slösar pengar på läsk förrän vi får CSN-pengarna. Med andra ord finns det både inomstående och utomstående anledningar och motivation.

Jag återkommer med uppdateringar om mina sov-vanor och mitt Pepsi-beroende.

Första dagen av resten av mitt liv

2007-01-21T09:23:00.000+01:00

Igår tog jag de första stegen, både i min blogg och i den riktiga världen mot att förändra mitt liv. Intention-manifestation idén verkar nu arbeta medvetet för att hjälpa mig mot mina mål och trots att jag vaknade klockan 08:30 idag så kunde jag inte somna om. Det enda som snurrade runt i mitt huvud var tankar om min framtid och hur saker och ting verkade lösa sig om jag bara var fokuserat positiv.

Nu tror jag inte att jag var direkt medveten om det faktum att Karolina kanske vaknade för att underlätta för mig att ta mig upp klockan 08:00, som jag föresatt mig. Steve Pavlina (ni kommer ihåg honom va?) föreslår att om man vill försöka förändra något i sitt liv så ska man utgå från 30-dagarsmetoden - föresätt dig att klara av 30 dagar och inget mer. Om du sedan gillar förändringen efter 30 dagar då har du redan kommit över den två veckorsperiod som brukar föreligga med problem, oavsett om det är att förändra sin diet, sluta dricka Pepsi MAX eller börja gå upp klockan 08:00 varje dag.

Det sistnämnda är mitt personliga mål och jag ska träna på att komma upp ur sängen när klockan ringer och försöka skapa en undermedveten mekanism. Alla vet väl hur det känns när man ska upp tidigt på morgonen - man har alltid någon ursäkt för sig själv som att det är "för kallt utanför sängen" eller att "man kan sova bara 5 minuter till". Oavsett vad de exakta tankarna och orden är som dyker upp så brukar det sluta med att man somnar om och då kommer man att fortsätta sova ett bra tag till. Tanken är alltså att man ska avskilja det medvetna "jaget" från att göra det valet på morgonen och låta det undermedvetna eller mekaniska medvetandet sköta själva uppstigandet. När man väl är uppe och påklädd så känns det genast lättare att fortsätta vara vaken än att krypa ner i sängen igen.

Hur ska jag klara av att vakna vid en exakt tid då? Jo, idag ska jag köra 20 träningspass för att träna mitt "mekaniska undermedvetna" (samma del av vårt psyke som tillåter oss att cykla utan att fokusera fullständigt på hur vi gör - det har blivit mekaniskt). Varje träningspass kommer att vara i cirka 2 minuter och går ut på att jag ska lägga mig i sängen i mina nattkläder, ställa klockan cirka 1 minut framåt och lägga mig ner och "sova". När klockan ringer ska jag sätta mig upp ur sängen, sträcka ordentligt på mig, ställa mig upp och klä på mig. Detta ska jag alltså upprepa 20 gånger idag - för om jag ska vara ärlig, vad är 40 minuters träning mot att jag får 2 timmar mer varje dag om jag går upp tidigare? Dessutom blir det en intressant utmaning att se om jag kan konditionera mig själv till att reagera på det här viset samtidigt som det ger mig personlig erfarenhet i att utvecklas.

Så, från och med idag den 21:a januari fram till och med den 21:a februari ska jag gå upp klockan 08:00 varje dag när klockan ringer oavsett hur länge jag "får" sova, såtillvida jag inte behöver gå upp tidigare. Varje dag ska jag likaså träna mitt mekaniska undermedvetna och konditionera mig själv till att komma upp ur sängen omedelbart - förhoppningsvis kommer jag att blogga om hur detta experiment går så att jag själv dels får en journal över hur det går samt för att kanske hjälpa någon annan i framtiden.

Personlig utveckling

2007-01-20T18:47:00.000+01:00

Den senaste tiden har jag börjat studera vad som kallas för "The Law of Attraction" eller vad Steve Pavlina i sin blog (www.stevepavlina.com) kallar för "intention manifestation" - att manifestera vad man i sitt sinne tar för sig. Ett ganska gott exempel är att jag för flera veckor sedan bestämde mig för att utöka min vänskapskrets och finns någon som jag kan relatera till, en individ som delar både min hobby och har en egen familj. Genom att fokusera på detta - att träffa nya vänner - så manifesterar jag positiv "psykisk energi" eller vad Freud och Jung skulle kalla libido. Genom detta manifesterande av positiv libido så formar jag min omvärld till att uppfylla mitt förväntade tillstånd - en ny vänskap. Vissa människor som beskriver The Law of Attraction blir mystiska och lite världsfrånvända och talar om våglängder eller subjektiva universum där man magiskt åstadkommer något genom att fokusera på det.

