Dags för en flytt

Oavsett hur mycket av en Google-fanboy jag är, så har jag insett och känner att Wordpress kan ge mig mer att röra mig med när det kommer till min blogg. Jag kanske återvänder när Blogger fixat sin login (så jag slipper logga in varje gång), samt kommit med lite fler fördelar.

Ni kan förvänta er att jag fortfarande kommer blogga här och då, men då noterar jag det på min huvudblogg på http://stormhierta.wordpress.com - där kan ni även finna de senaste blogginläggen (inkl. dagens).

Friheten av att rensa upp lite

För några dagar sedan bestämde jag mig för att rensa bort sådant i mitt liv som jag kände, efter rannsakan, att jag inte fick ut något av. Jag rensande bort saker såsom filmer & tv-serier som hängde som outtalade krav på mig, kontakter på MSN-listan som jag inte egentligen ville ha kontakt med, till och med sajter som jag förut engagerat mig i men som numera bara var krav på mitt sinne.

Idag känner jag då frukterna av mitt arbete, jag känner mig friare än förut och inte lika tyngd under krav jag egentligen själv inte insåg fanns innan. Har du funderat på vad som tynger ditt liv utan att du tänker på det? Egentligen? Jag kommer efter min 30-dagars trial att sätta mig ner och se på mitt liv, mina rutiner och mycket annat för att se hur jag kan förändra och förbättra mig själv och mitt leverne. Jag är ganska säker på att jag kommer att finna fler saker, beteenden eller liknande som jag kan rensa bort.

Men för att kunna rensa bort så måste man först vara medveten - medveten om att man ställer krav på sig själv omedvetet, medveten om att man kan förändra sin situation och medveten om fördelarna (och nackdelarna) av sina val. Jag vågar säga att det är en konstant strävan i ens liv att arbeta sig mot medvetenheten - alltför många går igenom sina liv på automatik och reaktion, omedvetna om sig själva och sin omgivning, alltid levandes utan insikt. Till alla er som läser så uppmuntrar jag er till självreflektion och ett sökande efter medvetenhet och då är frågan “varför” essentiell.

Jag frågade mig själv “varför tittar jag på Prison Break när jag mest blir irriterad och tycker det känns jobbigt?” - jo, för att det blivit en vana, en rutin som både jag och Soile höll oss till. Det är medvetenhet, att kunna svara på frågan “varför”, och när man har det svaret kan man också lättare göra ett medvetet val i livet.

Lite snabb uppdatering om vikt och framgång - jag ligger stadigt på 145.0 kilo (-5.3 kg), så jag antar att den direkta viktnedgången bara av att ta bort en massa skit från min vardag har avtagit, kanske kommer viktnedgången att stärkas av nästa 30-dagars trial som kommer snart (nästa måndag är det dags). Jag har klarat av 26 av 30 dagar nu, jag har inte en endaste gång druckit Coca-cola (eller någon annan läsk för den delen) och inte ätit vare sig godis eller snacks och jag mår otroligt bra. Har lite svårt att fatta att jag klarat av 87% av min trial redan - tiden verkligen flyger förbi.

Ser fram emot nästa trial och eftersom förslagen inte direkt har duggat tätt i kommentarerna (kom igen nu folk!) så ser det ut som om jag ska försöka mig på något träningsrelaterat. Just nu bollar jag med iden att formulera min 30-dagars trial som sådan att jag ska göra minst 50 situps varje dag, oavsett vad. Sedan så kommer jag, utanför själva trialn, också att återvända till att gymma på World Class och försöka komma ut och gå oftare, så om denna trial har förändrat mycket med dieten så blir det fokus på träning nästa omgång!

Att hjälpa andra framåt

Idag lyckades jag motivera en av mina vänner till att ta sig en ordentlig funderare på vad han egentligen ville med sitt liv. Han är 32 år gammal och har under hela sitt liv likställt framgång med ekonomiskt välstånd, även fast det inneburit att han inte har kännt sig särskilt lycklig. Att arbeta med något som han tyckte om verkade främmande för honom, rent av lite omöjligt.

