Dualiteten i mentalitet-fysikalitet

En sak slog mig idag när jag och Soile såg på film, men som alla historier måste man börja från början för att förstå alla detaljerna.

Har ni tänkt på hur nöjd man känner sig efter att ha fullföljt ett fysiskt behov (sex, hunger, skitnödighet eller pissnödighet) - en sorts fysisk tillfredställelse som helt undanställer det mentala. När man slås av detta behov så tar det tillslut över våra tankar - när vi måste skita, då tänker man inte på annat, när man är riktigt hungrig så börjar våra tankar snabbt att falla undan för sätt att tillfredställa dessa behov. Detta är den fysiska aspekten av människan och vissa människor lever helt för denna aspekt av oss själva. Dessa individer kanske har sex med oändligt många människor, fester nätterna långa, tränar oavbrutet, dansar tills de kollapsar.

På samma sätt som man uppnår fysisk tillfredsställelse kan man uppnå mental tillfredställelse - en bra idé, det kreativa skapandet av något (bild, text, sång), en genomtänkt plan eller en improviserad - som går bra. Alla dessa saker leder till en mental tillfredställelse och på samma sätt har vi mentala behov. Vi är nyfikna varelser, vi har svårt att låta bli att undersöka hur något fungerar eller varför saker och ting är som de är - mycket av detta som vi identifierar som klassiskt mänskliga drag kan egentligen ses som mentala behov, instinkter på en mental nivå. Detta är den mentala aspekten av människan och precis som med det fysiska finns det de som väljer att leva helt inom det mentala. Munkar som avsäger sig sex och alkohol och söker sanningen i bön och samvaro med Gud, eller tibetanska munkar som söker sanningen i det asketiska livet där de nästan förvägrar kroppen dess fysiska behov för att förstärka det mentala.

Båda dessa aspekter av människan förbättras av den sociala aspekten, samhörigheten med en annan människa. En god måltid smakar alltid bättre i gott sällskap, sex är bättre än onani, att få berätta för någon om sin geniala idé eller visa sin kreativa skapelse för någon förbättrar upplevelsen, tillfredställelsen som vi får av något. Med andra ord kan vi säga att den sociala aspekten agerar som katalysator, den förbättrar en händelse på ett sätt som händelsen sällan själv klarar av.

Idag lider många av depression och ångest, mentalt lidande men som väldigt ofta tar sig uttryck i fysiskt agerande. Självsvält eller bulimi, alkoholism eller att man skär sig själv. Individer som jag har pratat med beskriver dessa beteenden såsom behov, man har ett behov av att skära sig själv och känner en sorts fysisk tillfredställelse vid att skada sig själv. En annan beskrev bulimin på ett liknande sätt, att det finns ett fysikaliskt behov av att vomitera upp maten och att man mår fysiskt bättre efteråt - på samma sätt som när man behöver pissa (ett behov) och den fysiska tillfredställelse som känns när man uppfyller behovet och alldeles efter.

Kan det vara som så att det mentala lidandet utesluts för en kort stund av den fysiska (iofs abnorma, men ändå) tillfredställelsen man får av detta "nya" beteende? Precis som en orgasm får en människas sinne att dränkas i den fysiska tillfredställelsen, kan det vara som så att man skapar sig nya fysiska behov för att kunna dränka ut sitt mentala lidande? Alkohol (som trots allt är en kemisk förgiftning av kroppen som vi rensar ut) och sexmissbruk är andra sätt som vi ser hur de fysikaliska behovens tillfredställande låter vårt mentala lidande försvinna för ett tag.

Man kan dra samma logik till vissa mentala "avvikande behov" såsom paranoia, schizofreni, borderline och liknande - dessa kan vara skapade utefter ett fysiskt lidande. Kanske handlar det om en misshandel, ett övergrepp eller något liknande. Människan förtränger ofta svåra händelser eller skapar alternativa, avvikande, mentala behov som vi måste uppfylla - kanske känner individen en mental tillfredställelse när de ser en ny konspiration som tillåter dem att för en stund glömma kroppens lidande. Kanske detta är anledningen till att människor som genomlider en svår olycka hamnar i koma - detta kanske inte alls är rent fysikaliskt utan en mental försvarsreaktion, skapandet av en alternativ värld.

