Stress och personlig utveckling

Att lära sig att hantera stress är för tillfället det som ligger först på min lista över saker som jag behöver göra för att kunna fortsätta utveckla mig själv som individ. Stressnivåerna har blivit nästan ohärdligt höga, i mångt och mycket på grund av bristen på dagisplats - men också på grund av ovetskapen. Precis som Steve Pavlina påpekar att det är lättare att ta tag i något och göra något av eller mot ett problem om man är ärlig, så är det också lättare att hantera en stressig situation om man har mer information om tillståndet.

Om jag exempelvis hade fått reda på exakt NÄR vi förväntas få tid, även om det är en månad framåt i tiden, så skulle jag ha mycket enklare att hantera tiden där emellan eftersom jag då har ett mål att fokusera på. Precis som 30-dagars testerna (som för övrigt inte alls går särskilt bra för mig för tillfället, men mer om det senare) så är allting enklare med ett överkomligt mål i sikte.

Nu vet jag iallafall att vi kommer att få besked under april om plats (såtillvida inget dyker upp tidigare) så nu har jag två generella områden att fokusera min energi på. Först gäller det att hantera stressen fram till i april och efter det så får jag ett nytt datum att se fram emot då stressen lugnar ner sig och jag kan ta tag i mitt liv mer effektivt.

Mina 30-dagars projekt har mer eller mindre alla kraschat, men det betyder inte att jag inte försöker efterleva dem så gott det bara går. För det första har jag inte lyckats (orkat?) gå ut varje dag som jag hade tänkt mig, vilket är en stor miss egentligen eftersom jag alltid får mer energi efter en promenad (Soile säger att det utsöndrar oxytocin) så det gäller för mig att komma på ett sätt att komma över den mentala tröskeln som förhindrar min utgång. Godis/snaskandet bröt jag för bara någon dag sedan när Karolina var extra jobbig under en extra lång dag med Soile i skolan, vilket kanske inte är världens bästa sak, men jag klarade mig åtminstone två veckor och är numera "clean" och åter med i programmet.

Det är väl ganska uppenbart att mitt bloggande har fått lida, vilket också i förlängningen innebär att min "mentala meditation" har fått lida. Jag spenderar mer och mer tid med att göra hjärndöda saker som att konsumera tv-serier och det är ett typiskt bevis på att stressen invaderar mitt liv. Min stressmage har gjort sin återkomst, vilket har nullifierat hälften av fördelarna med att sluta med Pepsi/koffein och min sömn tar sig också stryk, vilket är den andra hälften av fördelarna - iofs så har de ekonomiska fördelarna fortfarande en stark position samt att jag är FRI från ett beroende.