Boken är färdig

Idag har jag avslutat mitt arbete med The Mind Unveiled, ett projekt som har tagit mig cirka 9 månader att skriva och som tagit otaliga timmar av tankeverksamhet och arbete i anspråk. Det känns otroligt skönt att ha färdigställt ett så stort projekt (200+ sidor) och idag har jag (med små steg) påbörjat min väg mot att återställa min ideologi, min fördjupning inom religionen och mitt arbete med min personliga utveckling. Alldeles för länge har sommaren fått ta min tid genom meningslöst slösande på tid och energi för saker som jag inte fick ut något av.

En Bahá'i förväntas meditera varje kväll för att utforska vad man har gjort under dagen - dels för sig själv, men också för andra och för samhället i stort. Som jag påpekat tidigare söker jag min meditation i form av blogginläggen - och idag känner jag att jag faktiskt bidragit med något. Jag har skrivit en bok, något inte alla kan säga och jag kommer att sprida den så att jag och min familj förhoppningsvis tjänar lite pengar. Men, i anda med mina övertygelser kommer jag att licensiera boken utefter Open Gaming License och Creative Commons för att försäkra mig om att materialet kan spridas till de som inte anser sig ha råd med det.

Började arbeta med viktklubb igen idag men missade precis i slutet av dagen genom att äta två glassar och lite bacon-snacks, men överlag gick dagen annars väldigt bra så min förhoppning är att jag kommer "upp på hästen" redan imorgon. Om jag klarar av det ska jag försöka sluta med koffeinet (igen) och inte dricka något alls - just nu är en BRA position att göra det också eftersom Cola kostar pengar och vi inte har särskilt mycket denna månad (och måste klara oss längre på det vi har). Så jag tror att jag klarar av både att börja träna, äta rätt och sluta dricka koffein - varför tro mindre om mig själv när jag har klarat av att skriva en bok, hitta någon som kan publicera den, få en bunt förhandsbeställningar på mitt material OCH arbetat upp mig till delägare i ett företag?

Varför se på sig själv som om man var mindre värd än vad man faktiskt är? Jag är så otroligt jäkla bra och jag tänker inte förneka det. Det kanske låter egoistiskt, kaxigt eller bara jävligt dumt men å andra sidan är jag förbannat trött på den svenska "Jantelagen" och förespråkar därför mer av "Antelagen" - våga vara bäst!