Men inte är omöjligt, jag rekommenderade honom att skriva en lista på de fem jobb/sysselsättningar han skulle vilja ha (inkl egna företag) om han hade alla möjligheterna (kunskap, ekonomi, utbildning osv) och det skulle ge honom tillräckligt mycket med pengar för att leva på. Med andra ord, hans drömmars sysselsättning. Vad är dina drömmars mål?

Själv siktar jag mot ett mål då jag kan skriva för att leva - skriva en blogg om självutveckling som är ekonomiskt gångbar (detta är träning för själva skrivandet, det ekonomiska kommer vara 80% av tiden), att skriva akademiska artiklar/böcker om bl.a genus, media och frihetlig kultur samt att författa rollspelsböcker/moduler. Alla dessa tre saker tänker jag ska leda till ekonomiska inkomster under en längre tid.

Tanken att hjälpa andra gör mig gladare och gladare, jag önskar bara att jag kunde hjälpa fler människor med sina liv, att utvecklas och finna sig själv. Soile sa lite käckt - alla behöver en Andreas i sina liv, vilket jag tror kan vara sant. Någon som peppar och erbjuder lösningar, som visar på möjligheterna. Sådan vill jag vara som person, sådan tror jag att jag är!

Uppdatering, liten viktuppgång till 145.3 kilo (-5.0 kg), som jag antar är naturlig fluktuation. Vikten är ju fortfarande inte fokuset för min trial. 25 dagar utan Coca-cola light eller snacks/snask. Jag mår prima!

Att göra skillnad

Som människa är det viktigt att inse att vi har all makt över våra egna liv. Idag har jag också insett att vi inte bara har kraften att förbättra våra egna liv, utan också hjälpa andra och det är genom detta som vi som människor växer. Pavlina talar ibland om polarisering, att välja en “sida” och fokusera extremt mycket på denna sida till den grad att man inte tillåter sig själv att glida över på den andra sidan. För att läsa mer om det kan ni besöka hans sajt eller läsa mitt inlägg om det hela. Idag har jag insett att det vägval som resonerar starkast inom mig vore att vara en “lightworker”, dvs att arbeta utefter tanken om kärlek till andra - det gör jag redan idag genom att jag licensierar mina böcker med Open Gaming License och Creative Commons licenser så att alla kan dela med sig av dem eller göra derivativa verk.

Hur kommer det sig då att jag just idag har insett detta? Jo, det är så att jag idag har hjälpt en annan person att börja sina första steg mot att utveckla sig själv med hjälp av en 30-dagars trial. Precis som jag föreslog så har han börjat blogga om det hela, vilket fick mig att inse hur otroligt roligt och givande det är att hjälpa andra människor. Jag rekommenderar er som läser min blogg att besöka hans, kanske ge honom lite uppmuntran eller lämna era ärliga tankar. Hursomhelst har detta öppnat mina ögon, i sanning, för att jag vill leva mitt liv för att dela med mig till andra, för att göra deras liv bättre.

Idag har jag kommit 23 dagar av 30 på min vandring mot mer kontroll över mitt eget liv och det glädjer mig att se att någon annan tagit sitt första steg. Jag hoppas att jag kanske kan få höra mer från er andra om hur NI vill förändra era liv! Har inte hunnit väga mig över helgen så imorgon kommer nästa vägningskontroll för er som är intresserade. Jag har en vecka kvar och det känns redan som det enklaste som har hänt mig.

Dock vet jag att jag generellt sett historiskt sett varit bättre på att sluta göra saker än börja göra saker, så nästkommande trial kommer vara en intressant och lärorik process där jag får chansen att utmana mig själv ännu mer. Tack till ALLA er som läser bloggen, tack till alla er som kommenterar.

Noteras: Denna blogg kommer att dubbelpostas och kanske snart att flytta till http://stormhierta.wordpress.com då jag känner mig ganska säker att jag föredrar deras interface för mig som bloggare. Kolla gärna in den sajten och säg vilken ni gillar bäst!

Livets möjligheter och de val vi gör

Jag har funderat på vad jag vill i livet - en av de sakerna är att bli en framgångsrik (rollspels) författare i klass nog för att kunna leva på det jag gör. Jag tittar inte längre på TV och följer bara serier på mina egna villkor - att anpassa mitt liv efter att leva efter någon annans schema är inte något som tilltalar mig. Jag har valt att spendera mitt liv med Soile, så jag respekterar hennes behov; jag har valt att skaffa barn och respekterar hennes dagistider för att hon behöver dem. Jag har dock inte valt att leva mitt liv efter, exempelvis tv-tablåernas scheman och tänker inte börja.

