Ekosfären?

Det jag kommer att skriva nu är en ironi på så hög nivå att det nästan är skrämmande. ProBlogger noterade idag att bloggosfären, det samlade namnet på världens alla bloggar sakta men säkert har förlorat sitt konversativa drag och förvandlats till en ekosfär där alla säger samma sak efter varandra. Så, bara det faktum att jag tar upp det han skriver, är ju ett eko - därav ironin.

Kärnan i hans blogg var att vi skulle söka efter att återskapa konversationen i bloggandet, kommunikationen och utbytet av information och tankar mellan människor och jag tror att han har en stark kärna i vad han säger överlag. Saken är den att hans tankar inte bara gäller bloggosfären utan den västerländska människan överlag - och inte heller bara mellan människor utan även inom människan.

Vi måste lära oss att kommunicera med andra, men först och främst med oss själva. Det skrivna ordet är i grund och botten beskrivet såsom en konversation med oss själva och jag har funnit att när jag skriver mina blogger så droppar det fram fler och djupare tankar än när jag bara sitter för mig själv. Kanske inte så konstigt när man väl börjar formulera sig, men faktum är att jag oftast får ut mer av att blogga om till exempel The Mind Unveiled än att chatta med folk om det hela. Antagligen för att jag själv får ha "konversationen" ifred, jag tillåter mina tankar att ta sig hela vägen fram utan att bli avbruten av någon annan som vill injiciera sina idéer och förslag.

Det är som någon som hela tiden drar dig åt olika håll när du är ute och går - visst fortsätter du att promenera, men det tar längre tid att komma dit du skulle (medvetet eller omedvetet) eftersom den andra personens vilja påverkar dig. Nu menar jag inte att detta alltid är dåligt, utan att om man aldrig får låta "tankens konversation" spela ut så kommer man tillslut att sitta fast i en mental värld där man inte längre kan uttrycka sig.

Det är också detta som jag tror gör bloggandet så starkt och så framåtskridande - det utvecklar hela mänsklighetens inre konversation om vi bara anstränger oss lite, om vi bara tillåter oss själva den inre diskussionen istället för att följa andras tankar. Bloggandets sociala aspekt, det faktum att individer efter publiceringen av dina tankar sedan kan kommentera det hela gör att vi fångar BÅDE den inre konversationen med oss själva och sedan provocerar en diskussion med våra läsare och därmed ger kraft till den intra-mänskliga konversationen.