Massakern, snart på din skola

I dagarna har hela världen fått läsa om den finska skolmassakern och alla förfasas över den stora tragedin, men alla tidningar och media missar en av de viktigaste poängerna. De gör lite enklare analyser över varför denna unga man valde att brutalt mörda människor och sedan ta sitt eget liv. Dessa analyser poängterar att han minsann hade samma musiksmak som mördarna i Columbine, att det finns likheter i vilka filmer och musik de lyssnade på. Detta skänker de en eller t.o.m flera paragrafer att diskutera - det faktum att han blev mobbad i högstadiet, det är värt en hel rad.

För de av er som har sett Bang Bang You're Dead så förstår ni antagligen vad det handlar om, för er andra rekommenderar jag er att se den. Men för att summera så är kontentan av vad en mobbad person utsätts för att de förlorar all sin värdighet, som Trevor beskriver det "They take your name away" - man är inte längre en Andreas, eller Lina eller Soile - man är "fetto" eller "pucko". När man inte har värdigheten kvar, när man inte ens har ett namn, då drivs man till att ta tillbaka sitt namn igen, att själv sätta ramarna och reglerna för vem man är.

Då drivs man till vansinnesdåd som Columbine och Tusby. Det som både händelserna har gemensamt är två saker - gärningsmännen var mobbade och de ville göra det känt för världen vad de hade gjort. De utövade hämnd mot de som mobbat dem eller bara tittat på, samtidigt som de i sina ögon - tog tillbaka sina namn. De bestämde för första gången själva över sina liv, ingen annan gjorde det längre. Som mobbad vet jag precis vad de gått igenom och jag känner igen deras raseri, deras hat. Jag har själv slagit tillbaka mot mina mobbare, jag har spöat de som mobbade mig. Fråga mig inte vad som hade hänt om JAG hade haft ett vapen.

Eller jo, förresten - fråga. För alldeles för många gör inte det. De skyller på Marilyn Manson, tv-spel, film eller andra idiotiska påhitt. Som om vi människor vore så lätt påverkade att vi påverkas av en generell stämning i musiken. I sådana fall skulle alla som lyssnar på pop ständigt vara kära och älska varandra hela tiden och hip-hop-ande vita kidz i USA springa runt och skjuta varandra för att det är häftigt. Men så enkla är inte vi människor. Mobbingen dödar själen och lämnar ett tomt skal - har man tur, som jag hade, så hittar man en väg ut eller något sätt att gömma själen (nördande i rollspelsträsket för min del). Har man otur förlorar man sin själ och hittar bara hat och raseri att fylla tomheten med.

Så det är dags att inse vad mobbingen har för konsekvenser, både i dess extremfall som i Columbine eller Tusby, men även för de hundratusentals unga som blir mobbade varje dag vars liv förstörs och vars själar dödas. Det är dags att börja syna de strukturer som gör att fler och fler dör inombords varje år. Strukturer såsom en skola med för få lärare och för stora klasser, det faktum att undervisningen är anpassad efter ålder, inte efter förmåga eller varför inte att lärare inte längre lär sig empati eller förstår vikten av social mobbing. Men detta är bara början, för att kunna förändra strukturer måste vi ge oss på många olika saker.

Vi måste göra vårt bästa för att hålla ordning på reklam som skapar en ekonomisk elit och en standard som alla förväntas följa, vi måste se över arbetstiderna för föräldrar så att de har mer tid med sina barn. Lärare och rektorer måste utbildas i psykisk hälsa, stora skolor behöver stängas och mindre öppnas. Alla som interagerar med barn och ungdomar behöver lära sig om hälsa, mobbing och hur man skapar en öppen atmosfär. Mindre dagis och mer dagmammor behövs exempelvis. Ungdomar ska inte behöva instutionaliseras från barnsben och det ska finnas auktoritetspersoner man kan se upp till och respektera, inte förakta för att de vänder bort blicken när de ser mobbing.