Saken är den att vi idag inte förstår allt i världen, trots att vi kan se dess effekter och det är på denna nivå jag bemöter The Law of Attraction - ett fenomen jag inte kan, eller försöker, förklara, men som jag ändå tänker följa och arbeta med. Saken är nämnligen den att jag HAR träffat nya människor den senaste tiden varav en person speciellt uppfyller min önskan. Så länge man fokuserar på ett positivt slutstadium tror jag att Gud, världen och ditt eget psyke kommer att lösa detaljerna med hur man faktiskt tar sig dit. Om man oroar sig för HUR man ska ta sig dit fokuserar man inte sin energi på något positivt utan på något negativt - oron för att saker och ting ska misslyckas.

Jag har försökt med intention-manifestation under en kortare tid och det verkar faktiskt fungera. En av mina första steg mot ett välmående liv är att inse att jag inte kan kvalificiera mig själv vare sig som katolik eller kristen, däremot är jag troende på Gud. Denna tro har jag nu "hittat hem" i, i form av Baha'i religionen. Om du är intresserad av religionen föreslår jag att du läser mer på Wikipedia: Bahai Faith @ Wikipedia

Därför har jag också bestämt mig för att utveckla mig själv och vem jag är. Exakt vilka förändringar jag ska försöka mig på har jag inte helt och fullt bestämt mig för, men den första tanken har iallafall format sig. Jag tänker sluta äta rött kött (nöt och gris) i min egen kost och fokusera på kyckling (fågel) och fisk istället. Jag ska börja med detta i 30 dagar för att se om jag klarar av detta samt hur min kropp och mitt psyke mår - som en del av detta kommer jag också att försöka fylla ut mer av min kost med grönsaker och vegetabilisk kost.

Överlag så känner jag att om jag fokuserar positivt på mina mål, använder min tid mer effektivt och blir mer engagerad i vad jag gör och försöker uppnå vad som inom psykologin kallas för "flow" när jag arbetar - oavsett om det är studier eller författande - så kommer jag att kunna uppnå mycket mer än vad jag gjort fram tills idag.

Vår digitala framtid?

2006-10-16T22:35:00.000+02:00

Förra måndagen exploderade nätet med information att det absolut största informationsföretaget någonsin, Google, hade köpt världens största videosajt, YouTube. Nu har det gått lite tid och domedagsprofeterna har förklarat att Google kommer att bli stämda och överkörda av mediabolagen medans änglarna sjunger om den sköna nya värld vi alla kommer att bli en del av.

Visst, jag får erkänna att 1,65 miljarder dollar är mycket pengar för ett företag och en sajt som är lite mer än ett år gammal, men å andra sidan representerar YouTube den nya generationen nätanvändare. Användare som inte längre nöjer sig med att lojt ta emot sin media från stora mediekoncerner, användare som numera inte bara rippar TV-serier och lägger upp dem timmarna efter de har sänts, utan också själva börjar producera amatör-TV.

YouTube har redan börjat locka mig där TV sedan länge slutat att locka mig. Jag ser de senaste serierna nedladdade från nätet, ibland med text, men aldrig på TV. Jag ser mina nyheter på www.svt.se och antingen köper jag mina nya filmer på DVD (via nätet) eller så laddar jag hem dem först. Ändå tillhör jag en "äldre" generation av internet-användare - vi har ingen webbkamera som vi använder när vi chattar, jag filmar inte material som jag sedan lägger upp på nätet och så vidare. Men jag konsumerar precis sådan media.

Individers åsikter och tankar känns mer aktuella och intressanta än mycket av vad media erbjuder mig idag, utan asjobbig reklam eller snusförnuftiga idéer. Hade jag haft pengarna eller kontakterna till det hade jag börjat arbeta på en sajt där man kan se alla de senaste serierna dagen efter de har sänts i USA. Streamade, förslagsvis med samma Flash-teknologi som Google Video använder sig av. Kostnad? Ingenting - men företagen som lägger ut sina serier kan använda sig av "embed-teknik", att bädda in små reklam-meddelanden i sina serier. Vid sidan om alla serierna använder man sig av annan reklam också, allt från Adwords till VideoAds - och sedan delar man intäkterna med företagen.

Jag ser framför mig en ny värld där de digitala medierna använder sig av tekniken istället för att bekämpa den och där användarna får tillgång till ny, snabb och intressant media för en billig penning. Att betala 5 dollar i månaden för att se de senaste serierna (Heroes, Lost, Desperate Housewives, 4400, Battlestar Galactica, Stargate Atlantis) är småpotatis som jag gärna betalar - tänk er 100 miljoner människor som gör samma sak?

En minister som inte betalar av ideologiska skäl?

2006-10-12T12:54:00.000+02:00

Här ser vi tre ministrar som alla på ett sätt eller ett annat fuskat med de avgifter som vi "vanliga medborgare" förväntas betala.

Av många anses det vara allvarligt att nytillträdande ministrar själva väljer att ignorera sådant de sedan förväntar sig att vi som medborgare ska göra. Tidigare har folk avgått eller blivit utsparkade från regeringen för mindre misstag, särskilt från ett ideologiskt perspektiv.

