Sanning i dualiteten? Låt oss testa!

Så, igår framlade jag mina tankar och teorier om den mänskliga dualiteten och den katalysator som det sociala är för oss människar. Ta gårdagens blogginlägg som ett exempel - jag formulerade mina tankar i mitt huvud men genom att diskutera med exempelvis Soile kunde jag förbättra mina tankegångar och hon påpekade även att jag borde skriva ner mina tankar. Därav bloggen.

Med andra ord har den sociala aspekten agerat som en katalysator inte bara för mina tankar och den tillfredställelse jag kände utan även för utveckling av mina tankar samt att föra dem vidare till andra potentiella läsare. Men jag snackar inte bara, jag pröver också och det kommer att vara ett litet experiment för mig att prova mig fram till vilka slutsatser jag kan dra.

Det första var ganska enkelt, bekräfta det andra redan har poängterat - igår var jag ganska sjuk av mig (jag mår dåligt av snabba väderväxlingar) och spenderade större delen av dagen med att nysa som en dåre. Efter mitt blogginlägg tog jag en snabb promenad ute eftersom det brukar få mig att må bättre mentalt. Voila, när jag kom hem mådde både sinne och kropp bättre, alltså kan vi anta att tesen "ett hälsosamt sinne i en hälsosam kropp" går åt båda hållen. Jag förbättrade min fysiska hälsa genom att göra något jag vet får mig att må mentalt bra - att vara ensam ute och låta tankarna vandra brukar agera renande för hjärnan.

Jag har insett att dessa saker kanske inte KÄNNS revolutionerande eftersom de finns, på ett sätt, redan djupt inom oss själva - det är appliceringen av kunskapen som är revolutionerande på sitt sätt. Betänk all den vardagskunskap som vi sedan länge glömt eller struntat i för att vi inte har förstått detaljerna - kanske räcker det med en promenad för att må bättre, helt enkelt för att en promenad gör så att sinnet mår bra och då mår kroppen bra. Samma promenad kan också lätta mentala problem, helt enkelt för att vissa mår bra fysiskt av att gå ut och gå.

Många som lider av depression eller ångest går med i promenadgrupper och återigen ser vi alltså här hur den sociala aspekten agerar som en katalysator, en förstärkare, av den redan existerande fysisk-mentala kopplingen. Dessa individer mår bättre, avsevärt mycket bättre, av att gå ut och gå tillsammans med andra. De behöver inte prata, de behöver faktiskt inte interagera med de andra deltagarna om de så inte själva önskar - ändå har det bevisligen bättre effekter än promenader som företas själv och även då har en ensam-promenad effekt i jämförelse med att inte promenera.

Så, då kommer vi till frågan om HUR vi ska applicera denna "återvunna" kunskap om relationen mellan de fysiska och mentala aspekterna av människan? Jag ska exempelvis börja ta nattpromenader för att förstärka min mentala och fysiska tillfredsställelse. För många handlar det dock om en tröskel att överkomma, hur BÖRJAR man med den fysiska aktiviteten när man mår mentalt dåligt? En svår fråga - men kanske med ett enkelt svar - den sociala aspekten, vår katalysator återigen. Vänner, kollegor, familj - dessa är de lösningar som erbjuds oss.