Vår digitala framtid?

Förra måndagen exploderade nätet med information att det absolut största informationsföretaget någonsin, Google, hade köpt världens största videosajt, YouTube. Nu har det gått lite tid och domedagsprofeterna har förklarat att Google kommer att bli stämda och överkörda av mediabolagen medans änglarna sjunger om den sköna nya värld vi alla kommer att bli en del av.

Visst, jag får erkänna att 1,65 miljarder dollar är mycket pengar för ett företag och en sajt som är lite mer än ett år gammal, men å andra sidan representerar YouTube den nya generationen nätanvändare. Användare som inte längre nöjer sig med att lojt ta emot sin media från stora mediekoncerner, användare som numera inte bara rippar TV-serier och lägger upp dem timmarna efter de har sänts, utan också själva börjar producera amatör-TV.

YouTube har redan börjat locka mig där TV sedan länge slutat att locka mig. Jag ser de senaste serierna nedladdade från nätet, ibland med text, men aldrig på TV. Jag ser mina nyheter på www.svt.se och antingen köper jag mina nya filmer på DVD (via nätet) eller så laddar jag hem dem först. Ändå tillhör jag en "äldre" generation av internet-användare - vi har ingen webbkamera som vi använder när vi chattar, jag filmar inte material som jag sedan lägger upp på nätet och så vidare. Men jag konsumerar precis sådan media.

Individers åsikter och tankar känns mer aktuella och intressanta än mycket av vad media erbjuder mig idag, utan asjobbig reklam eller snusförnuftiga idéer. Hade jag haft pengarna eller kontakterna till det hade jag börjat arbeta på en sajt där man kan se alla de senaste serierna dagen efter de har sänts i USA. Streamade, förslagsvis med samma Flash-teknologi som Google Video använder sig av. Kostnad? Ingenting - men företagen som lägger ut sina serier kan använda sig av "embed-teknik", att bädda in små reklam-meddelanden i sina serier. Vid sidan om alla serierna använder man sig av annan reklam också, allt från Adwords till VideoAds - och sedan delar man intäkterna med företagen.

Jag ser framför mig en ny värld där de digitala medierna använder sig av tekniken istället för att bekämpa den och där användarna får tillgång till ny, snabb och intressant media för en billig penning. Att betala 5 dollar i månaden för att se de senaste serierna (Heroes, Lost, Desperate Housewives, 4400, Battlestar Galactica, Stargate Atlantis) är småpotatis som jag gärna betalar - tänk er 100 miljoner människor som gör samma sak?

En minister som inte betalar av ideologiska skäl?

Här ser vi tre ministrar som alla på ett sätt eller ett annat fuskat med de avgifter som vi "vanliga medborgare" förväntas betala.

Av många anses det vara allvarligt att nytillträdande ministrar själva väljer att ignorera sådant de sedan förväntar sig att vi som medborgare ska göra. Tidigare har folk avgått eller blivit utsparkade från regeringen för mindre misstag, särskilt från ett ideologiskt perspektiv.

Men ställ er frågan - om en minister, en av staten utsedd representant för folket, har rätt att av ideologiska skäl fullständigt strunta i att betala vissa avgifter - varför skulle inte vi ha det? Jag gillar SVT och har inget emot att stödja dem genom tv-licensen, däremot ser jag inget nyttigt i dagens svenska Försvar eller Kungahuset. Jag vill sluta betala skatt för att dessa instutitioner ska fortsätta existera.

Man kan se detta som en applikation av den yttersta marknadsprincipen där medborgarna med hjälp av sina skattepengar, bestämmer vad som ska finnas eller inte finnas. Om jag själv fick avsätta mina procentenheter på skattesedeln, skulle saker och ting verkligen se ut som de gör idag? Jag hade tagit varenda liten tusendels procent som ligger på Kungahuset och Försvaret och lagt dem på Skola och Vård exempelvis.

Faktum är att det vore intressant att se, procentuellt, var våra skattepengar tar vägen. Vad gör kommunen med mina pengar, vad gör staten och landstinget? Ge oss valmöjligheten att acceptera regeringens spenderande eller själva avgöra vart just våra skattepengar ska ta vägen. Självklart kan man göra detta inom de redan etablerade områden som finns, vi behöver inte ge varenda skattebetalare full frihet att instifta nya områden - bara omfördela som de själva anser vara rätt.

Direktdemokrati - den representativa demokratins värsta fiende?