Men ställ er frågan - om en minister, en av staten utsedd representant för folket, har rätt att av ideologiska skäl fullständigt strunta i att betala vissa avgifter - varför skulle inte vi ha det? Jag gillar SVT och har inget emot att stödja dem genom tv-licensen, däremot ser jag inget nyttigt i dagens svenska Försvar eller Kungahuset. Jag vill sluta betala skatt för att dessa instutitioner ska fortsätta existera.

Man kan se detta som en applikation av den yttersta marknadsprincipen där medborgarna med hjälp av sina skattepengar, bestämmer vad som ska finnas eller inte finnas. Om jag själv fick avsätta mina procentenheter på skattesedeln, skulle saker och ting verkligen se ut som de gör idag? Jag hade tagit varenda liten tusendels procent som ligger på Kungahuset och Försvaret och lagt dem på Skola och Vård exempelvis.

Faktum är att det vore intressant att se, procentuellt, var våra skattepengar tar vägen. Vad gör kommunen med mina pengar, vad gör staten och landstinget? Ge oss valmöjligheten att acceptera regeringens spenderande eller själva avgöra vart just våra skattepengar ska ta vägen. Självklart kan man göra detta inom de redan etablerade områden som finns, vi behöver inte ge varenda skattebetalare full frihet att instifta nya områden - bara omfördela som de själva anser vara rätt.

Direktdemokrati - den representativa demokratins värsta fiende?

Ingen hittar till min lilla blogg

2006-09-25T22:53:00.000+02:00

Min blogg känner sig ensam och övergiven i den mörka cyberrymdens oändliga vistor.

Hursomhelst - man kan fan inte klaga på allt i livet! Särskilt inte eftersom det verkar som om de gamla skolproblemen löser sig (vi har fått alla poäng, bara någon lite fnurra med Ladok-registreringen) vilket innebär att vår ekonomi kommer på fötter igen.

Tele2 har dragit tillbaka sina bisarra påståenden och jag slipper bråka med dem och deras inkassobolag. Känns ju ganska nice, särskilt eftersom det BARA tagit dem två månader att komma så här långt. Antar att jag får bråka med Glocalnet imorgon eller något liknande.

Först verkade det som om jag inte skulle få läsa Engelska eftersom läraren ansåg att jag missat för mycket (vilket berodde på att jag blev antagen sent) men nu har prefekten från instutitionen minsann pratat med läraren som nu har bjudit in mig till klassen. Känns bra, men nu får jag inte missa EN endaste lektion och jag har ett riktigt stort arbete framför mig att göra. Känns konstigt nog riktigt skönt - jag vill inte "slacka ner" på takten nu när jag tagit 10 poäng på tre veckor så är det väl lika bra att köra på för fulla muggar. Om jag lyckas arbeta ikapp mig på Kulturbegreppet och Englisn through Contact and Context ska jag försöka komplettera lite annan Engelska (min A-kurs var med didaktiskt inriktning, jag ska läsa om de "vanliga" delarna som inte handlar om didaktik).

Så... skolan är löst, pengarna verkar lösa sig och lärarna löser sig. Känns jäkligt konstigt, vad är det som kommer att gå fel nu i sådana fall? Motivationen ligger FORTFARANDE på topp, trots alla motgångar så jag börjar bli jäkligt orolig. Vill bara vara så jävla glad över att allting faktiskt går framåt, att allt faktiskt verkar lösa sig, men är lite för feg för det. Är rädd att jag ska jinxa oss och dra på oss ännu värre otur och misslyckande.

Men, jag håller tummarna!

Framtidstankar igen

2006-09-21T13:34:00.000+02:00

Ok - allt det "gamla" skolarbetet är färdigt utom en endaste liten examinationsuppgift som vi inte har fått än. Jag är den enda som behöver få in den inom en vecka också eftersom det inte gör så mycket om Soile's betyg blir några veckor försenade - hon får sina pengar ändå. Däremot är det fan i mig inte lätt att leva tre personer på en persons studiebidrag+lån. Faktum är att det inte riktigt går.

Hursomhelst känns det som om jag åtminstone kan se ljuset i slutet av tunneln. Tittar maniskt på klockan och dubbelkollar min Gmail så ofta att det börjar bli löjligt. Vill bara få veta att de tidigare uppgifterna är godkända och få reda på vad jag ska börja arbeta med så att jag kan få det gjort. Förslagsvis ikväll redan. Antagligen kommer dock Febe att vilja ha en massa referenser från böcker som vi inte har hemma så jag får åka ner till Högskolan och häcka i biblioteket typ hela fredagen (efter att jag lämnat Karolina dvs). Hoppas hoppas hoppas!