Dock måste jag ifrågasätta mig om min tid verkligen är väl spenderad genom att titta på alla serier? Eller filmer för den delen? Vissa serier (såsom Kyle XY) ger mig mer än bara underhållning i form av intressanta frågeställningar, filosofiska aspekter på tankar jag själv haft eller till och med underlag för mitt arbete med att skriva. Vissa måste jag dock erkänna för mig själv ger mig inte lika mycket.

En liknande tanke måste jag lägga på filmer - vissa filmer ger mig mycket, inte bara i form av underhållning, utan även på andra mentala nivåer - såsom The Nines. Så jag rensar bland mina intressen, permanent - vissa serier får t.ex finns sig själva borttagna, trots att jag har ett förbigående intresse. Vissa försvinner permanent från min hårddisk, andra får vara kvar för framtida möjlig inspiration men är likväl borta från min lista med serier jag följer.

För er som inte vet det arbetar jag som författare på Dreamscarred Press - mitt och Jeremy's lilla företag. Jag tjänar inte massvis med pengar, men att skriva är en hobby och om jag då kan få lite extra pengar ut ur det hela blir jag bara nöjd. Min förhoppning är att kunna fokusera på detta och öka inkomsterna.

En sådan enkel fråga som - "Vad ger detta mig egentligen?" - visar mig att det finns saker och händelser i mitt liv som ger mig alldeles för lite. Mitt engagemang och min energi bör spenderas på sådant som gör mig glad och förbättrar mitt liv. Allt jag gör bör vara mot ett givet mål, att förbättra mitt liv, vilka andra optioner finns det egentligen?

Eftersom ingen annan har kommenterat mitt förra inlägg ser det ut som om jag, om en vecka när jag är färdig med denna trial, kommer att fokusera på daglig träning. Förslag tas gärna emot, men jag har ett medlemskort på World Class som jag tänker se till att använda - men hur skulle ni lägga upp en daglig träning om ni vore mig? Notera att jag i dagsläget inte kan börja med att springa exempelvis eftersom min vikt snabbt skulle göra det till en hälsofara för mina knän. I framtiden kommer ju detta förstås att förändras. :-)

30-dagars trials, ett nytt liv och erfarenheter

Nu har jag kommit 21 dagar av de 30 jag lade ut i början av min trial, dvs hela 70% av resan är redan avklarad, de närmaste 9 dagarna känns ganska enkla. En del av att göra en 30-dagars trial är just det, (trial = provkörning ungefär) att provköra en förändring i sin livsstil. Tanken är att det kan vara jobbigt att göra en stor förändring i sitt liv och tänka "detta måste jag göra resten av livet", så en trial fungerar som så att man bara lovar sig själv att göra detta i 30 dagar. Alla klarar av 30 dagar av att inte röka, inte äta godis, byta till en annan diet, blogga varje dag osv. Man behöver inte klara av MER än så, om man inte vill.

Och däri ligger också det vackra - 30 dagar är lagom länge för att ändra på ett inarbetat mönster eller bli av med ett beroende, så när man är färdig så har man inte bara provat på en livsstilsförändring, man är också befriad från gamla "krav" på sig själv. Detta tillåter en att göra ett väl avvägt vägval i livet med erfarenhet både från sitt gamla liv och en prövotid med det nya livet.

Pavlina (som jag ofta referar till) provade exempelvis på att äta RAW (bara färsk frukt och färska grönsaker mer eller mindre) men kände att det inte var värt mödan efter 30 dagar, så han slutade. Så det handlar inte alltid om att använda sig av en trial som startpunkt, utan som prövopunkt - hur vore mitt liv om jag gjorde (eller inte gjorde) detta?

Så, än så länge har min trial inneburit att jag på 21 dagar tagit mig ner till 145.1 kilo (-5.2 kg), så jag är ganska nöjd med de erfarenheter jag har av detta. Jag har fått undersöka lite variationer på vad man kan äta istället för snacks, men morotsstavar med dipp är faktiskt bra mycket godare (och mindre flottigt) än chips. Jag trodde ärligt att chips skulle vara svårast att ge upp, men chokladen har varit svårast. Jag har inte "fallit" för några av frestelserna dock, så jag är nöjd eftersom det blir lättare och lättare med tiden.

