New Model No. 15

Ibland kan det krävas något extraordinärt för att man ska inse att saker och ting står fel i ens liv, men ibland kan det också vara en ständigt växande, naggande känsla - som om något djupt inom en försöker väcka en från en sovande tillvaro.

Jag anser mig själv vara ganska självmedveten, men det finns en sak som jag försöker undvika konfrontationer runt och som när det påpekas får mig att reagera väldigt aggressivt. Min vikt. Jag är tjock, antagligen sjukligt tjock och även om min sambo är för snäll för att hålla med, så är det fortfarande så det ligger till.

Det har kommit en punkt i min tillvaro, då jag snart fyller 27 år, och inser att jag kanske inte kommer att leva för att se mina barnbarn om jag fortsätter i samma spår. Detta gör ont att acceptera, särskilt eftersom det i grunden är något som, kanske inte mitt fel från början, åtminstone är något som JAG måste reparera. Ingen kan göra detta åt mig, jag måste gör det själv.

De närmaste 30 dagarna tänker jag kalla för min "Better Life Trial" - en tidsperiod då jag aktivt ska leva för att förbättra mitt liv. Ingen mer Coca-Cola, snacks, godis eller liknande saker som förstör för mig. Jag vill MÅ bra. Jag ska träna varje dag, om inte på gymmet så hemma. Varje dag ska det promeneras, förutom det jag får av att hämta och lämna Karolina, i ytterligare 30 minuter (minst).

Jag ska dessutom åta mig det absolut svåraste av alla saker, att dokumentera detta i min blogg. Varje dag ska det bloggas om hur det går för mig, hur mycket jag väger, hur jag känner mig, vad som gått bra (eller dåligt). Jag tar det som ett universiellt tecken att jag lärt mig äta banan och morot igen, trots mina tidigare allergier och att jag dessutom reagerar extremt intolerant mot rött kött.

Dags att göra skillnad, för mig och för andra!