Budgivning på ett hus imorgon, men det verkar inte troligt att vi har en chans. Budgivningen börjar liksom på 1,2 miljoner så såtillvida inte en massa folk hoppar av är vi körda på en gång. Wheee. De andra husen vi tittat på (kedjehus) verkar däremot lovande och vi har några visningar nästa vecka. Priserna verkar också lite mer lovande (900'000 kr och uppåt kanske inte är direkt "lovande" men bättre än tidigare) så vi kanske har en chans. Troligen inte eftersom folk, som jag tidigare sagt, är helt från vettet när det kommer till just att köpa hus. De betalar gärna 150% över rekommenderat pris, bara för att FÅ det de vill ha.

Jag har insett att jag kan vänta med huset tills vi "träffar rätt" så att säga. Det ska se bra ut, kännas bra när vi är där och ha ett någorlunda bra område för alla tre. Jag tror på att Gud har ett gott öga till oss, eller åtminstone att han bryr sig om oss, så jag tror vi kommer att hitta det rätta huset för eller senare.

På tal om hus, vore det inte riktigt kul om jag kunde designa ett alldeles "eget" spelrum? Ett ordentligt bord, bra (men inte supersköna) stolar, bokhyllor med böcker och inredning som passar (drakar, svärd osv, ni vet hur det är!). Möjlighet till bra belysning eller låg belysning, gärna med någon typ av ljudinstallation så att jag kan börja göra soundtracks till vårt spelande igen. MMmmmm... mumma! *drömmer*

Mitt strå till stacken?

2006-09-17T13:41:00.000+02:00

Så har jag spenderat cirka 3 timmar utanför Andersbergs vallokaler och agerat valvärd för Piratpartiet! Jag har delat ut valsedlar, förklarat vad vi står för, diskuterat politik med Socialdemokraternas representater (de enda som var här förutom vi) samt njutit av att värmen sakta men säkert kommit in under dagen.

Vi had emed oss nästan 1000 valsedlar och när jag kom hem vid 13:00 var det dags att ringa in efter fler - de börjar redan ta slut. Litegrann av en skräll kanske, eller så är det många som tar för att de inte vill visa sina politiska åsikter direkt. Hursomhelst är det jävligt kul att se hur saker och ting sker runtomkring mig.

Men än är det vind i seglen och vi har skutan inriktad mot Stockholm - tyvärr redovisas inte våra partisiffror separat ikväll, utan vi får heja på "Övrigt" stapeln. Som tur är verkar det inte som om SD delar stapeln med Piratpartiet utan de kommer att redovisas separat eftersom de kom över 1% förra valet. Kan vara skönt att veta att en majoritet av Övriga Partier kan vara PP och inte SD.

Om DU läser detta och inte har varit iväg och rösta så spring iväg på en gång! Rösta gärna på Piratpartiet och om våra valsedlar inte finns utlagda där, ta en tom Riksdagssedel och skriv "Piratpartiet" på det och lämna in. Funkar lika bra som en av våra vanliga!

När Karolina vaknar och Soile kommer från jobbet ska jag iväg en snabbis till ut till Stefan och Tessie som kör hårt vid vallokalerna just nu. Kommer nog inte orka köra ett "riktigt pass" till, men kan alltid vara sällskaplig och trevlig!

Jakten fortsätter väl?

2006-09-12T10:57:00.000+02:00

Tja, jag antar att jakten på det "rätta huset" för oss kommer att fortsätta. Öppen visning idag på Storhagssvängen 57 med lagom stor gård och fin interiör. Utgångspris 1,1 miljoner så jag är lite försiktigt skeptiskt till våra chanser. Denna gång ska jag dock ta och tala med ägaren och se om det inte finns möjligheter till att komma överens utan mäklaren, speciellt eftersom det är samma mäklare som bidragit med så mycket tjafs om Tjädervägen 11.

Förresten, Soile's pappa ringde igår och påpekade att han var övertygad om att källaren var fuktskadad och att den konstiga lukten vi kände när vi var där inte var ingrodd cigarettrök utan en påbörjan till mögelskador i källaren och då hade vi en jävla tur. En dränering kostar mellan 40'000 - 100'000 kronor, men en fullständig fuktbekämpning, särskilt om vi fått mögel kostar i runda slänger en kvarts miljon om inte mer. Lyckat det hade varit!

Satan dansar på vårt liv

2006-09-11T15:13:00.000+02:00

Som det ser ut nu blir det ingen villa, ingenting. Framtiden är en hög med bajs som matas in i en fläkt framför våra ansikten. Inget lån, ingen villa. Inget nånting, oavsett vad vi vill eller hoppas på. Faktum är att, så fort vi kanske, för en sekund, verkar gilla vårt liv eller finna någon liten glädje i något så ska allting gå åt helvete.

Skolan? Ja, Febe drygar sig om att våra uppgifter inte är "tillräckligt korrekta" och är lika ospecifik som alltid (gör bättre). Villan? Ja, banken drygar sig om att VI inte är tillräckligt korreka och är lika personlig som alltid (lån? Glöm det!).

Wow - fan vad bra allt kommer bli. NOT.