Tack för alla uppmuntrande kommentarer (inklusive de som referar till mig som "girl"...), det värmer mig verkligen och jag känner mig jättepeppad. Jag har funderat på om jag ska börja ta in förslag på vad min nästa 30-dagars trial ska vara, såtillvida att intresset finns förstås. Lämna en kommentar så lovar jag att välja mellan det ni föreslår och blogga om den processen också!

Viktminskning och självförbättring

När jag startade min 30-dagars trial så var det endast med förhoppningen att förbättra mitt ätande och drickande - koffeinet jag fick i mig från min Coca-Cola Light påverkade mig på ett extremt sätt, jag hade svårare att sova ordentligt, svettades mer (eftersom min kroppstemperatur höjdes) och dessutom var mitt beroende inte en mysig sak att erkänna för sig själv. Jag föredrar att JAG har kontrollen över mitt liv, inte något annat. Så jag valde att skära bort koffeinet, samt allt snask som jag smällde i mig över tiden mest för att onödigt socker (ungefär allt som inte är frukt, honung eller i maten) också är beroendeframkallande. Människan är inte byggd för att konsumera de mängder socker som vi konsumerar idag.

Och idag har jag fått bevis för hur rätt jag har haft. Mitt mål med detta var alltså aldrig att gå ner i vikt, även om jag planerade att detta skulle underlätta för framtida viktnedgång. Men idag när jag vägde mig så var jag nere på 145,8 kilo - en helt otrolig viktminskning på 4,5 kilo på 18 dagar! Detta alltså helt beroende på att jag ändrat mina kostvanor, inget annat. Jag går inte mer än jag gjorde innan, tränar absolut ingenting (tyvärr) just nu och tar inga tabletter eller äter mindre portioner.

Jag tror dock att det inte bara är att jag eliminerat koffeinet/snasket utan också att jag slutat äta rött kött (på grund av intolerans). Rött kött tar lång tid för kroppen att bryta ner och överlag är rött kött inte en särskilt effektiv proteinkälla heller. Eftersom min kropp levt på semi-vegitarisk kost i nästan tre veckor har den lättare för att behandla den mat jag stoppar i mig och på det sättet är jag övertygad om att jag förbränner det jag äter snabbare. Dessutom slipper jag paltkoman oftare och oftare med denna mat.

Så för er som läser detta, fundera på vad NI vill ändra med era liv, bestäm er för EN sak som ni tror ni klarar i 30 dagar och kör på er egen trial. Kom sen ihåg att både berätta för mig om detta i kommentarerna och varför inte börja blogga själva? Blogger.com ger ju bort gratis blog-konton som aldrig förr!

Sunkig jävla dag

Fy fan vilken dag. Vaknade sur och grinig och inget har blivit bättre heller. Bråkar om poänglösa saker med folk som vägrar inse att de har fel, och hela jävla dagen är åt helvete.

Fan. Har iofs gått ner ett snäpp till, till 147.0 kilo (men den ville ner till 146.9 flera gånger), men inte ens det känns som om det är särskilt givande. 17 dagar utan snask/koffein (57% avklarat) och -3.4 kilo totalt.

Snabb uppdatering

Vi kan börja med lite mer goda nyheter - trots storfest igår hos Sonja & Thord (mycket trevligt) med snaskig pizza har jag gått ner till 147.1 kilo (- 3.3 kilo på 16 dagar). Steve Pavlina påpekade en intressant sak efter sin RAW trial (bara äta råa frukter/grönsaker) - trots att han käkade cirka 400 kcal mer varje dag än sin norm, gick han ner i snitt ett kilo i veckan. Han tyckte detta var ett intressant fenomen och i linje med hans uppfattning om det subjektiva universumet påpekade han att det kan ha att göra med vilken inställning man har till det man äter.