De som jag pratat med som har kommit över sitt lidande återkommer ofta till samma punkt - nämnligen att det var någon eller några som var själva katalysatorn för deras återhämtande. Det kan vara att träffa en vän, att få en ny pojkvän, att skaffa barn eller att möta en likasinnad - nästan oavsett de exakta detaljerna så är det i det sociala som lösningen på det mentala lidandet har funnits. Kanske agerar denna sociala katalysator som så att den förbättrar upplevelserna i stort och därmed minskar behovet av avvikande beteende?

Det verkar också som om de värsta skadorna kommer från när det sociala inte fungerar - mobbing är när vänskap och sammanhållning blir ruttet inifrån ut, menlöst dussinsex med främlingar är vad som sker när sexualitet och förhållande förlorar sin egentliga mening. Kanske mår vi idag så otroligt dåliga som kultur eller folk helt enkelt för att det sociala faller sönder runtomkring oss. Det som ska förbättra våra mentala och fysiska behov och göra livet mer än uthärdligt, fallerar. Därför mår fler och fler sämre och sämre, därför tar fler av sig livet - den ultimata fysiska akten som upphäver det mentala lidandet, att jämföra med koman för de som upplever stark fysiskt lidande.

Dagens psykologi fokuserar nästan helt uteslutande på de mentala aspekterna, mentala problem kan lösas med mentala lösningar. Men kanske mentala problem kan lösas med sociala och fysiska aktiviteter? Kanske kan fysiska problem lösas med sociala eller mentala aktiviteter? Jag har läst undersökningar om att folk som idrottar i lagsporter ofta mår mycket bättre rent mentalt än andra - kanske är detta för att man skapar en social och fysisk tillfredställelse som inte blir till en besatthet?

Antonovsky talar om KASAM - känslan av sammanhang eller salutogenesis som handlar om hur ens sociala samhörighet och ens förståelse för denna samt förståelsen för omvärlden och varför saker sker tillåter människor som går igenom svåra mentala och fysiska svårigheter att ta sig igenom dessa och fortsätta utvecklas och leva som de fulländade människor de är. De individer som saknar denna känsla av samhörighet mår sämre och sämre, både fysiskt och mentalt - nästan oavsett det ursprungliga problemets härkomst.

Många har säkert hört "mind over matter" (sinnet över det fysiska) som representerar en grund i att man kan överkomma fysikaliska hinder med ett starkt sinne. Men "motsatsen" kan också återfinnas i talesättet "ett starkt sinne i en stark kropp" som antyder att den mentala hälsan förbättras av en bra fysisk hälsa. Dessa är mer eller mindre vedertagna mänskliga kunskaper som vi länge, på ett sätt eller ett annat, har anammat genom tiderna i de mänskliga samhällen som existerat.

Om man sammanför dessa till en grundtes så inser man att kontentan av det hela är att "båda de mänskliga aspekterna kan påverkas av varandra" och detta har jag själv upplevt. En promenad på kvällen och min hjärna arbetar på högvarv exempelvis, ju mer hälsosamt jag levde och ju mer "normalviktig" jag var - desto enklare hade jag för mentala saker. Precis som jag, på grund av sociala och mentala svårigheter vände mig till ätandet som ett sätt att undvika lidande genom fysisk tillfredställelse.

Det är svårt att skapa en sammanhängande teori i löpande text, men jag hoppas att grunderna i mina tankar har kommit ner här och att andra kan ta del av dessa. Det är min förhoppning att vi ska kunna ta till oss frukterna av dessa tankar i samhället och förbättra de sociala aspekterna för att på så sätt vinna över de fysiska (fetma, sjukdomar) och mentala (depression, ångest) svårigheter som vi som människor bemöts av idag.