Skola, pengar och framtid

2006-08-31T15:19:00.000+02:00

Satt och läste Metro på bussen idag och läste om olika Trainee-program (oftast dock bara öppna för civilekonomer och civilingenjörer) där man fick arbeta som underbetald medarbetare ett tag men sedan blir garanterad ett jobb. Känns inspirerande att veta, att söka "riktiga" jobb känns plötsligt bra mycket verkligare med tanke på att jag förhoppningsvis har en examen om 1-1½ år (beroende på vad som sker). Idag ska jag registrera mig på www.monster.se och ordna min profil på Arbetsförmedlingens hemsida - om så bara för att börja få grepp om saker och ting.

Soile började skolan idag och kom hem alldeles sprudlande glad och energisk, verkar som om hon har valt helt rätt kurs eftersom hon gillade alla uppgifterna. Hon och Tessie ska plugga tillsammans denna termin, något som kan vara bra för dem båda (av olika anledningar). Soile kommer nog att må bra av att kunna vara med någon annan än mig under en tid, om så bara för att få annat sällskap. Tessie kan behöva lite extra motivation för att komma iväg till skolan och jag tror att båda växer som individer av skolgången tillsammans!

De ekonomiska problemen "fortsätter" denna vecka i form av att Högskolan i Gävle har slarvat bort cirka 15 av våra 20 poäng från våren - vilket betyder att vi inte får några studiebidrag från CSN. Lyckligtvis är detta bara byråkratiskt tjäbbel, har redan "hittat" 5 poäng som något kansli inte hade ordnat korrekt och fått upp spåret på de andra 5-10 poängen i form av att någon byråkratisk pappersvändare missat att registrera oss på rätt kurser i våras. Klockrent! Som jag sade tidigare känns det som om det endast är Antagningsenheten som faktiskt sysslar med studentservice, de andra byråkraterna för krig mot studenterna.

Igår betalade jag för www.stormhierta.com -> det finns inget på sajten än, men nu äger vi "vår" adress och jag funderar på vad jag ska göra av sajten. Kanske låter jag det vara en företagssajt eller så gör jag det till en familjeblogg med våra bloggar, bilder och allt sådant fint men lite flummigt. Vi får se vart vi tar vägen i framtiden!

Så börjar MITT nya liv

2006-08-29T22:17:00.000+02:00

Var hos läkaren idag för att diskutera remiss till dietist, läkemedlet Reductil och allmän viktnedgång. Att ta det första steget är alltid lätt när det gäller att gå ner i vikt, det svåra är att fortsätta gå hela vägen fram till slutet. Idag väger jag cirka 140 kg (egentligen borde jag ta några foton på hur jag ser ut så jag kan se skillnaden senare) och jag siktar på en idealvikt runt 98 kg samt en livsstil som jag kan fortsätta med resten av mitt liv.

Jag vill inte svälta eller bara leva på grönsaker. Jag vill ha plats i mitt liv för att kunna äta ett gott mål mat, ta en godisbit undantagsvis och fortfarande må bra. Att förneka mig själv allt kanske leder till snabbare resultat, men det kommer inte att leda till ett liv jag faktiskt kan leva i 50-70 år till. Däremot måste jag börja röra på mig mer, äta mindre portioner, få lite mer rutin både hur jag sover, äter och lever. Jag vill kunna leva tills jag får se mina barnbarn, leka med min dotter under hela hennes liv och inte bli svettig av att gå och handla.

Imorgon ska jag in och lämna in anmälan till Kultur & Kommunikationsprogrammet och min första föreläsning blir på tisdag nästa vecka. Känns skitbra att faktiskt ha ett "riktigt" mål som jag kommer att kunna uppnå snart! Lärarexamen ligger fortfarande med på min lista över saker att göra, men när jag började plugga till lärare kändes det extremt långt borta (4 år bort ungefär) medans Informatörsexamen bara ligger cirka ett år in i framtiden. Jag behöver läsa deras grundkurs samt Engelska B. Däremot behöver jag kompletteringsläsa min MKV (fattas 10 poäng där) samt läsa ikapp de Engelska A-kurser som jag inte läste eftersom jag hade Didaktiskt Inriktning på min Engelska (lärarfokus med andra ord).

Allt som allt kanske 20 poäng "extra" att läsa ikapp. Min plan är att läsa ikapp all Engelska A som krävs denna termin eftersom första terminen på ett program ofta är ganska "snäll" - hoppas bara att mina högtflygande planer faktiskt håller hela vägen denna gång. Jag tenderar till att vara jättemotiverad och glad i början men ha jävliga problem med att faktiskt avsluta något. Soile påpekade idag att under de tre år som vi varit tillsammans så har jag faktiskt inte gjort NÅGOT ordentligt - och hon har rätt! Jag har en enorm potential, men jag slösar bort mitt liv med att vara lat och inte anstränga mig. När något blir jobbigt ger jag upp istället för att fortsätta tills det lättnar upp och detta är nog det absolut viktigaste för mig att ta hand om.