Om man (på någon nivå) anser att det man äter är dåligt för en kommer kroppen att anpassa sig efter de tankarna (mind over matter-konceptet). Jag är överviktig men läkarna har gång på gång påpekat att de är jävligt förvånade över att alla mina värden är klockrena, till och med när de gjorde ultraljud på hjärtat när jag hade hjärtmuskelinflammation i lumpen. Varför? Jo, antagligen för att jag inte anser att den mat jag äter är skadlig för mig (godis, snacks, koffein och läsk däremot...).

Därför tänker jag försöka applicera den grundtanken, att se allt jag äter som nyttigt för mig, att förändra mitt grundperspektiv på mat ännu mer - inte bara ofarligt, utan aktivt bra för mig.

Halvvägs

15 dagar av 30 avklarade, 50% - nu är det bara nedförsbacken kvar som de brukar säga. Har man klarat 15 dagar ska resten inte vara ett problem, inte för att den senaste veckan varit jättetuff, men enklare och enklare blir det.

Som en liten bonus vid sidan av så har jag gått ner till 147,3 kilo, dvs en viktminskning på cirka 3 kilo på 15 dagar eller 1 kilo var 5:e dag, något som verkligen inte känns helt fel kan jag meddela! Det är visserligen en bra bit på vägen, men med tanke på att viktminskning INTE var det primära under min "Better Life Trial", utan att förbättra min hälsa och göra mig av med mina beroenden så är jag väldigt nöjd.

Om 15 dagar till blir det slutrapportering (tror ni jag lyckas ta mig ner till 144 tills dess då? kommentera gärna) men jag märker redan nu att jag har lättare att "vakna till" på morgonen samt att jag verkar sova bättre under nätterna. Dock så får jag erkänna att jag också blivit lite tröttare av mig, men det har nog att göra med att jag faktiskt är sliten och behöver min sömn och att jag nu kan lyssna på min kropp istället för att bränna koffein för att hålla mig vaken!

På tal om sug så var jag fortfarande lite sugen på rött kött när vi var iväg och käkade på Los Sombreros tidigare i veckan, men eftersom de hade båda kyckling och fisk att tillgå så var jag nöjd med det jag fick. Undrar om rött kött räknas som ett beroende?

Inte ens varannan dag?

Det har varit mycket som har upptagit min stackars hjärna och som vanligt i mitt fall är minnet det första offret. Dock har jag nyheter - 148.3 kilo visade vågen igår morse, vilket är ytterligare ett framsteg! Förhoppningsvis kommer jag kunna accelerera detta när jag efter denna 30-dagars trial går över till en 30-dagars trial på att träna varje dag.

Jag måste dock säga, som förvarning till andra och mig själv, att liknande trials ska man inte försöka göra "för stora". En trial bör handla om en, kanske två saker - som i mitt fall, sluta dricka koffein och äta snacks/snask. I början hade jag en viss övertro på hur snabbt man kan ändra på saker och ting och försökte få in daglig träning och dagliga promenader under denna tid också, men man måste som människa försöka vara mer medveten om sina gränser.

Dock ska jag säga, att vara medveten om sina gränser innebär inte att man inte ska tänja på dem, utan att när man väl är medveten om gränserna överskrida dem litegrann. Man måste bli obekväm, sluta dansa runt i samma gamla bekväma mönster, för att förändras. Om det inte är obekvämt är det meningslöst, inget kommer att hända på grund av det ändå. Så, med medvetenhet kommer ett imperativ att förändra, expandera sina gränser - dock inte så till den grad att man blir rädd för förändringen och gömmer sig i det bekväma.

Stora steg, men det gäller att inte löpa över gränserna. Man måste fortfarande inse att förändringar handlar om att flytta gränsen, inte lämna sin värld bakom sig för alltid, för det kan vi inte. Därför som jag tog tillbaka mina träningsplaner för denna 30-dagars, träningen får vänta tills jag om cirka 17 dagar är klar med denna trial och har skakat av mig mitt beroende. DÅ gäller det att ta några dagars paus (allt måste vila nån gång för att kunna växa sig starkare) och sätta igång med nästa trial, som då har som fokus att etablera ett gott tränande.

Förresten, om ni inte förstod det, 13 dagar av 30 avklarade, koffeinberoendet bryr sig inte längre om att hälsa på och inte ens fettisdagen gjorde mig särskilt stort besvär, trots att jag gillar (gillade?) semlor. I procent har jag alltså redan klarat av 43,5% av min trial. Swish.