Om jag inte får ordning på den delen av mitt psyke, min personlighet, kommer jag antagligen att slösa bort (slöa bort?) resten av mitt liv. Jag behövde en ordentlig spark där bak och jag tror att Soile gjorde rätt i att vara ärlig med mig. Istället för att vara snäll och omtänksam NU ser hon till framtiden, hon är omtänksam men det kanske kändes lite jobbigt just när hon sa det.

Därför ser jag detta som början på MITT nya liv. Skola med ett mål jag kan (och vill) uppnå, viktnedgång som ska hålla, ett sundare liv med mer energi (viktminskning ger mer energi, vilket ger mig större chanser att klara mig genom det jobbiga) och en framtid som börjar kännas ljusare.

Tack för sparken Soile. Den gjorde lite ont i min "stolta bak" när foten träffade, men jag har börjat röra på mig nu. Framåt. Mot framtiden.

Every day, we grow. We grow stronger, or we grow weaker. The choice is yours.

En helg på speed?

2006-08-27T23:28:00.000+02:00

Så var den helgen över och jäklars vad snabbt allt gick! På fredagen var vi iväg och kollade på ett hus här i Andersberg som de ville ha hela 1,4 miljoner för. Knappast värt det visade det sig och vi överlämnade Karolina till min mamma efter en snabb inspektion av huset. Vissa säljare är helt från vettet - hoppas inte köparna i Bomhus är det för vi vill så gärna ha huset!

Känns som om alla ens tankar kretsar kring det där huset på Tjädervägen 11, man funderar på hur man ska göra om i källaren, vad man kan göra av bastun, hur mycket saker och ting kommer att kosta, vad man ska göra med de olika rummen, hur man ska tapetsera osv osv. Allt känns som om det vore helt RÄTT för oss, för vår lilla familj. Jag tror jag ska be, Gud brukar lyssna om man ber om saker av rätt anledning och det vore för alla oss tre (fyra-fem till och med om man tänker på framtiden).

Det går slött med "företaget" då ingen av leverantörerna har svarat mig, efter skolan kommer igång ska jag försöka mig på telefonkontakt med dem istället för e-post. Funkar ju uppenbarligen inte! Å andra sidan börjar jag få grepp om Joomla & Virtuemart så det är nog ganska bestämt att jag kommer att använda mig av denna lösning för att bygga min e-butik med. Då har jag även möjligheterna att skapa ett community runt fenomenet och därmed kanske skapa ännu starkare band mellan butiken och kunden samtidigt som jag får en bra arena för feedback!

Börjar min framtid HÄR?

2006-08-24T19:05:00.000+02:00

Här är mitt senaste projekt. Ett ganska fint litet hus på 78 kvm med 3 rum och en ganska stor gård. Källaren är ganska stor och tillåter att man gör om åtminstone två rum till "riktiga" rum eller så kan man göra om hela garaget till ett större rum.

Som sagt, stor potential och då har vi inte ens tittat på att bygga om eller bygga ut, vilket halva Storhagen redan gör. Varenda hus var tillbyggt eller under ombyggnad på vår lilla promenad från Soiles föräldrar till villan (som alltså ligger inom promenadavstånd).

I dagsläget vet jag inte riktigt hur stor chans vi har att få den då den har ett bra pris (850'000 kronor) och ett riktigt bra läge (Storhagen i Bomhus) samt det faktum att över 20 personer har anmält sig för visningarna. Inte bra alls. Vi har redan skickat in vår intresseanmälan för huset och lite frågor, men denna gång tänker vi INTE vara de första att lägga bud på huset. Vi får se vad de andra lägger för startbud och så utgår vi därifrån. Personligen vet jag inte om jag vill gå över miljonen för huset, men vi kommer att få ny-indraget bredband (fiber) och fjärrvärme i huset så det kommer att bli ganska låga uppvärmningskostnader och bredbandet hjälper både mig och Soile samt vår IP-telefoni, som spar in pengar.

Hoppas det kommer att gå bra!

Tele2 är inte heller så bra!

2006-08-24T14:54:00.001+02:00

Idag fick vi en "påminnelse" från Tele2 om vår telefoni - vad bra, för vi har inte vår telefoni genom Tele2 och har inte haft på länge! Smarta pojkar och flickor! Så nu sitter jag i deras OÄNDLIGA telefonkö och väntar på att få skälla på någon i deras kundtjänst. De kan glömma att jag tänker betala deras räkning och om de tjafsar tänker jag debitera dem för min tid (konsultlön antar jag är godtagbart? Cirka 400 kronor i timmen).

Med andra ord måste jag sälla Tele2 till raden av särdeles inkompetenta telefoniföretag.

Vrede över Glocalnet & Socialstyrelsen

2006-08-22T17:18:00.000+02:00

Vi kan börja med socialstyrelsen - antar att de flesta vet att vi fått lite hjälp över sommaren från Soc så jag känner inte att jag har något att dölja (eller skämmas för för den delen). Nu är det så att Socialen har kvalificierat sig för ett idiot-diplom. De förklarade att de "eventuellt kan begära tillbaka lite pengar" från Soiles lön eftersom vi dels är studenter och dels sommarjobbar (så Soile får pengarna en månad senare) - ett slags lån på en del av pengarna... sa de. För att vi skulle få bidraget skrev vi på en massa papper - inklusive en fullmakt visade det sig senare. Fullmakter ska bevittnas av minst två personer, det fanns inga vittnen när vi skrev på.

Men vad Socialen säger och vad de sedan gör är två helt skilda saker. När Soile fick sin lön tog de tillbaka ALLA pengarna vi fått under sommaren. Utan att prata med oss, utan att fråga om det var OK. Innan lönen hade hamnat på pappret hade Socialen stulit pengarna. Ja, stulit. För om Soile hade fått lönen i slutet av månaden istället för månaden efter så hade vi FORTFARANDE behövt socialbidrag för juni-juli (de månader vi sökte och fick bidrag för) utan att behöva betala tillbaks allt. Nej nej, det enda de såg var att Soile fick en lön i augusti då hon kanske ska börja skolan (hon börjar eventuellt 31:a augusti) och därmed kanske ska få CSN-pengar. CSN-pengar som kommer i mitten av september. Tack och bock kompetenta Socialen!

Det vi har lärt oss av detta är att du som student inte ska arbeta under sommaren. Om Soile och jag inte arbetat alls under hela sommaren hade det skiljt 3000 kronor för oss. För att Soile arbetade 35-45 timmar i veckan mer eller mindre hela sommaren har hon alltså tjänat 3000 kronor & jag har slösat bort min pappaledighet. Om vi helt enkelt suttit på arslet och kört upp tummen i röven hade vi fått 3000 kronor mindre (eftersom Socialen ändå hade behövt ge oss bidrag), Soile hade sluppit slita som ett djur och jag hade haft mina pappadagar kvar. Summa summarum lär Socialen oss ungdomar att vi blir bestraffade för att vi jobbar och anstränger oss för att klara oss själva.

Över till Glocalnet som är en bunt med inkompetenta giriga idioter. När vi hade missat en räkning stängde de av vår telefoni och vägrade sedan att återställa den så att vi kunde ringa deras kundtjänst och förklara situationen (vi betalade EN dag för sent). Så, vi har avslutat vårt abonnemang - men då vill de ha ytterligare 339 kronor för att "stänga vårt konto" (vilket de alltså redan gjort) eftersom vi har uppsägningstid. Ahhh, dessa underbara värdelösa människor. Först behandlar de oss kunder som SKIT för att vi var en dag försenade med inbetalningen, sen vägrar de ens TALA med oss så vi kan förklara vad som hände utan hänvisar till att vi ska maila dem eller låna telefon från någon annan. Jaha, så jag som kund är helt utan värde utanför de pengar jag skickar till dem. Fint - då vill vi inte längre vara kunder. Jag kan skicka mina pengar till folk som faktiskt bryr sig om mig som kund. Som RixTelecom.

Jag hoppas och ber för konkurs när det gäller Glocalnet och hoppas att alla som läser detta förstår att om de är eller funderar på att vara kunder hos Glocalnet är de värda NOLL som individer.

Tankar som strömmar

2006-08-17T11:51:00.000+02:00

Det känns jävligt ibland att veta att man har massvis med bra idéer men inga sätt att faktiskt genomföra dem. Låt oss ta detta med fildelning - jag älskar vissa amerikanska serier och brukar fildela dessa så fort de släpps i USA. Jag har också ett par riktigt bra idéer på hur man kan använda sig av fildelning och filspridning för att finansiera serier:

- Embedded advertising - istället för att visa upp kanallogotypen så bäddar man in enkel men fokuserad reklam. Exempelvis ett bra erbjudande och webbadressen till ett företag - låt företagen betala för ett visst antal MINUTERS exponering i varje serie. På så sätt bygger de sina märken (så kallad branding), får ut information och TJÄNAR på att fler laddar hem serien och ser den.

- Kringtjänster - släpp serierna gratis eller med ovan nämnda Embedded Advertising och tjäna pengar på kringtjänsterna. Specialtryckta DVD-omslag för de som vill bränna ut alltihopa hemma, kanske skickade med förtryckta DVD-skivor? Bygg ett community runt serien och säljs reklamplats antingen på sajten, eller information om medlemmarna! Detta innebär att ju fler som ser serien desto fler lockas att köpa kringtjänsterna eller bli medlemmar av rent "fandom" intresse!
Detta var de allra enklaste av tankar jag har när det gäller fildelning och serier. Film och musik har andra sätt att tjäna pengar på effektiv fildelning, men det får vara för en annan blogg, en annan dag.