PS. Sover mycket bättre (och mer), det kommer vara bra för en av mina framtid projekt! DS.

Varannan dag-bloggande

Trots mina idoga försök att blogga varje dag, så verkar jag lyckas bättre med att blogga varannan dag istället. Undrar om det har att göra med att jag har lite att dela med mig (jag som alltid har något att säga?) eller om det har något att göra med mitt goda minne (ironi).

Hursomhelst har jag igår inte kännt av min koffein-abstinens och jag känner inget som helst "behov" av snacks eller godis, trots att jag "syndade" litegrann på lördagen då det var födelsedagsfest hos Jaya - mest för att jag var nyfiken på om jag kunde äta tofu/soja-matprodukterna, något som senast jag provade slutade med akuta magsmärtor och toalettbesök.

Till min stora förvåning så kan jag numera alltså äta både soja och tofu-mat, vilket jag inte klarade av förut då min kropp reagerade som om jag vore allergisk. Nya möjligheter till att äta mer vegetariskt (och mindre laktos-igt) öppnar sig alltså för mig. Nu har jag ju inte så stora moraliska problem med att äta just mjölkprodukter, men min mage har stora biologiska problem med det, så allt verkar lösa sig. MEN, inte nog med att jag kan äta tofu/soja, den STORA överraskningen är att jag kunde äta päron.

Alla kanske inte vet det, men jag har varit våldsamt allergisk mot kärnfrukter (ex. äpplen eller päron, frukter med hårt fruktkött och flera kärnor) och har inte kunnat äta äpple sen jag var cirka 9-10 år. I lördags förändrades alltså detta - jag har återtagit ännu fler frukter i mitt sortiment, vilket får mig att känna mig som ett barn på julafton. Jag har levt alldeles för länge utan päron, äpplen, bananer, morötter och andra viktiga frukter, bär och grönsaker.

Har inte hunnit kolla vikten idag, så ni kan vänta er en uppdatering på det imorgon istället. Jag mår dock otroligt bra, känner att jag har mer energi och att komma upp på morgonen blir lättare och lättare - förövrigt något som har att göra med koffeinet ser jag efter att ha läst lite fler av mina gamla inlägg (till höger).

Det går neråt!

När jag vägde mig för första gången under denna 30-dagars period så vägde jag snäppet över 150 kilo (jag måste anta det eftersom vågen inte väger över 149.9 kilo) och idag vägde jag mig och var nere på 148,6 kilo. Så åtminstone 1.5 kg i viktnedgång på cirka en vecka är inte helt fel!

Soile gav mig en klockren rekommendation, att gå tillbaka och läsa igenom mina gamla blogginlägg (jag hade länkat om inte min Swiftfox 3 beta hade haft vissa problem med popups och annat najs, kolla in listan till höger, Januari 2007 och framåt). Jag har hunnit läsa litegrann, men det ger verkligen inspiration!

Igår och idag har det visserligen funnits lockelser, som att mamma gav oss en stor vit Toblerone och ett kilo cashewnötter (jag räknar det som snacks för denna period iallafall), jag som älskar båda två, men det blir lättare och lättare att inte dras till Coca-Colan längre och huvudvärken är så gott som borta. Nu undrar jag varför jag ens började dricka koffein igen eftersom jag måste gå igenom abstinensproblemen för att sluta - man tycker att jag borde ha lärt mig från förra gången.

Men detta, precis som det var då, är träning för min mentala självdisciplin. Det som inte dödar dig, gör dig starkare och detta gäller nog som allra mest för den mentala utvecklingen. Läste en gång att i en film är den riktiga huvudrollen den karaktär som förändras mest under filmens gång (mentalt då) och jag tänker definitivt vara huvudrollen i mitt eget liv. Varför stagnera och bli rädd för att förändras, när det finns så många otroliga möjligheter där ute? Jag har bara ett liv att leva, så jag hoppas, nej tänker, göra det bästa av det.

Jo just det ja - åt schnitzel igår eftersom jag trodde att all schnitzel görs på kyckling, tji vad fel jag hade för det var ju gjort på nåt annat (rött kött) och som tack för upplevelsen fick jag ont i magen och spenderade dagen med att fisa. Lidandet man får utstå för att man inte är kulinariskt utbildad.