Har de senaste dagarna insett hur viktigt det är med rutiner, både för mig som individ och för vår dotter. Sen Karolina återvände till dagis har jag fått mer energi, mer fokus och fått lättare att tänka. Jag promenerar MINST en gång om dagen eftersom Karolina ska till eller från dagis, vilket gör att jag mår bättre. Jag får lite tid för mig själv nu innan skolan börjar, vilket behövs för att återigen kunna samla tankarna och få energi, men samtidigt får jag mer tid med Soile vilket vi båda behöver. Tid då hon inte behöver återhämta sig från jobbet eller då jag somnar för att jag är för trött, tid då vi kan umgås!

--

Jo förresten! Måste säga att vår nya IP-telefoni är helt underbar! Nytt fint nummer (maila mig om ni inte har fått det redan), sjukt jävla billigt, funkar riktigt bra och har en massa bra tjänster. Enda jag undrar över inför framtiden är när vi flyttar till villa blir det ADSL, hur kommer det att funka då?

Framtidsplanering?

2006-08-15T21:58:00.000+02:00

Idag kom Erik på blixtbesök, oannonserad men välkommen. På något sätt känns det bra mycket roligare när folk kommer över när inte telefonerna fungerar som de ska. Man blir glad, överraskad och på något sätt känns det "närmare" också - kanske dagens informations/kommunikationssamhälle har sina svagheter?

Bara det faktum att man förväntas ha en mobil idag gör att jag ställer mig frågande - vad är egentligen poängen med en mobiltelefon? Egentligen? Att vara nåbar överallt, hela tiden... men är det något jag verkligen vill? Är det något vi som människor behöver? Friden verkar ha försvunnit från människor och är det verkligen konstigt att vi som folkslag är sönderstressade? Jag kommer inte att skaffa någon ny mobiltelefon tror jag - det känns som om jag mår bättre utan den. Visst, det var roligt att ha en mobil/kamera/mp3-spelare men jag hade större användning av kameran och mp3-spelaren än själva telefonen, och vi har både digitalkamera och mp3-spelare.

Min mobil är på lagning hos CR Service (för övrigt otroligt inkompetenta) och om/när den återvänder kommer den att få tjänstegöra främst som mp3-spelare - om jag bara kan hitta överföringskabeln igen! (alternativt köpa en ny, beror på kostnaden).

Överlag lämnar vi den gamla telefonin bakom oss också eftersom vi ska skaffa oss ip-telefoni och nytt telefon-nummer. Varför? Dels så är Glocalnet inte världens bästa telefonbolag, de har dålig kundservice och de bryr sig inte om oss som kunder. Dels så sparar vi över 1600 kronor per år (minst) genom att byta till Rix80.

Sen känner jag också att jag vill skriva litegrann om mitt företag, eller iallafall själva planeringen. Erik har kommit med några bra förslag där jag hjälper till i hans butik mot att han hjälper mig med de ekonomiska bitarna, att vi kan samarbeta med hemsidan och serverhosting (mitt förslag) samt samköra diverse andra delar av våra företag för att därmed kunna spara in både tid och pengar. Känns riktigt bra, för det gör att jag känner att jag är på väg någonstans när det gäller företaget!

Min Web2.0 värld

2006-08-15T11:59:00.000+02:00

Idag har jag för första gången bestämt mig för att lämna "den gamla webben" bakom mig. Jag har skaffat mig ett Flickr account, Gmail och Blogger - alla utomordentliga, nya och bra sätt att kommunicera och hantera information.

Min tanke är att kunna skriva mina tankar, mina idéer och litegrann om mitt liv här för att dels börja organisera mina egna tankar (vilket jag behöver) och dels kunna se tillbaka och fundera på vad jag lyckats uppnå i mitt liv.

Jag hoppas kunna få in en fot i "Kultur & kommunikationsprogrammet" redan i höst eftersom de har gjort reklam för att de har platser öppna. Då klarar jag av mitt första krav inför en informatörsexamen snarast möjligast. Under hösten tänker jag också satsa på att klara av all eventuell Engelska som behövs för att kunna läsa "normal" Engelska B senare.

Jag har några företagsidéer och arbetar just nu för fullt för att se om en av idéerna kommer att fungera - jag kommer att börja smått och försiktigt för att om intäkterna (om de kommer) tillåter det sakta uppgradera. Min första fundering är att jag behöver skaffa mig en egen server hemma, det kommer att skära ner en JÄKLA massa kostnader för mig och min e-butik, nackdelen är att jag måste lära mig hantera Apache, MySQL och PHP5+, iallafall som kärna för min dator.

Om DU råkar ha en gammal dator du inte behöver, eller gamla datordelar, så tar jag gärna emot dem. Hellre en lite äldre burk att börja med som jag kan uppgradera medans jag lär mig. Hur det än går med mitt företag kommer jag iallafall att lära mig en himla massa!

Jo förresten, vill ni nå mig via e-post är det stormhierta@gmail.com som gäller och vill ni hitta mig på Flickr är det http://www.flickr.com/people/angellis_ater/ som är den nuvarande adressen. Så här i efterhand kanske jag borde ha valt Stormhierta där med, men det är saker man får ångra nu eller helt enkelt lära sig att leva med!